Avståndsbedömning i stan vs. på landsbygden

När jag berättar att jag har svårt att bedöma avstånd är det många som undrar om det inte är jobbigt för mig att bo i ett storstadsområde. Vore det inte lättare att bo på landet, där det är mindre trafik? Jag förstår att det kan kännas naturligt att tänka så, men faktum är att det är mycket lättare för mig att bo i ett storstadsområde. Det beror på flera saker:

Trottoarer och gångbanor
Eftersom jag har svårt att bedöma avstånd känns det allra tryggast att gå någonstans dit bilar och andra fordon inte har tillträde. I storstäderna finns det trottoarer eller gångbanor överallt, något som helt saknas om man bor mitt ute på landet. På trottoarerna och gångbanorna måste jag visserligen se till att inte krocka med andra människor, men det tar betydligt mindre energi än att om jag hela tiden skulle försöka hålla koll på var bilar och andra fordon befinner sig i förhållande till mig.

Trafikljus och övergångsställen
Behöver jag korsa en gata så finns det i stort sett alltid ett övergångsställe. Det gör att jag vet var det är bäst att gå över gatan och jag vet också att bilisterna – även om de ibland struntar i det – är skyldiga att stanna och släppa över mig. På väldigt många ställen finns det också trafikljus – ett utmärkt hjälpmedel som talar om för mig när det är säkert att gå över gatan.

Tunnelbana och pendeltåg
Till och från många platser kan jag åka tunnelbana och/eller pendeltåg. Att slippa vistas i gatutrafiken är ofta väldigt skönt, framför allt om jag är trött. Att bli påkörd av tunnelbane- eller pendeltåget är ingen risk så länge jag håller mig på perrongerna, och på perrongerna känner jag mig säker. Jag har dålig uppfattning om hur breda de är, men där finns vanligen tydliga markeringar som man inte bör överträda. Står jag precis vid en markering så vet jag att jag befinner mig i närheten av perrongkanten.

Bra kollektivtrafik
Kollektivtrafiken här är bra. Det innebär att jag kan åka dit jag vill, i princip när jag vill, utan att vara beroende av körkort och bil. Eftersom mina syntolkningssvårigheter, automatiseringssvårigheter och bristande simultankapacitet gör bilkörning uteslutet så är en väl utbyggd kollektivtrafik väldigt viktig för mig.

På landsbygden finns sällan några trottoarer. Där måste jag gå i vägkanten, vilket känns otryggt. Även om det inte är alls lika mycket trafik på landet så är min erfarenhet att bilarna ofta håller högre hastigheter. Många förare kan varenda kurva, och de vet att det inte kommer så många andra bilar. På landet finns heller inga trafikljus eller övergångsställen, utan jag måste själv avgöra var och när jag ska gå över vägen. Kollektivtrafiken är ofta dålig – eller obefintlig – och eftersom jag inte kan köra bil så skulle jag då bli väldigt låst.

Jag tycker jättemycket om att vara på landet, men när det kommer till att bo så är storstadsområdet definitivt bäst för mig! Visserligen är det en hel del för mig att hålla koll på även här, men ovan nämnda punkter gör att jag sparar betydligt mer energi än vad jag gjorde när jag bodde på landet. Dessa ”hjälpmedel” är verkligen guld värda!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *