Mindfulness och automatisering

För många människor är mindfulness någonting som minskar stress och utmattning. För mig är det tvärtom, d.v.s. att mindfulness förvärrar stress och utmattning. Jag har funderat på varför det är så, och nu har jag kommit fram till att det har med mina automatiserings-svårigheter att göra.

De mindfulnessövningar jag provat har byggt på att öva på att vara här och nu, genom att medvetandegöra vad som händer i stunden. Det har t.ex. handlat om att bli medveten om hur man andas, för att sedan fokusera på de ljud man har runt omkring sig. Övningarna har också handlat om att bli medveten om sin egen kropp, att t.ex. bli medveten om hur det känns att spänna en muskel och sedan slappna av. Genom att bli medveten om – och fokusera på – dessa saker är det tänkt att man ska kunna släppa andra tankar, och på så vis slappna av.

Det sistnämnda är orsaken till att mindfulness blir ”stressfulness” för mig. Jag skulle nämligen bli väldigt glad om jag kunde tänka på annat under tiden jag utförde någon form av övning eller uppgift. Det skulle vara fint att kunna fundera över vad jag och kompisen ska hitta på eller vilken buss jag ska ta, under tiden jag lagar mat. Det skulle t.o.m. vara fint att kunna fundera över olika problem och stressmoment under tiden jag borstar håret, för då skulle jag ha mer fritid. Jag skulle slippa ha ”tid för praktiska göromål” och ”tid för problemlösning”, utan skulle kunna slå två flugor i en smäll.

När jag ägnar mig åt praktiska göromål måste jag nämligen vara helt och hållet fokuserad på uppgiften, oavsett om jag vill eller inte. Jag måste vara hundra procent närvarande i varje moment, för jag kan ju inte automatisera dem. När jag t.ex. viker ett papper på mitten och stoppar ner det i ett kuvert, så är jag helt och hållet där och då, eftersom jag inte har något val. P.g.a. mina automatiseringssvårigheter ägnar jag oerhört mycket tid åt att tänka på att och hur. I synnerhet på att. Därför behöver jag inte medvetandegöra sådant som faktiskt är automatiserat hos mig, som t.ex. andningen. Att tänka på att andas på ett visst sätt, spänna musklerna på ett visst sätt o.s.v. leder bara till att jag efteråt inte orkar tänka på sådant som jag måste tänka på för att få min vardag att fungera.

Jag behöver inte heller bli medveten om vilka olika ljud som finns i min omgivning. Om jag aldrig har lagt märke till att ett visst ljud finns där så finns det ingen mening med att anstränga mig för att bli medveten om ljudet i fråga. Att jag inte har hört ljudet tidigare beror på att min hjärna har sorterat bort det alldeles av sig själv, och jag är fruktansvärt tacksam över allting som min hjärna gör automatiskt. För det är inte speciellt mycket. Genom att göra mig själv medveten om ett ljud så skapar jag ett problem helt i onödan, eftersom jag sedan måste anstränga mig för att koppla bort ljudet i fråga.

Vissa mindfulnessövningar tillämpas i vardagliga situationer, t.ex. vid matlagning eller i duschen. Uppgiften kan t.ex. vara att tänka på hur det känns att schamponera in håret, eller hur duschstrålarna känns mot kroppen. Sådana övningar har jag inte testat, men de skulle troligen göra mig fruktansvärt utmattad. Även i vanliga fall måste vara hundra procent fokuserad på olika praktiska moment, som t.ex. att ta ur hårsnodden, schamponera håret utan att få schampo i ögonen o.s.v.  Om jag då även skulle tänka på hur saker och ting kändes skulle jag få dubbelt så mycket att tänka på, vilket gör att hårtvätten skulle ta dubbelt så mycket energi. Mina automatiseringssvårigheter gör ju att jag inte kan tänka på hur det känns att schamponera håret, utan att samtidigt tänka på att schamponera håret.

Hur vilar man?

Den senaste veckan har jag haft ont i magen, en molande värk som strålar ut i ryggen. Ganska exakt som mensvärk, fast högre upp. Värst är det på natten och när jag vaknar på morgonen, bäst känns det en stund efter att jag ätit. Värktabletter hjälper inte.

Jag vet att det kan vara magsår och att jag måste gå till vårdcentralen om det inte slutar mola snart. Jag vet att stress kan sätta sig fysiskt och att det är därför jag nu hittar hårstrån överallt. I sängen, på prydnadskuddarna, på golvet, i handfatet, på mina kläder, på filten jag brukar vira in mig i när jag har filmkväll med katten. Överallt hittar jag hårstrån, mina hårstrån. Och det är inte första gången, för det är såhär det brukar bli när jag är på väg in i väggen.

Jag vet att det är varningstecken när jag får kämpa hårt för att kunna formulera mig, när jag drömmer mardröm efter mardröm och när jag sitter på sängen och stirrar rakt fram i flera timmar eftersom min hjärna inte orkar processa. Jag vet att det är ett varningstecken när världen därute snurrar förbi mig likt en slänggunga och jag inte ens orkar lyfta armen och vinka.

Jag vet också att jag verkligen borde vila nu. Men hur vilar man när det hela tiden dyker upp nya stressmoment? Hur vilar man när man bara kan träffa sin samtalskontakt varannan vecka och måste lägga all sin energi på att vara sitt eget mentala stöd? Hur vilar man när man måste hantera allt som är svårt ensam? Hur vilar man när man just fått veta att en läkare man trivs med ska försvinna? Hur vilar man när man har svårt att känna tillit och måste börja om på nytt med en ny person? Hur vilar man när man inte vet vem den personen blir? Hur vilar man när kommande möten med Försäkringskassan måste ske utan den som skrivit intygen? Hur vilar man när man måste upplysa den psykiatriska mottagningens enhetschef om överbelastningen på mottagningen? Hur vilar man när man måste be densamma att inte lämpa över ansvaret på personalen? Hur vilar man när man får panik för att man känner att man står still i sin personliga utveckling? Hur vilar man när man märker att alla andra verkar utveckla sina liv? Hur vilar man när andra pratar om jobb och resor och shopping och nya bostäder och man själv önskar att man hade ork och pengar? Hur vilar man när man får frågor om framtiden och man inte vet vad man ska svara?

Och hur vilar man när håret behöver tvättas, duschhandduken behöver hängas upp, naglarna behöver klippas, tanden behöver dras ut och tandläkaren bytas ut? Hur vilar man när ens stresshanteringsrutiner inte längre hjälper?

Ja, hur gör man egentligen? Hur i hela friden vilar man?