När man inte fattar att man inte uppfattar

Att ha svårt att tolka synintryck är för mig ungefär som att ha svårt för att stava. En person som är osäker på stavningen kan å ena sidan vara medveten om att hen inte vet hur ett ord stavas – och kan därmed be om hjälp att stava det rätt. Å andra sidan kan personen stava nästa ord fel – utan att ha bett om hjälp. Om man då frågar personen i fråga varför hen inte bad om hjälp så svarar hen troligen: ”Jag visste inte att jag hade stavat ordet fel”.

Precis som en person som stavat fel kan tro att denne stavat rätt så kan jag ibland tro att jag tolkat synintryck korrekt fastän jag i själva verket tolkat dem helt fel. Då händer det att jag t.ex. gör eller beter mig fel – utan att vara det minsta medveten om det. I sådana situationer har jag ingen möjlighet att säga till eller att be någon förklara vad det är som händer eller hur jag ska göra, för jag tror ju att jag har uppfattat rätt.

När jag berättat om mina svårigheter att tolka synintryck har jag ofta sagt: ”Om jag märker att jag inte uppfattar vad jag ser så säger jag till.” Detta är någonting som de flesta brukar tycka är väldigt positivt, men då och då blir det missförstånd. Det har nämligen visat sig att ”Om jag märker att jag inte uppfattar vad jag ser så säger jag till” gärna tolkas som ”Varje gång Johanna inte uppfattar vad hon ser så säger hon till”, d.v.s. människor har tagit för givet att jag alltid märker att jag inte uppfattar vad jag ser, och det gör jag ju inte.

Numera säger jag därför: ”Jag säger till om jag märker att jag inte uppfattar vad jag ser, men jag märker det inte alltid.” På så vis blir det betydligt färre missförstånd!

Kommentarer till “När man inte fattar att man inte uppfattar

  1. Bra jämförelse! Av någon anledning brukar människor ta för givet att det är lättare att tolka synintryck än att stava korrekt, och det märktes speciellt tydligt när jag var 7 och började skolan. Om läraren visade för mig på syslöjden vad jag skulle göra, trodde jag ofta att jag hade uppfattat det hon visat korrekt, men ändå gjorde jag fel. Många undrade vad det var för fel på mig.

    Däremot var det ingen som undrade varför mina klasskamrater inte kunde stava korrekt. Om de hade råkat stava något ord fel, frågade aldrig läraren dem varför de inte hade frågat hur ordet stavades. Läraren förstod ju att de inte kunde fråga eftersom de hade trott att de hade stavat rätt! Jag tror att många har svårt att sätta sig in i hur det är att ha syntolkningssvårigheter eftersom det är en förmåga som människor brukar se som en självklarhet.

    1. Åh, vad jag känner igen mig i det här med syslöjden! Ofta uppfattade jag inte alls hur jag skulle göra (t.ex. hur jag skulle trä symaskinen) men lika ofta trodde jag att jag förstod och blev därför förvånad när läraren kom och sa att jag hade gjort fel.

      Jag håller med dig angående att kunna stava vs. att kunna tolka synintryck. För de flesta människor är det en självklarhet att kunna tolka synintryck, medan stavning är något som många aktivt måste öva på. Återigen handlar det om att ha olika sätt att fungera. 🙂

    1. Hej!
      Jag är medveten om kopieringen och har kontaktat personen i fråga samt hennes bloggportal angående detta. Tack för att du uppmärksammar mig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *