Att se på film

Trots mina syntolkningssvårigheter fungerar det bra för mig att se på film. Faktum är att jag önskar att verkligheten vore som på film, för då skulle jag ha mycket lättare att förstå mig på den. Rent visuellt alltså. Så vad är det då som gör det enklare för mig att tolka filmens synintryck än verklighetens? Jo, det är följande:

Dialogstöd
De flesta filmer innehåller väldigt mycket dialog, d.v.s. prat. Dialogen är ofta koncentrerad kring ett fåtal karaktärer i taget, något som skapar struktur och gör det lätt för mig att förstå vad det är som händer. Dialogen gör att jag hänger med i handlingen även om jag ibland har svårt att tolka bilderna. Om de två huvudkaraktärerna i en film befinner sig i ett köpcentrum ligger fokus vanligen på vad dessa karaktärer säger och gör. Det som händer runt omkring blir en slags bakgrund, lite som bakgrundsmusik i en klädaffär. Det som sägs i en film är även viktigt för handlingen.

I verkligheten existerar inte detta fokus. Där kan en mängd olika människor prata om en mängd olika saker samtidigt – utan att det som sägs är särskilt viktigt för att jag ska förstå vad det är som händer. T.ex. har jag inget stöd i att två människor pratar om vad som sagts på nyheterna om det väsentliga är att jag uppfattar att de håller på att förbereda ett möte och att jag är i vägen.

In- och utzoomning
Genom att zooma in och ut talar filmskaparna om för mig vad jag ska fokusera på. Om det, för att förstå vad som händer, är viktigt att jag fokuserar på soffan så zoomar filmskaparna in soffan. På så vis behöver jag inte själv ta in ett helt rum, något som jag – som har bristande rumsuppfattning – har väldigt svårt för. Filmskaparna gör detta åt mig.

I verkligheten måste jag själv ta in rummet. Då ska jag både uppfatta vad som händer i soffan, på golvet och borta vid bokhyllan – samtidigt. När jag måste ta in så många synintryck på en gång blir det ännu svårare för mig att uppfatta vad det är som händer, och när jag inte uppfattar vad det är som händer så vet jag heller inte var jag bör lägga mitt fokus.

Begränsad yta
Oavsett om jag ser en film på bio, på TV eller på min dator så utspelar sig filmen rakt framför mig på en begränsad yta. Det som händer, det händer i en rektangulär ruta. I verkligheten händer det saker överallt. Eftersom jag har svårt med rumsuppfattningen så blir det ofta ett enda virrvarr.

Betrakta är en sak, delta en helt annan
När jag ser på film befinner jag mig utanför en situation, vilket gör att jag inte behöver ha någon rumsuppfattning. I verkligheten befinner jag mig däremot mitt i en situation, vilket gör att jag måste veta vad jag själv ska göra. Detta innebär i sin tur att jag måste försöka uppfatta var jag befinner mig i förhållande till såväl min mänskliga som min materiella omgivning, något som kräver mycket koncentration och tar en hel del energi. När jag ser på film behöver jag inte alls tänka på detta, och det är väldigt skönt!

Kommentarer till “Att se på film

  1. Tack! Nu förstår jag varför min son har så lätt att memorera information han fått via film/faktaprogram, men har svårare att komma ihåg saker som de tex läser högt i skolan där det är mycket annat runt honom.

    Din blogg är väldigt värdefull, tack för att du finns.
    /J.

    1. Vad bra att du känner att du fått lite klarhet! Och tusen tack för de fina orden. 🙂 Tack själv för att du läser!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *