Att ta tag i stressmomenten: strategier

Jag har länge vetat att jag, för att få ordning och reda, behöver bli kvitt mina stressmoment. Däremot har jag fram tills ganska nyligen saknat en fungerande strategi för att ta tag i de där stressmomenten. Jag skriver fungerande eftersom jag haft strategier, men bara sådana som visat sig vara helt fel för mig. Syftet med mina strategier har inte bara varit att ta tag i stressmomenten, utan att ta tag i dem på ett sätt som minskar stressen och det har mina strategier inte gjort. Alltså har de – enligt min definition – inte fungerat.

Den första strategin jag provade var att leva i nuet, vilket gick ut på att jag skulle släppa stressmomenten tills dess att de blev aktuella rent tidsmässigt. D.v.s. jag skulle inte tänka på sådant som jag för stunden inte behövde fokusera på, även om jag skulle bli tvungen att ta tag i det framöver. Jag skulle tänka: ”Jag tar det när det kommer”.

Den här strategin gjorde mig vansinnigt stressad. Jag oroade mig hela tiden för alla stressmoment som komma skulle, och allt eftersom tiden gick så såg jag dem närma sig med stormsteg. Jag gick hela tiden omkring och kände att jag hade det stökigt, inte i mitt hem, men i huvudet. Jag upplevde att alla stressmoment var precis lika nära, oavsett om det rörde sig om en fest och ett tandläkarbesök nästa vecka, eller om att jag troligen skulle behöva köpa en ny dator inom de närmaste månaderna. Jag förstod inte hur jag skulle kunna släppa det sistnämnda och bara fokusera på tandläkarbesöket och på hur jag skulle göra med festen. Bara för att dessa stressmoment låg närmare i tid så innebar det inte att de stressade mig mer än det faktum att jag troligen skulle behöva köpa en ny dator ett par månader senare. Nej, fy, jag har nog aldrig varit så stressad som när jag försökte leva i nuet.

Den andra strategin blev att inte bry mig om att prioritera stressmomenten i tidsföljd, men att ändå ta en sak i taget. Det rådet fick jag av min samtalskontakt när jag kom dit och berättade om alla mina stressmoment, och eftersom jag tyckte att det lät som en bra strategi så bestämde jag mig för att testa, och det ganska länge.

Den här strategin fick exakt samma konsekvenser som den förstnämnda, d.v.s. jag blev mer stressad. Vetskapen om att en mängd olika stressmoment låg osorterade i någon vrå i min hjärna kunde få mig att sitta i sängen och skaka, eller att bita ihop käkarna så hårt att jag fick huvudvärk. Alltså var inte heller den här strategin rätt för mig.

Strategi nummer tre blev den motsatta, d.v.s. att ta tag i alla stressmoment på en gång. Den strategin gjorde att det blev för mycket på en gång, och när det blir för mycket på en gång så blir jag utmattad, och när jag blir utmattad så kan jag inte tänka klart och då blir ingenting annat klart heller. Alltså var det en dålig strategi.

Till slut tog jag fram en anteckningsbok och gav varje stressmoment en egen sida. Under vart och ett av stressmomenten skrev jag sedan punktlistor över hur jag skulle ta tag i dem. Jag valde att inte ta tag i ett stressmoment i taget, utan i en punkt i taget.

Ett av mina nuvarande stressmoment i boken är ”Nya glasögon”. Eftersom jag, p.g.a. rädsla, inte varit hos optikern på många år så är ”Nya glasögon” ett ganska stort stressmoment. Första punkten blev därför ”Boka tid”. Den punkten tog jag tag i med en gång.

Ett annat stressmoment i boken är ”Bostad”. Där är första punkten ”Annonsera varje månad”, så därför lade jag ut ett antal annonser. I morgon får jag påfyllning på kontot och då är det dags att ta tag i punkt nummer två under ”Nya glasögon”, nämligen att lägga undan pengar till synundersökningen i januari.

Den här strategin fungerar jättebra, för den lindrar verkligen stressen. Utom när det kommer till de punkter där jag måste förlita mig på andra människor förstås. 😉

Kommentarer till “Att ta tag i stressmomenten: strategier

  1. Du och jag är lika, men det är väl för att jag också har aspergers syndrom? Jag undviker stressande saker. Jag ska få nya glasögon nästa vecka, tar med mig min sambo. Vad skulle jag göra utan honom? Han följde med mig till neurologen i måndags. Det var tur för jag kunde inte svara på alla frågor. Mindes inte…….. Du skriver så bra!

    1. Ja, eftersom vi båda har Aspergers syndrom så kan det ju vara så att vi har många liknande symtom. Aspergers syndrom kan ju ta sig så olika uttryck hos olika personer och vissa är mer lika än andra.

      Vad bra att din sambo kan följa med dig till optikern och neurologen! Om man tycker att sådana situationer är svåra så är det ju jättebra om man har någon som kan följa med. 🙂

      Tack, vad roligt att du tycker att jag skriver bra! 🙂

  2. ”Till slut tog jag fram en anteckningsbok och gav varje stressmoment en egen sida. Under vart och ett av stressmomenten skrev jag sedan punktlistor över hur jag skulle ta tag i dem. Jag valde att inte ta tag i ett stressmoment i taget, utan i en punkt i taget.”

    Hur hinner du med alla måsten i tid om du arbetar av dem lite i taget?

    Själv använder jag principen att göra klart en sak i taget och skjut upp eller strunta i allt annat.

    1. Jag hinner med dem genom att börja beta av dem i god tid. 🙂 Jag tycker att stressmomenten har blivit mindre energikrävande sedan jag började beta av dem punktvis istället för att ta ett stressmoment i taget. Det fungerar dock inte om det är akuta stressmoment som måste vara lösta inom de närmaste dagarna/närmaste veckan. I sådana lägen prioriterar jag de akuta grejerna och gör klart dem på en gång.

      1. ”Jag tycker att stressmomenten har blivit mindre energikrävande sedan jag började beta av dem punktvis istället för att ta ett stressmoment i taget. ”

        Jag har aldrig testat detta men känner spontant att det inte är en metod som skulle fungera för mig. Men det kanske den gör även om jag inte känner att den skulle göra det.

        1. Nej, det är ju möjligt att den metoden inte skulle fungera för dig. Alla metoder fungerar ju inte för alla.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *