Olikfungerande och idrott

Många – men inte alla – barn och ungdomar vill hålla på med någon form av idrott på sin fritid. Detta gäller även barn och ungdomar som inte fungerar enligt normen. Gemensamt för alla barn som vill idrotta, är att man måste hitta en idrott som intresserar en. Detta går ofta ganska lätt. Man kan t.ex. ha en kompis som pratar mycket om sin idrott så att man själv blir nyfiken, eller så har man gjort något kul på skolgympan, läst om en idrott i en bok, sett ett idrottsevenemang på TV etc.

För att det ska vara roligt att hålla på med en idrott, räcker det dock inte att man är genuint intresserad av idrotten i fråga. Det måste fungera också. Om man inte fungerar enligt normen kan det kännas viktigt att hitta en idrott där exempelvis en ojämn begåvningsprofil inte ger jättestora svårigheter, utan där man kan delta på samma villkor som alla andra. Själv fastnade jag tidigt för ridning. Anledningen till att jag började rida var att jag blev intresserad av hästar, men själva hästintresset var inte anledningen till att ridningen – och livet på ridskolan – fungerade. Att det fungerade berodde på följande:

*Olika sätt att fungera är bra.
För att hålla på med hästar och ridning måste man inte fungera på ett visst sätt. Hästar är nämligen också individer, och olika människor fungerar bra med olika hästar. Själv har jag alltid fungerat bäst med hästar som också är lite annorlunda.

* Man måste inte skynda sig.
I många idrotter är det viktigt att göra saker fort. Man ska springa fort, passa bollen så fort man får den o.s.v. Detta beror på att många idrotter till stor del handlar om att tävla. Man ska spela matcher, simma ikapp etc. Eftersom jag är långsam och har svårt att skynda, så passar detta inte mig. Att gå med i ett fotbollslag utan att vilja spela match mot andra lag kan vara svårt, men att börja på ridskola utan att vilja tävla går alldeles utmärkt. Om man vill tävla så finns det ofta möjlighet att göra det, men om man inte vill så slipper man.

* Lugn, noggrannhet och tålamod är bra egenskaper.
Jag är en lugn, noggrann och tålmodig person, och i stallet är dessa egenskaper väldigt bra att ha. Till skillnad från på en bollplan, bör man absolut inte springa eller ropa högt i ett stall. Detta beror på att hästarna kan bli stressade och rädda. Man bör också vara noggrann när man sköter om hästen, och t.ex. borsta extra noga där sadeln ska ligga, så att hästen inte får skav. Det är inte alltid hästen vill göra det man ber den om, och då är ett stort tålamod bra att ha. Om hästen inte vill gå igenom en vattenpöl när man rider är det t.ex. bra om man har tålamod att försöka igen och igen och igen, ända tills hästen går igenom vattenpölen.

* Ordning och reda.
I ett stall är det viktigt att hålla ordning. En häst har ofta mycket utrustning, och den kan bli förstörd om man inte är tillräckligt rädd om den. Det är också en säkerhetsrisk att lägga ifrån sig utrustningen var som helst, eftersom hästen t.ex. kan fastna i saker. I ett stall har var sak sin plats, vilket underlättar enormt mycket för mig som har svårt att tolka synintryck. När sakerna alltid finns på samma ställe, är det lätt för mig att hitta dem. Det är också lättare att se vad som händer runt omkring när det inte är så mycket grejer i vägen.

* Verbala instruktioner.
Under en ridlektion fungerar det vanligen som så att instruktören står i mitten av ridbanan och ger verbala instruktioner. En instruktion kan t.ex. vara ”ge hästarna långa tyglar” eller ”kom fram i trav”. När man rider lektion handlar det om att lyssna på instruktören, inte om att se vad hen gör.

* Ett fåtal instruktioner i taget.
Instruktören ger vanligen en, eller ett fåtal, instruktioner i taget. Man får aldrig en hel ridlektions instruktioner på en och samma gång, för att sedan förväntas komma ihåg dessa.

* Man får lära sig i sin egen takt.
Även om man rider flera stycken i en grupp, så är själva ridningen någonting individuellt. På en ridskola är grupperna nivåindelade och när man kan det man ska kunna på en nivå, får man börja i en högre grupp. Man måste inte börja i en högre grupp innan man är redo, utan får stanna kvar på samma nivå tills man är redo att flytta upp. På vissa ridskolor försöker man flytta upp hela gruppen samtidigt, men på de ridskolor där jag red så flyttade man upp varje individ efter hand. Det tyckte jag var bra, för ibland fick jag flytta upp tidigt och andra gånger fick jag stanna kvar lite längre. 

Det brukar också finnas möjlighet att vara i stallet även när man inte har ridlektion. Detta var jättebra för mig, som hade svårt att se hur t.ex. olika remmar skulle sitta, och som var tvungen att lära genom att prova mig fram. 

* Given ordningsföljd.
När det gäller aktiviteter känner jag mig ofta osäker på i vilken ordning jag ska utföra de olika momenten, men så har jag aldrig känt när det gäller ridningen. Där sker nämligen saker och ting i en given ordning. Man kan t.ex. inte rida först och hämta hästen i hagen sedan, eftersom det ju inte blir någon ridning utan häst. Likaså rider man inte först och sadlar och tränsar sedan, eftersom man behöver sadeln och tränset för att rida. När det gäller ridning och hästhantering finns det dessutom en mängd olika säkerhetsaspekter att tänka på, och dem brukar man gå igenom mycket noga på ridskolor. Dessa säkerhetsaspekter brukar inbegripa att man ska göra vissa saker i en särskild ordning, vilket är väldigt skönt. Då slipper jag grubbla.

* Ridning är en bred sport.
Om man väl har fastnat för hästar och ridning, kan man ägna sig åt sitt intresse på det sätt som passar en bäst. Man kan t.ex. rida på ridskola en gång i veckan, träna dressyr eller hoppning, rida ut i skogen, eller bara åka på turridning någon gång ibland. Alla måste inte kunna allt, eller tycka om allt. Därför gör det ingenting om man har svårt för vissa saker. Det jag absolut inte klarar inom ridningen är banhoppning (Jag uppfattar inte var hindren står i förhållande till varandra och hittar följaktligen inte heller vägen mellan dem.) så om jag var tvungen att fixa banhoppningen skulle jag inte kunna hålla på med ridning. Men – eftersom ridning är en sådan bred sport – behöver jag inte hoppa bana, utan kan ägna mig åt annat.

Kommentarer till “Olikfungerande och idrott

  1. Vad roligt det låter att rida! Hade inte råd som barn. Nu har jag höjdskräck och även stel rygg (diskbråck). Som barn provade jag att rida på dagis, friluftsdag, tivoli. Det var roligt! Nu är det långt till stallet, dåligt med bussar dit. Jag samlar på hästfigurer, har ej räknat dem. Älskar hästar! Ibland åker jag till stallet med min kontaktperson. Jag fotograferar och klappar mular 🙂 Bollspel var inget för mig heller…….

    1. Det ÄR jätteroligt att rida! 🙂 Vad synd att du inte hade råd som barn. 🙁 Det är det nog många som inte har, då det tyvärr kostar en hel del med ridlektioner, utrustning o.s.v. Kul att du i alla fall fick prova att rida ibland. 🙂

      Det är trist när det är dåliga bussförbindelser till stall. Det är tyvärr väldigt vanligt, i synnerhet kring mindre städer. Bra att du ändå kan åka dit ibland och fotografera och klappa hästarna. 🙂

  2. Kul att du bloggar om npf och idrott.
    Verbala instruktioner, möjligheten att få muntliga instruktioner och få jobba i min egen takt är ochså viktiga för mig.

    1. Intressant att det är detsamma för dig. 🙂 Det verkar som att det är viktigt för många som inte fungerar enligt normen.

  3. Reflekterar ochså över det sociala samspelet i ridning. Vet att vissa kvinnor med diagnoser ibland hellre umgås med män eftersom de ibland upplever att de är rakare i det sociala samspelet.

    Hut trivs män som rider i det sociala samspelet med många kvinnor i stallet?
    Skulle en man med asperger trivas bättre än en neurotypisk man eller tvärtom?

    Tror vidare att det är fler sk. pojkflickor som utövar idrott ofta tillsammans med män som har diagnoser inom adhd spektrat än kvinnor i allmänhet.

    Min sista refelektion blir hur jag eventuellt skulle fungera i en stallkultur med kvinnor, som man som kommunicerar ganska rakt i kombination med mina androgyna drag som särskilt accentueras när jag umgås med enbart kvinnor.

    Kanske skulle det kunna fungera ja, det tror jag, det fungerade ju faktiskt ganska bra när jag var på en lärarkurs med enbart kvinnliga deltagare förutom jag.

    Dock så kan jag tänka mig att mina androgyna drag i kombination med min raka kommunikationsstil kanske kan leda till att kvinnor kan misstolka mig först, eftersom man lätt kan anta att en man med androgyna drag kanske ochså kommunicerar mer inlindat.

    1. Intressanta reflektioner! Jag har tyvärr inget svar på hur män trivs tillsammans med många kvinnor i stallet. Jag har aldrig frågat några män om detta, utan har inte reflekterat så mycket över mina stallkamraters kön.

      Jag tror inte heller att det finns något generellt svar på din fråga, oavsett om det handlar om män med diagnos eller inte, utan det handlar nog om personlighetstyp och typ av stall. Mentaliteten kan skilja sig en hel del mellan olika stall, och om man inte gillar mentaliteten i sitt stall så fungerar det sociala samspelet antagligen sämre, oavsett könsfördelningen i stallet. Det finns alltså inte en enda stallkultur, utan många olika. Beroende på vilken mentalitet som tilltalar dig så skulle du antagligen trivas olika bra i olika stall. Själv avskyr jag t.ex. hård attityd och brutal ärlighet, och därför trivs jag inte alls i stall där sådan mentalitet råder. Däremot trivs jag jättebra i stall där det råder en mjukare ton och där alla är trevliga mot varandra, under förutsättning att man inte måste umgås hela tiden, om man inte vill.

      Vad det gäller rak kommunikation och androgyna drag så tror jag inte att den kombinationen skulle leda till några större missförstånd. Vanligtvis märker man ganska snabbt vad det är för typ av person man har att göra med. Om det är en väldigt rak person så märker man ju det när personen börjar prata. Däremot så är det skillnad på att vara rak och att vara brutalt ärlig. En brutalt ärlig person trivs och fungerar antagligen bra i ett stall där den mentaliteten råder, men trivs och fungerar kanske inte lika bra i ett stall där den mentaliteten inte råder.

      Jag lägger strax upp ett inlägg om stall och socialt samspel. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *