Färgmarkeringar hjälper och stjälper

Något som jag både älskar och hatar är färgmarkeringar. Att jag både älskar och hatar dem beror på att de har en tendens att antingen förvirra eller förenkla. Det är ytterst sällan något mellanting.

Jag hatar färgmarkeringar i kombination med text eller siffror. Mitt tidshjälpmedel – timstocken – är en slags timer som jag kan ställa på 15, 30, 45 eller 60 minuter. Varje knapp är som en rund ring, med tidsintervallen angiven med siffror. Varje knapp har också en egen färg. 15 minuter är blå, 30 minuter är grön, 45 minuter är gul och 60 minuter är röd. I mobilversionen, där jag fritt kan ändra tidsintervall, är det samma sak. Detta gör att jag, varje gång jag ska använda timstocken, måste titta extra noga så att jag trycker på rätt knapp. Färgerna tar nämligen fokus från siffrorna, och siffrorna tar fokus från färgerna. Det blir helt enkelt rörigt.

På den stationära timstocken, där tidsintervallerna alltid är desamma, har jag lärt mig att räkna knapparna istället för att titta på siffrorna. Jag har lärt mig att 15 minuter är första knappen från vänster, 30 minuter andra knappen o.s.v. Detta är visserligen en strategi som fungerar, men den hade inte behövts om knapparna på timstocken inte varit färgmarkerade. 

I min budgetapp finns möjligheten att använda olika färger för olika kategorier, men jag har valt att använda samma färg – lila – för alla. I budgetappen är det texten (kategorierna) och siffrorna (hur mycket pengar jag har att spendera) som är det viktiga, och med en massa olika färger skulle jag inte få någon överblick. Därför har jag valt en färg som jag tycker är snygg, och håller mig till den. 

Färgmarkeringar kan vara en utmärkt hjälp när jag ska orientera mig, under förutsättning att de används på rätt sätt. Exempelvis är jag hjälpt av fotspår i golvet. Då följer jag helt enkelt fotspåren och när de tar slut så vet jag att jag har kommit rätt. 

När det gäller att hitta rätt föremål så älskar jag färgmarkeringar. Jag har mycket lättare att komma ihåg var jag ska leta om någon säger att föremålet finns i ”det röda skåpet”, än om jag får höra: ”I hörnan, precis till vänster om fåtöljen, står ett skåp, och där…”

Färgmarkeringar hjälper mig även att avgränsa mina sökområden, något som är väldigt värdefullt eftersom jag kan ha svårt att hitta ett föremål bland många andra. Det blir mycket lättare att hitta föremålet om jag vet att det ligger i ”den gröna burken i översta kökslådan” än om jag bara vet att det ligger i ”översta kökslådan”.

Likaså är färgmarkeringar ett bra sätt att slippa avgöra storlek, tjocklek etc. på saker. Jag ser storleksskillnaden mellan ett paket krossade tomater och en liter mjölk, men kan ha svårare att se skillnaden mellan ett vasst knivblad och ett trubbigt. Om någon då ber mig att hämta en vass kniv är jag väldigt glad om jag slipper att först känna på knivbladen, utan kan ta rätt kniv direkt. Då skulle det underlätta jättemycket att veta att de vassaste knivarna står i ett knivställ med en viss färg, för då slipper jag fundera på vilka knivar som är vassast.

Kommentarer till “Färgmarkeringar hjälper och stjälper

  1. Blir bara stressad av sådant 🙁 Har också Aspergers syndrom, antagligen Posttraumatiskt stressyndrom också, efter all mobbning. Blir även mobbad av myndigheter nu (socialen och psykiatrin, men nu har jag hittat en bra kurator). Ska begära utredning av PTSD.

    1. Usch, vad tråkigt att du känner dig illa behandlad av socialtjänsten och psykiatrin. 🙁 Skönt att du i alla fall har en kurator som det känns bra med! Hoppas att du får göra en ordentligt utredning för PTSD.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *