Olika personer = olika bemötande

Ytterligare en bidragande orsak till att det var ett stort steg för mig att byta mottagning – och att det alltid känns nervöst att byta läkare eller terapeut inom en och samma mottagning – är att olika personer ger olika bemötande. När någon slutar så anställer mottagningen vanligen en ny person med likvärdig kompetens. När en läkare som är specialist i psykiatri slutar så ersätts denne av en annan läkare som är specialist i psykiatri, men att två personer har likvärdig kompetens innebär bara att de har just likvärdig kompetens. Det innebär inte att de bemöter patienterna likadant. De som jobbar inom psykiatrin är ju inga maskiner, utan människor som – precis som alla andra – är olika. Det finns dock några karaktärer som tycks jobba inom psykiatrin i högre utsträckning än andra, nämligen följande:

Den tystlåtne mannen
Den tystlåtne mannen säger inte särskilt mycket utan låter patienten prata på. Det gör att det ibland är högst oklart hur mycket han har förstått, men när han ler sitt finurliga leende kan man vara säker på att han tycker eller tänker någonting om det man just berättat. Vad han tycker eller tänker får man dock bara veta om man frågar. Den tystlåtne mannen kan ibland vara lite stelbent, men han är mycket ordningsam och håller alltid vad han lovat.

Den ambitiösa och överempatiska kvinnan
Den ambitiösa och överempatiska tycks alltid vara en kvinna i 40-årsåldern. Hon älskar sitt jobb och deltar aktivt i samtalet. Man behöver aldrig undra vad hon tycker och tänker eftersom hon alltid talar om det. Den ambitiösa och överempatiska kvinnan ser patienterna som sina små kycklingar och överöser dem med medkänsla. Om hon någon gång är sen till ett möte med en patient ber hon tusen gånger om ursäkt, och om hon får veta att hon gjort något fel vill hon rätta till det med en gång. Den ambitiösa och överempatiska kvinnan gör alltid det hon ska och mer därtill.

Den strikta äldre damen
Den strikta äldre damen har arbetat inom psykiatrin i många år. Hon har goda kunskaper inom sitt yrke, men ger ibland intryck av att inte riktigt ha hängt med i samhällsutvecklingen. Hon klär sig och beter sig mycket strikt, och visar ingenting av sin egen personlighet. Vill man veta vem hon är så får man gissa. Den strikta äldre damen låter patienten prata på, men inflikar då och då med olika konstateranden av varierande korrekthet.

Paragrafryttaren
Paragrafryttaren tänker inte utanför boxen och har svårt att hitta – eller gå med på – individuella lösningar på olika problem.Paragrafryttaren är mycket noga med att hålla isär de olika yrkesgrupperna på mottagningen och kan inte tänka sig att hjälpa en patient med något som inte uttryckligen är just paragrafryttarens ansvarsområde. Inte ens om hen har befogenhet att hjälpa till med saken i fråga och inte ens om det skulle gynna patienten. Paragrafryttaren gör inte mer än hen måste, och hänvisar gärna patienten till andra om hen kan. Att få någonting utfärdat av paragrafryttaren kan ta (för lång) tid, eftersom hen inte tar någon hänsyn till ärendets eventuella akuta status.

Den informella
Den informella är paragrafryttarens motsats. Hen är duktig på att tänka utanför boxen och strävar efter att hitta individuella lösningar på olika problem. Den informella gör alltid det som bäst gynnar patienten, även om det innebär att hen bryter mot en eller ett par av mottagningens interna regler. På vägen från väntrummet kan den informella prata om alltifrån husdjur till patientens nya frisyr, och hen har ofta en stark personlighet som hen delar med sig av i sitt arbete.

Dessa personligheter har helt olika arbetssätt, olika syn på yrkesrollen och olika sätt att bemöta patienten på. Uppenbarligen har de också olika sätt att se på patienten och dennes problematik, och allt detta gör förstås att man inte får samma bemötande av dessa fem personligheter. Därför tycker jag att det är jätteläskigt att både byta mottagning och att byta behandlare inom en och samma mottagning, för jag vet ju inte vem eller vilka jag byter till, och när jag inte vet det så vet jag inte heller vilket bemötande jag byter till.

Nu har jag bytt psykiatrisk mottagning

Ja, som rubriken lyder så har jag bytt psykiatrisk mottagning nu. Det visade sig att anledningen till att jag hade hamnat på den allmänpsykiatriska mottagningen var att reglerna hade ändrats. Tidigare tog psykosmottagningen även emot patienter med alla typer av autismspektrumtillstånd, men nu är det bara patienter med lågfungerande autism som får börja där. Alla patienter med högfungerande autismspektrumtillstånd hamnar numera på den allmänpsykiatriska mottagningen, så det var därför jag fick en kallelse dit.

När jag fick veta det var jag väldigt osäker på om jag skulle gå dit. Det var ju den andra mottagningen jag hade hört så mycket bra om, och plötsligt stod jag inför något helt nytt. Det kändes skrämmande att kasta sig in i något så fullkomligt okänt. Inte bara för att jag har stark integritet och svårt att känna tillit till nya människor, utan också för att jag snart ska utredas på nytt och dessutom väntar på beslut om förlängd aktivitetsersättning. Det kändes helt enkelt som dålig tajming att kasta sig ut för det där stupet och chansa på att landa mjukt.

Jag funderade i två veckor på hur jag skulle göra, velade fram och tillbaka. Ett tag var jag inne på att ta en paus från psykiatrin och vänta med att byta mottagning tills den där tajmingen blivit lite bättre. Samtidigt insåg jag att det vore dumdristigt, för om Försäkringskassan skulle höra av sig och vilja ha kompletteringar så hade jag stått där utan läkare. Därför började jag istället vela mellan olika andra alternativ, men lät tiden till den nya mottagningen stå kvar tills vidare.

Till slut bestämde jag mig för att ”nu får det bära eller brista”. Jag visste att jag, när jag kastat mig utför stupet, skulle kunna landa på alltifrån vassa spikar till mjuka, sköna kuddar. Jag visste att det var en ren chansning att hoppa, men jag hoppade. Och landade ganska mjukt.

Läkaren på den nya mottagningen verkade helt okej. Jag kände mig välkommen och jag fick en återbesökstid redan om några veckor. På den förra mottagningen var det betydligt längre väntetider än så när man behövde träffa sin läkare. Dessutom skulle läkaren ordna så att jag får en samtalskontakt, vilket känns väldigt skönt. Mitt stöd har ju hittills bestått av läkare, samtalskontakt och aktivitetsersättning, och samtalskontakten är en otroligt viktig del.

Jag är glad att jag började på den nya mottagningen och jag tänker att det nog kommer att bli bra där. Men – nu när jag har erfarenhet av att byta psykiatrisk mottagning skulle jag vilja passa på att önska en sak, nämligen att alla psykiatriska mottagningar skulle ha ordentliga webbplatser med tydlig information. Vårdcentraler och tandvårdsmottagningar har ofta webbplatser där de beskriver var de är belägna, vad de har för filosofi, vilka behandlingsformer som finns på mottagningen etc. Detta är en av de faktorer som har hjälpt mig att hitta en tandvårdsmottagning som passar just mig. Visserligen fick jag tips om mottagningen, men det var informationen på hemsidan som, så att säga, bekräftade mitt val.

Tänk om det bara hade stått att mottagningen erbjöd ”tandvård för personer boende inom Stockholms län” och att ”här arbetar tandläkare, tandsköterskor och tandhygienister”, följt av kontaktuppgifter. Hur skulle jag då ha vetat att jag skulle välja just den mottagningen? När jag var på jakt efter en ny psykiatrisk mottagning ställdes jag ganska ofta inför den frågan: Hur ska jag veta om jag ska välja just den här mottagningen eller inte? En del mottagningar hade ganska bra information på sina webbplatser, men i andra fall var informationen väldigt bristfällig. Att välja tandvårdsmottagning var relativt enkelt, tack vare webbplatser med tydlig information. Att välja psykiatrisk mottagning var däremot inte lika enkelt, men jag önskar verkligen att det hade varit det. Den psykiska hälsan är ju precis lika viktig som den fysiska.

Vårdval och byte av mottagning

I Stockholms län har vi haft fritt vårdval inom psykiatrisk öppenvård sedan 2011, men fortfarande händer det att mottagningar inte riktigt vet vilka regler som gäller. Det förekommer att mottagningar tolkar vårdvalsreglerna fel och därför försöker neka patienter på felaktiga grunder. Vissa mottagningar menar t.ex. att de bara kan ta emot patienter från sin egen kommun, eftersom väntetiderna för patienter från andra områden skulle bli alldeles för långa.

Dessa mottagningar tror förmodligen att vårdvalsreglerna säger att patienter från mottagningens egen kommun har förtur och att de har rätt att endast ta emot patienter från andra områden i mån av plats. Detta är FEL. En mottagning har INTE rätt att bara ta emot patienter som bor i den kommun eller stadsdel där mottagningen ligger. En mottagning har heller inte rätt att ge förtur till patienter från sitt eget område, utan alla patienter ska – utifrån den geografiska aspekten – behandlas lika.

En föreställning som vissa mottagningar verkar ha är den om att man alltid får snabbare hjälp på mottagningen i den kommun eller stadsdel där man bor. Mottagningarna har någonting som kallas för geografiskt områdesansvar, men detta områdesansvar handlar om att t.ex. bedöma vårdbehov för personer som bor i det aktuella området, men som inte själva söker hjälp. Det innebär inte att man per automatik ska ge alla som bor i det aktuella området förtur till vård.

För att bli hundraprocentigt säker på vilka regler som gäller så skickade jag ett mejl till hälso- och sjukvårdsförvaltningen. Såhär svarade de på mina frågor:

Har en mottagning rätt att säga nej till en patient ENBART p.g.a. att patienten inte är mantalskriven i den kommun eller stadsdel där mottagningen ligger?
Svar: Nej!

Har en mottagning rätt att ge förtur åt patienter från den egna kommunen eller stadsdelen och enbart ta emot patienter från övriga delar av länet i mån av plats?
Svar: Nej!

Vilka slags prioriteringar har en mottagning RÄTT att göra när det kommer till att ta emot – eller inte ta emot – en patient?
Svar: Utgångspunkten är att den psykiatriska vården i SLL ska ges enligt LEON-principen (Lägsta Effektiva Omhändertagandenivå). Det innebär att patienter som har ett vårdbehov som motsvarar specialistvårdens uppdrag ska tas om hand där (utifrån medicinsk prioritering) och de som har ett vårdbehov som motsvarar primärvårdens uppdrag ska tas om hand där. Mer info om detta finns på viss.nu och psykiatristod.se.

Om en psykiatrisk öppenvårdsmottagning nekar dig att bli patient hos dem med hänvisning till att du bor i ”fel” kommun eller stadsdel, rekommenderar jag att du kontaktar hälso- och sjukvårdsförvaltningen. Kontakta dem via mejl, så att du får deras svar i skrift (ett telefonsamtal är svårt att spara) och spara sedan svaret. Då kan du visa det för mottagningen om det blir problem.