När blir svårigheterna ett problem?

Om en svårighet är ett problem eller inte, avgörs ofta av situationen. Om man t.ex. har svårt att koncentrera sig så kan det vara ett stort problem i situationer som kräver god koncentrationsförmåga, medan det inte behöver vara något problem i situationer som inte kräver att man koncentrerar sig. Samma svårighet kan gå från att vara ett stort problem i en situation, till att inte vara något som helst problem i en annan. 

Jag bor i ett storstadsområde. Det gör jag för att jag vill det, men det innebär också att det inte är något problem att jag – p.g.a. mina syntolkningssvårigheter – inte kan ta körkort. Jag kan ta mig vart jag vill när jag vill, vilket jag inte kunde under det år då jag bodde i ett litet samhälle. Att träffa vänner i städerna var heldagsprojekt som krävde minutiös planering p.g.a. begränsade allmänna kommunikationer, och att träffas kvällstid var i stort sett omöjligt. Att jag inte kunde ta körkort var därför ett stort problem, medan det numera inte är något problem alls.

När jag jobbade på snabbmatsrestaurang var både syntolkningssvårigheterna och de motoriska svårigheterna stora problem. Det var många praktiska uppgifter som skulle utföras och dessutom skulle det gå fort. När jag däremot gick en skrivarkurs var ingen av dessa svårigheter något problem. Kursen innefattade inga praktiska moment och ställde heller inte krav på motorisk snabbhet.

Om en svårighet är ett problem eller inte, kan också bero på vad man vill göra och hur man vill leva. Jag har t.ex. jättesvårt för bollspel, vilket var ett problem i skolan eftersom vi ofta hade bollspel under idrottslektionerna. På fritiden var svårigheterna med bollspel däremot inget problem, för jag var inte alls intresserad av sådana sporter. För ett barn som har ett genuint intresse för t.ex. fotboll eller handboll kan dock svårigheterna med bollspel vara ett stort problem även på fritiden.

På samma sätt kan sociala svårigheter vara ett större problem för den som vill umgås mycket med andra än för den som trivs bäst ensam, svårigheter med matlagning kan vara ett större problem för den som vill ha många barn än för den som vill leva ensam o.s.v. Det som är ett jättestort problem för en person kanske inte alls är något problem för en annan, så därför går det inte att generellt bestämma vad som är ett problem och inte.

Kommentarer till “När blir svårigheterna ett problem?

  1. För mig har mobbningen förstört mycket. Socialen har tagit vårt enda barn! Nu försöker man hålla sig över ytan. Har börjat med två nya mediciner. Fått magkatarr………..Klarar ingen stress. Har försökt jobba men fick panikångest. Är sjukpensionär nu. Du skriver så bra, med intresse.

    1. Jag förstår att mobbningen har förstört mycket. 🙁 Jag beklagar verkligen att du blivit fråntagen sonen. 🙁 Hoppas att de nya medicinerna kommer att verka på ett sätt som känns positivt för dig. Att få magkatarr när man är stressad är nog rätt vanligt, jag brukar få det vid extrem stress och oro.

      Roligt att du uppskattar bloggen! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *