Personlighet vs. funktionsnedsättning

Eftersom mina funktionsnedsättningar påverkar mitt sätt att fungera är det många människor som undrat hur jag ser på funktionsnedsättningarna i förhållande till min personlighet. Ser jag dem som en del av min personlighet? Eller skiljer jag funktionsnedsättningarna från personligheten? Hur vet jag i så fall vad i mitt sätt att vara som beror på mina funktionsnedsättningar och vad som är rena personlighetsdrag?

Jag brukar svara att jag ser mina funktionsnedsättningar och min personlighet som två olika saker, men att de samverkar. T.ex. har jag aldrig känt någon längtan efter att spela fotboll, gå på matcher, samla på fotbollsbilder, spela på Stryktipset eller läsa fotbollstabeller. Jag är helt enkelt inte intresserad av fotboll och det beror på min personlighet. Samtidigt hade jag ont i magen och kände mig gråtfärdig varje gång vi skulle spela fotboll under idrottslektionerna i skolan. Jag oroade mig för att bollen skulle råka hamna i närheten av mig så att jag skulle bli tvungen att sparka på den, för jag klarade inte av att sparka utan att stanna upp och tänka först. Jag hängde heller aldrig med i spelet eftersom jag hade svårt att fokusera på flera saker samtidigt, och dessutom var jag klumpig och hade svårt att uppfatta vad som hände på planen. Sådana saker berodde på mina funktionsnedsättningar, och mitt ointresse för fotboll förstärktes av att jag tyckte att det var så väldigt svårt och otäckt.

Jag har en rik fantasi och skapar ofta inre bilder som jag väldigt gärna skulle vilja teckna ned. Att jag vill teckna ned dem beror på att jag har en kreativ personlighet och ett intresse för att rita. Tyvärr hamnar mina inre bilder aldrig på papper eftersom jag inte uppfattar hur jag ska dra strecken. Jag har även svårt att rita av befintliga bilder, just eftersom jag inte uppfattar hur strecken är dragna. Att kämpa och kämpa med någonting som aldrig blir lättare hur mycket jag än övar är inte roligt, så därför tycker jag inte om att rita – trots att jag är intresserad av det. Att jag innerst inne skulle vilja rita beror på min personlighet, att jag inte tycker om det har helt och hållet sin grund i att det är väldigt svårt för mig, något som beror på mina syntolkningssvårigheter.

Jag är en introvert lagd person som tycker att relationer mellan två människor är mycket intressantare än relationer mellan många. Jag är känslig och vill bli sedd utan att behöva ”ta för mig”, och jag vill se andra utan att de behöver ta för sig. Jag är en på-tu-man-hand-människa och det hade jag varit även om jag inte hade haft Aspergers syndrom. Dock hade jag – om jag inte haft Aspergers syndrom – troligtvis ”bara” känt mig mindre bekväm i grupp. Jag hade antagligen inte drabbats av ofrivillig tystnad eller oroat mig lika mycket för vad andra människor tyckte och tänkte eller vad de förväntade sig av mig. Min personlighet gör att jag inte trivs med att umgås i grupp, men min funktionsnedsättning orsakar symtom som gör att jag mår dåligt av att umgås i grupp.

Med andra ord är mina funktionsnedsättningar inte en del av min personlighet, och min personlighet är inte en del av mina funktionsnedsättningar, men de påverkar definitivt varandra.

Kommentarer till “Personlighet vs. funktionsnedsättning

  1. Det är intressant det där! Jag har alltid undrat vad som är Aspergers syndrom/mina andra funktionsnedsättningar och vad som är min personlighet. Förmodligen skulle jag tycka om språk och grammatik även om jag var en neurotypiker, men troligen inte lika mycket och intensivt som jag gör nu.

    När det gäller TV och filmer vet jag faktiskt inte om jag hade gillat dem om jag inte hade haft Aspergers syndrom och syntolkningssvårigheter. Jag känner starkt att jag är ointresserad av filmer, men om jag hade lättare att tolka bilder, tänk om jag skulle tycka att det var superintressant att se på film? Och samma sak med bollspel och andra spel/lekar. Jag har alltid hatat sådana aktiviteter och förstår inte tjusningen i det, men tänk om det ändå mina svårigheter som gör att jag hatar dem? Jag känner starkt att det är min personlighet att dra mig undan och läsa grammatik istället, men jag vet inte helt säkert.

    1. Intressant att höra dina funderingar om vad som är dina funktionsnedsättningar och vad som är din personlighet. Jag kan tänka mig att det är väldigt olika från person till person hur det hänger ihop och hur man upplever det.

      Jag förstår att du funderar på om du t.ex. hade tyckt om bollspel och lekar om du inte hade haft de svårigheter du har. Det är ju skillnad på att inte tycka om någonting för att man i grund och botten inte är intresserad, och på att inte tycka om någonting för att man helt enkelt har svårt för det. För mig brukar det vara så att jag antingen inte tycker om en viss aktivitet/situation för att jag inte är intresserad – och då kan ointresset förstärkas av att jag även har svårt för aktiviteten/situationen – eller att jag har svårt för aktiviteten/situationen och därför inte tycker om den – även om jag egentligen är intresserad. Sedan finns det förstås aktiviteter och situationer som är intressanta utan att vara svåra, och aktiviteter/situationer som är tråkiga utan att vara svåra. 🙂

  2. Men är det inte så att Aspergers syndrom är en typ av personlighet? Jag upplever att jag är Aspergers syndrom dvs min personlighet och min variant av Aspergers syndrom är en och samma sak.

    Skillnaden mellan Aspergers syndrom och andra personlighetstyper tycker jag är att Aspergers syndrom är en personlighetstyp som avviker mer från en normal personlighetsprofil än vad många andra personlighetsprofiler gör. Konsekvensen blir att man får svårt att fungera i ett samhälle som utgår från att människorna har mer normala personlihgetstyper.

    0.5-2 % av alla människor har Aspergers syndrom (beroende på bla hur man tolkar diagnoskriterierna mm). 1 % av alla människor har personlighetstypen INTJ som är en av de mest sällsynta personlighetstyperna. Jag upplever att Aspergers syndrom är ett annat namn på personer vars personlighet ingår i typen INTJ (INTP). Om jag har rätt så handlar Aspergers syndrom resp INTJ/INTP mer om ifall den som kategoriserar oss är psykolog eller psykiatriker och om man betraktar Aspergers syndrom som en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning eller som en neurodiversitet än om att Aspergers syndrom och personlighet är olika saker. Det finns i varje fall en stor överlappning mellan Aspergers syndrom och INTJ-personlighetstypen.

    Jag tycker inte det finns någon motsägelse mellan att du vill kunna rita och att du inte kan det som en del av din personlighet. Det finns normala människor som vill vara duktiga på att spela fotboll trots att de saknar bollsinne och trots att de inte blir mycket bättre på att spela fotboll även om de tränar.

    Jag tycker det är viktigt att man har klart för sig att Aspergers syndrom är en funktionsnedsättning och inte en sjukdom. En funktionsnedsättning är en nedsatt förmåga jämfört med motsvarande förmåga hos en normal människa och sett i relation till samhällets krav.
    Om jag hade fått skapa det här samhället så hade många av de normala människorna blivit diganosticerade med Monkey Syndrome (Aps syndrom). De har en signifikant nedsatt förmåga att särskilja sig från apor. De kliar varandra på ryggen, de plockar loppor ur pälsen på varandra och de utstöter ljud som enbart fyller en social funktion och de apar sig för varandra med miner och gester. Aspergers syndrom beror alltså inte ytterst på mig utan på det samhälle jag lever i eller mer korrekt på en kombination av mig och det samhälle jag lever i.

    1. Intressant att höra om hur du ser på din asperger! Jag tror att det är väldigt olika hur vi som har Aspergers syndrom ser på denna. En del av oss ser den som en funktionsnedsättning, andra som en funktionsvariant. En del ser den som en del av sin personlighet, andra gör det inte. Personligen tycker jag inte att det finns något rätt eller fel, utan jag tycker att det är varje individs rättighet att avgöra vad Aspergers syndrom innebär för just den personen. För mig är Aspergers syndrom (och även DCD och syntolkningssvårigheter) en funktionsnedsättning som jag inte ser som en del av min personlighet, även om funktionsnedsättningen och personligheten påverkar varandra. Om du ser din asperger som en personlighetstyp, då är det det den är i ditt fall. 🙂

      Jag håller med om att det finns människor utan funktionsnedsättning som inte heller är bra på det de är intresserade av, men i mitt fall beror de stora svårigheterna att rita specifikt på mina syntolkningssvårigheter. Jag uppfattar helt enkelt inte hur jag ska dra strecken. Visserligen finns det ingenting som säger att jag hade ritat bra om jag inte hade haft syntolkningssvårigheter, men det hade förmodligen varit lite lättare i alla fall.

      Ja, att skilja på sjukdom och funktionsnedsättning är väldigt viktigt! Dels är sjukdom och funktionsnedsättning två helt olika saker, dels signalerar ordet ”sjukdom” att det hela går att bota, något som ju inte är fallet med funktionsnedsättningar.

      Haha, Monkey Syndrome! 😀 Vad är det för ljud du tänker på som bara fyller en social funktion? *nyfiken* I övrigt förstår jag din tanke om att Aspergers syndrom inte enbart sitter hos den enskilda individen utan även i samhället i stort. Samhället är ju uppbyggt kring att alla människor fungerar ungefär likadant och därför kan det bli väldigt besvärligt för den som fungerar på ett annat sätt.

      1. ”Vad är det för ljud du tänker på som bara fyller en social funktion? *nyfiken*”

        Jag tänker på ytliga konversationer.

      2. Det går nog inte att avgöra vad som är personlighet och vad som är Aspergers syndrom så länge människan inte vet vad Aspergers syndrom eller personlighet egentligen är för någonting.

        1. Intressant tanke! Jag tänker att det nog varierar från person till person eftersom vi med Aspergers syndrom troligen har väldigt skilda sätt att se på vår asperger och våra personligheter.

          1. För mig är svaret på frågan vad Aspergers syndrom är. Om Aspergers syndrom beror på mikroskopiska hjärnskador under fosterstadiet så har jag lättare för att betrakta Aspergers syndrom som skild från min personlighet än om Aspergers syndrom beror på genetiska faktorer. Om Aspergers syndrom i huvudsak är genetiskt (vilket forskarna anser i nuläget) så är Aspergers syndrom och jag oskiljaktiga.

            1. Det skulle vara väldigt intressant om forskarna lyckades komma fram till ett enhetligt och säkert svar på vad Aspergers syndrom beror på. Jag tror inte att det skulle ändra min syn på min asperger, men nyfiken som jag är så skulle det ändå vara intressant att få veta vad det är som gör att man får Aspergers syndrom. 🙂

  3. Jag försöker också att särskilja min personlighet och mina funktionsnedsättningar. Vill att omgivningen skall betrakta mig utifrån den jag är som person snarare än utifrån de nedsättningar och svårigheter som trots allt föreligger som en konsekvens av funktionsnedsättningarna. Jag menar att jag hellre blir sedd som en glad, lite blyg men ändå social tjej som tycker om ridning än som en hörselskadad aspergare. Jag har mina nedsättningar, de påverkar vem jag är och har absolut till viss del format min personlighet. Men jag tror att jag hade tyckt om ridning även om jag inte haft asperger. Troligtvis hade jag valt samma utbildning som jag valt, umgåtts med samma kompisar som jag gör idag etc. även om jag inte haft en diagnos. Hoppas också när exempelvis mina kollegor skall beskriva mig inför någon som inte vet vem jag är att de säger den långa mörkhåriga tjejen i 30 årsåldern snarare än hon den konstiga med aspergerdiagnosen som alltid sitter tyst vid fikat

    1. Jag känner igen mig i det du skriver. Jag vill att folk ska se min personlighet, men ta hänsyn till mina funktionsnedsättningar. Jag har Aspergers syndrom, DCD och syntolkningssvårigheter, men jag är ju Johanna. Precis som du så tror jag att jag hade gillat att rida även om jag inte hade haft Aspergers syndrom, och jag hade troligen försökt mig på samma jobb och studier. Jag tror inte att jag hade passat jättebra att jobba på snabbmatsrestaurang eller på äldreboende även om jag inte haft mina funktionsnedsättningar, men jag hade antagligen klarat av det. Däri ligger nog skillnaden.

      Jag hoppas också att dina kollegor i första hand beskriver din personlighet och inte din funktionsnedsättning. Jag tror även att risken att bli beskriven utifrån sin funktionsnedsättning är större om denna är av synlig karaktär. Själv har jag ett brännskadeärr (som visserligen inte är en funktionsnedsättning utan en skada) på min högerarm, och när jag var yngre och träffade nya människor tenderade mycket fokus att hamna på armen. Många ville titta och känna och fråga om det gjorde ont. Ibland upplevde jag att jag var tvungen att gå igenom stadiet ”hon med armen” innan jag fick bli bara Johanna. Om det var sommar och jag gick barärmad så intresserade sig folk först för brännskadeärret och sedan för mig. Det tyckte jag var jobbigt.

  4. Tack för att du påpekade om att inlägg jag gjort kopierats av ”miamiamia…:”

    Jag fattar inte att hon inte blir avstängd.

    Och passar på att tacka för att jag också nu fick möjligheten att läsa din blogg, otroligt välskriven med intressanta inlägg – sparad o kommer kika in här igen för att läsa

    Ha en bra dag

    1. Jag förstår inte heller varför hon inte blir avstängd. Jag har mejlat Bloggplatsens support och har även försökt förklara för bloggaren i fråga att man inte får kopiera inlägg av andra.

      Åh, vad roligt att du tycker om min blogg! 🙂 Du är så välkommen tillbaka. 🙂

      Ha en bra dag du med!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *