Asperger och förändringar

Om man har Aspergers syndrom kan man, på olika sätt och i olika grad, vara känslig för förändringar. Exempelvis kanske någon blir väldigt stressad när hen blir sjuk och måste ändra sina planer, eller när hen får veta att dagens personalmöte kommer att äga rum klockan tre istället för klockan elva. Kanske tycker någon annan att det känns jättejobbigt när vännen möblerat om i sin lägenhet, medan en tredje person blir chockad när det visar sig vara soppa istället för risotto i skolmatsalen.

Det behöver dock inte vara så att man inte vill stanna hemma när man är sjuk, att man tycker att det – rent praktiskt – är en dålig idé att flytta personalmötet till eftermiddagen, att man tycker att vännens möbler stod bättre förut, eller att man inte gillar soppa. Kaoset i huvudet kan t.ex. orsakas av att man – för att vara säker på att energin räcker – noga måste planera sin vardag, något som kan göra att hela veckans planering faller som ett korthus om man är sjuk i två dagar. Det kan också handla om att man tycker att personalmöten tar betydligt mindre energi på förmiddagen än på eftermiddagen och att man därför undrar hur i hela friden man ska orka gå på möte klockan tre. Kanske får man svårt att orientera sig när möblerna inte står som de brukar hemma hos vännen, fastän man egentligen tycker att hen har gjort jättefint. Och soppa kan smaka bra, men för den som mår bäst av att i god tid veta vad hen ska äta kan det kännas obehagligt när matsedeln ändras utan förvarning.

Som barn tyckte jag att det var riktigt obehagligt när någon jag kände hade förändrat sitt utseende. En gång hade en av förskollärarna satt upp sitt långa hår i knut och jag gick inte nära henne förrän hon hade släppt ut håret igen. En annan gång skaffade min mamma nya glasögon och jag tyckte att de fick henne att se ut som en helt annan person, så jag insåg att jag skulle behöva rymma hemifrån. Det kändes visserligen sorgligt, men när mamma inte längre såg ut som mamma så kunde jag omöjligt bo kvar. När jag var ute och lekte i trädgården passade jag därför på att pipa iväg genom häcken och springa hem till farmor och farfar några kvarter bort. Där fick jag dock inte stanna, utan jag var tvungen att gå hem igen och vänja mig vid mammas nya utseende.

Nu i vuxen ålder är jag framför allt känslig för rumsliga förändringar, d.v.s. förändringar som innebär att ett rum eller en plats inte – rent strukturellt – ser ut som förut. Jag har inte ont av att ett rum blir ommålat, och nya möbler är oftast bara trevligt, men jag blir nervös om de nya möblerna inte står på samma plats som de gamla eller om soffan har bytt plats med bokhyllan. Jag gillar inte heller att behöva vara i t.ex. klassrum eller arbetsrum där jag vanligtvis inte vistas.

När jag pluggade på folkhögskola hände det att vi tillfälligtvis höll till i klassrum där vi inte brukade vara, och då fick jag ofta overklighetskänslor. Om klassrummet var annorlunda möblerat mot de klassrum jag vanligtvis vistades i, men samtidigt hade utsikt mot exakt samma del av gatan eller gården, så blev jag nervös. Det kändes som att sitta på en totalt okänd plats och blicka ut mot en väldigt välbekant, något som blev konstigt för mig.

När det sker en rumslig förändring så påverkas jag väldigt starkt av den. Om en vän har möblerat om sin lägenhet är det inte bara lägenheten som känns annorlunda, utan alla platser (med undantag för sådana som flyttar på sig, t.ex. bussar) känns annorlunda. Det känns annorlunda att vara hemma, annorlunda att vara i stallet, annorlunda att handla på ICA o.s.v. En ommöblering av ett rum på en plats gör att hela världen känns på ett annat sätt än innan. Så småningom övergår känslan från ”annorlunda” till ”som vanligt”, men så fort det sker en rumslig förändring någon annanstans så känns hela världen annorlunda igen.

Däremot har jag – under förutsättning att det är frivilligt – inga problem med att flytta. För många är det en större omställning att flytta till en helt ny bostad än att göra förändringar i den man redan har, men för mig är det tvärtom. En flytt innebär en ny lägenhet i ett nytt hus i ett nytt område och är, för mig, ingen förändring utan en nystart. En ommöblering innebär däremot att ingenting känns nytt utan bara annorlunda. Den känslan tycker jag inte alls om, så därför säger jag nej till annorlunda men ja till nystart. 🙂

Kommentarer till “Asperger och förändringar

  1. Tack för att du delar med dig! Intressant att läsa hur världen kan upplevas och hur förändringar kan skapa oro. Nyttigt för mig då jag får nya öppningar till att kommunicera med min 13-åring som nyligen fick AS-DIAGNOS. 😊

    1. Tack själv för att du läser! 🙂

      Vad skönt att ditt barn har fått en förklaring på varför hen har ett annat sätt att fungera! Jag kan visserligen tänka mig att 13 kan vara en känslig ålder att få en diagnos i, men jag hoppas ändå att diagnosen ska kunna ge ditt barn möjlighet att anpassa sitt liv efter sina egna förutsättningar. För mig kom inte de möjligheterna förrän jag var nästan 24 och fick mina funktionsnedsättningar diagnosticerade, men även om möjligheterna kom sent så är jag väldigt glad att de kom! 🙂 Diagnoserna har öppnat dörrar för mig, och framför allt har de lett till att jag nu förstår mig själv på ett helt annat sätt. Jag hoppas att det blir så för din 13-åring också! 🙂

  2. Jag har 2 butiker som jag brukar handla hos och rätt vad det är så har dom möblerat om och flyttat om varorna…då blir det kört i min skalle och det blir mycket av det som jag skulle ha köpt som inte kommer med. Hemma gör jag inga större förändringar heller

    1. Jag förstår att det blir rörigt för dig när varorna flyttats om i någon av butikerna. Jag tycker också att det blir rörigt när ingenting står där det brukar i affären. Dels så har jag svårt att hitta inomhus, vilket innebär att mataffären känns som en djungel efter en omflyttning, dels gör omflyttningen i affären att alla andra platser också känns annorlunda och det kan ta tid för mig att vänja mig vid den nya känslan.

  3. Vi har bytt tapeter och golv i köket. Jag var med hela tiden då de gjorde det. Så jag var bara orolig i förväg var alla saker skulle stå medan de höll på. Men allt gick bra. Däremot var det en omställning att se att Willys flyttat hyllor! Utan sambon hade jag inte hittat!

    1. Vad skönt att det gick bra att byta tapeter och golv i köket och att det gick bra att ha sakerna stående på en annan plats under tiden. 🙂

      Jag förstår att omflyttningen på Willys blev en stor omställning för dig. Jag har också svårt att hitta när en affär flyttat om varorna. Dessutom kommer den där annorlundakänslan när någonting ändrats om på befintlig plats och den känslan gillar jag inte. För mig får affären hellre flytta till nya lokaler än ändra om i de befintliga!

  4. Ja, förändringar för mig innebär i huvudsak ett kognitivt arbete. Jag får tänka om och ställa in mig på nytt – förbereda mig på nytt igen – det tar massa energi.
    Ett exempel:
    Jag och en vän gick på stan, jag hade förväntat mig att vi skulle titta på ljus och sen åka hem igen.
    På torget så ser jag en kompis som jag vill prata med, så jag går en bit bort och står där till jag har bestämt mig för vad jag vill säga, fråga, om jag verkligen vill gå fram och tills jag är REDO, helt enkelt. Det tar inte så lång tid, ett par minuter kanske.
    För min är förändringar ”svåra” för att dom kräver ny planering och strategi och förberedelse.

    Vad intressant att du upplever alla platser som förändrade genom att bara en av platserna är faktiskt förändrad! Det blev jag nyfiken på.

    1. Jag förstår att det tar mycket energi för dig att tänka om och ställa in dig på nytt. Tycker du att ditt behov att ”ladda om” gör att du inte kastar dig huvudstupa in i saker utan att tänka efter? I så fall kanske det kan vara en fördel också. 🙂

      Ja, när det har skett förändringar på en plats så känns alla platser annorlunda för mig. Detta gäller dock bara när platsen är densamma men ser annorlunda ut. När jag flyttar infinner sig inte den känslan för då är det ju en helt ny plats.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *