Att hjälpa ljudkänsliga barn

Om man som tonåring eller vuxen är känslig för höga ljud, har man ofta utvecklat strategier för olika situationer. Man kanske vet exakt vilka situationer man klarar av, eftersom man vet var det brukar förekomma höga ljud. Man tänker troligen också på att ta reda på hur man enklast tar sig ut ur biosalongen eller konsertlokalen, och om man går ut så förstår man att man måste tala om det för sitt eventuella sällskap. Ljudkänsliga barn tänker inte alltid på samma sätt, utan kan behöva vuxnas hjälp att hitta strategier för olika situationer. Om barnet är mycket ljudkänsligt är det inte säkert att det hjälper med öronproppar/hörselskydd, utan man kan behöva hitta andra lösningar. Här kommer några tips på hur man kan hjälpa:

Var ärlig.
Om du vet att det kommer att förekomma – eller att det kan förekomma – höga ljud i en situation, så tala om det för barnet. Om de höga ljuden kommer som en överraskning är risken stor att barnet blir ännu mer panikslaget. Att bli utsatt för höga ljud i ett sammanhang där man inte är förberedd kan upplevas som väldigt traumatiskt.

Förklara.
Berätta för barnet vilka höga ljud som kommer att förekomma i situationen. Kommer det t.ex. att spelas musik eller kommer någon att prata i mikrofon? Tala också om hur höga du tror att ljuden kommer att vara, och jämför gärna med sådana ljud som du vet att barnet klarar av. Om barnet t.ex. klarar av att gå på bio så berätta om du tror att ljudet kommer att vara högre eller lägre än på bio.

Respektera barnets gränser.
Om du har förklarat vilken typ av höga ljud som kan förekomma så kanske det i vissa fall händer att barnet säger att hen inte klarar av situationen. Respektera det. Försök inte övertala barnet till att följa med, utan visa istället att du uppskattar att barnet känner sina gränser. Att säga nej till en situation som man inte klarar av är inte att vägra, det är att ta ansvar. Ge barnet en alternativ uppgift istället. Om barnet t.ex. inte klarar av att gå på bio och se en film om vikingatiden, kan barnet få i uppgift att läsa en text om vikingatiden istället. Ingen film, teaterföreställning etc. är så unik att det inte går att lära sig samma saker på något annat sätt.

Gör en handlingsplan och ha koll på utgångarna.
Om barnet följer med på aktiviteten kan det mycket väl vara för att hen vet att hen kommer att klara av ljudnivån i just den här situationen. Det kan också vara så att hen tror att hen kommer att klara av ljudnivån, men att den ändå visar sig vara för hög. Därför är det bra att prata med barnet om vad hen ska göra om hen inte klarar av ljudnivån, utan måste gå ifrån aktiviteten. Ska hen t.ex. säga till någon vuxen? I så fall vem? Ska barnet vänta en bit bort (t.ex. utanför lokalen) och i så fall var? Hur kommer barnet bäst ifrån aktiviteten? Om aktiviteten hålls inomhus, ta reda på var barnet kan gå ut och se till att barnet hittar utgången. Om aktiviteten hålls utomhus, visa barnet hur hen enklast möjligt tar sig ifrån aktiviteten. Det bästa är förstås om en vuxen kan hålla sig intill barnet, och följa med barnet om hen behöver lämna aktiviteten, men ibland är det kanske inte möjligt. I sådana situationer kan strategier vara bra att ha.

Om de höga ljuden kommer oförutsett:
En gång när jag var liten skulle jag äta pannkakor hos farmor och farfar. Jag satt vid köksbordet medan farmor stod med ryggen mot mig och gräddade pannkakor. Spisfläkten var igång och farfar var i ett annat rum. Plötsligt började det borra någonstans i huset och det lät högt. Obehaget jag kände gjorde att min flyktinstinkt genast satte in. När farmor vände sig om var jag borta, och jag fanns ingenstans i lägenheten. Däremot såg farmor, när hon tittade ut genom vardagsrumsfönstret, att jag befann mig på andra sidan gatan. Det slutade med att farmor kom ut med pannkakorna i en burk, så att jag fick ta med mig dem hem. Hon hade även med sig mina skor, eftersom jag hade flytt ut i bara strumporna.

Det är inte alltid man som vuxen kan förutse de höga ljuden, men barnet kommer garanterat att reagera om det blir obehagligt. När ett ljudkänsligt barn får panik kan det gå mycket fort, och det är inte säkert att barnet klarar av att tänka rationellt i stunden. Därför kan det – i synnerhet i förskolan och skolan där det kan vara många barn på få personal – vara bra att ha strategier för vad barnet ska göra när paniken lagt sig. Ska hen t.ex. gå till någon särskild plats? Har barnet mobiltelefon så att hen ska ringa eller smsa någon vuxen? I så fall vem? Beroende på förutsättningarna kanske man måste anpassa strategierna efter olika situationer.

Kommentarer till “Att hjälpa ljudkänsliga barn

  1. Din erfarenhet och vilja att dela med dig behövs! Jag fick ingen diagnos förrän som vuxen. Alla behandlade mig som en utvecklingsstörd! På högstadiet gick jag hos en speciallärare i vissa ämnen. De tyckte inte jag hängde med. Jag var faktiskt mobbad! Avvikande. CP var vardagsord för mig. Mina föräldrar uppmuntrade mig inte. Ljud ja. Var känslig för höga, plötsliga ljud. Hade min favorithörna. Tyvärr har jag inte utvecklat några strategier. Fick ju aldrig rätt stöd som barn.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *