Motorik och koordination, del 2

Mina motorik- och koordinationssvårigheter förvärras av att jag har svårt att tolka synintryck. För det mesta handlar det om att jag har svårt att avgöra var saker och ting befinner sig i förhållande till varandra. T.ex. blir det svårare för mig att göra en ny rörelse i en dans om jag inte uppfattar var armarna befinner sig i förhållande till benen i den nuvarande rörelsen. ”Ostskivarrörelsen”, som jag tycker är så avancerad, blir ännu svårare om jag känner mig osäker på var osthyveln och mina fingrar befinner sig i förhållande till den hand som håller fast osten, eller om jag inte riktigt kan avgöra hur lång osten är. Likaså blir det svårare att måla naglarna om jag inte uppfattar hur stor penseln är i förhållande till var och en av mina naglar.

Andra motoriska aktiviteter försvåras av att jag, förutom att jag sällan uppfattar hur andra människor gör, inte heller uppfattar hur jag själv gör. Det innebär att jag, när jag t.ex. håller i ett papper, ser att jag håller i ett papper men inte hur, något som kan göra det ännu svårare att vika pappret snyggt eller att sätta in det i en pärm. När jag var barn försökte de vuxna ibland göra det lättare för mig genom att ta mina händer och se till att jag att fick rätt grepp om t.ex. pappret, kast med liten boll-bollen eller synålen, men det hjälpte oftast bara en gång. Nästa gång blev det lika svårt igen eftersom jag inte hade uppfattat hur jag hållit pappret, bollen eller synålen senast.

Jag brukar säga att jag har tre olika typer av motorik- och koordinationssvårigheter:

*De som orsakas av att jag har svårt med motorik och koordination i sig

*De som orsakas av att jag har svårt att tolka synintryck

*De som orsakas av en kombination av ovanstående

Att jag inte vågade göra kullerbyttor på idrottslektionerna i skolan berodde på att rörelsen kändes alldeles för motoriskt avancerad. Jag förstod hur man skulle göra, för det hade läraren berättat för mig när jag varit orolig, men insåg ändå att jag, rent tekniskt, inte skulle klara av att göra en kullerbytta.

När jag klär på mig tycker jag inte att rörelserna i sig är så svåra att göra. Däremot har jag svårt att t.ex. avgöra var mina armar befinner sig i förhållande till jackan och att uppfatta hur jag ska vira halsduken. Sådant gör att jag blir fumlig, och eftersom jag har svårt med automatisering blir jag även långsam. Det ena ger det andra, helt enkelt. 

När jag skrivit brev tycker jag ofta att det är klurigt att avgöra hur jag bör vika pappret för att det ska få plats i kuvertet. Jag har även dålig uppfattning om hur stort pappret är i förhållande till kuvertet. Att jag har dessa svårigheter gör att det blir ännu klurigare att utföra själva vikningen, något jag tycker är ganska avancerat rent motoriskt. Det blir liksom som att hälla ovispad grädde på ovispad vaniljsås, och till slut är det inte grädde och vaniljsås längre utan en enda sörja. 

Kommentarer till “Motorik och koordination, del 2

  1. Du är väldigt bra på att beskriva saker! Jag har svårt att klippa rakt, skära till exempel bröd. Antar att det beror på min asperger. Jag brukar utmana mig själv. Men nästa gång blir det lika svårt igen. Kasta eller sparka bollar är också svårt. En gång råkade jag sparka en fotboll rakt i magen på idrottsläraren! Han stönade och jag blev rädd. Kunde inte säga förlåt. Blev alldeles tyst…

    1. Tack så mycket! 🙂

      Det kan säkert vara så att dina svårigheter att klippa rakt och att skära bröd har med din asperger att göra. Motoriksvårigheter kan ju vara en del av den diagnosen också.

      Jag har också alltid haft svårt för bollspel, med undantag för pingis. Det fungerade bra av någon anledning. Det svåraste tyckte jag var fotboll och kast med liten boll. I båda spelen skulle man ta sats för att på så vis kunna få iväg bollen längre, men själv var jag tvungen att stå helt still för att kunna koncentrera mig på att kasta eller sparka på bollen.

      Jag förstår att du blev rädd när fotbollen råkade hamna i magen på idrottsläraren. Det är såklart obehagligt att få en boll i magen, men du träffade ju honom inte med flit. Det är lätt hänt att en boll hamnar fel och förhoppningsvis förstod idrottsläraren det också.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *