När funktionsnedsättningen avskräcker

När jag träffar nya människor i verkliga livet känner jag mig ofta osäker. Jag tenderar att bli tyst och tillbakadragen och vågar sällan fråga om någon exempelvis har lust att ta en fika. Min osäkerhet beror till stor del på att jag, p.g.a. att jag har svårt att uppfatta andra människors icke-verbala signaler, har dålig koll på vad olika personer tycker om mig och vad de förväntar sig. Dessutom vet jag ju inte om den där personen som jag är nyfiken på att lära känna ens söker nya vänner, eller om hen gör det i just det här sammanhanget. Därför är jag väldigt glad att det finns hitta vänner-sajter på internet!

På hitta vänner-sajterna finns, precis som i andra sammanhang, människor av olika kön, i olika åldrar, med olika bakgrunder, olika intressen och i olika livssituationer. Skillnaden mot andra sammanhang är att jag på hitta vänner-sajterna kan vara säker på att de flesta andra vill samma sak som jag, d.v.s. träffa nya vänner. Vanligtvis lägger var och en upp en presentation där man beskriver sig själv och vilka slags människor kan söker kontakt med (T.ex. personer med liknande intressen, personer som tycker om att vara spontana, personer som har barn i samma ålder etc.). Detta gör att jag – till skillnad från i verkliga livet – känner mig trygg i att ta kontakt med människor som fångar mitt intresse, för jag vet ju redan från början ungefär vad de söker. Visst kan det hända att jag inte får svar tillbaka, och då får jag självklart acceptera det, men det är aldrig fel att slänga iväg ett mejl från första början.

På internet har jag genom åren fått kontakt med en hel del människor. Några av dem har jag så småningom träffat i verkliga livet och i flera fall har det utmynnat i fina vänskapsrelationer. Numera känner jag dock ett visst pirr i magen varje gång jag börjar mejla med någon, för jag vet ju att förr eller senare så kommer Frågan med stort F: ”Vad jobbar du med?” Det är inte så att jag tycker att det är jobbigt att berätta att jag inte jobbar utan lever på aktivitetsersättning, och jag känner mig inte heller obekväm med att förklara varför om någon undrar. Däremot har jag blivit varse att det ögonblick när den andra personen får veta att jag har en funktions-nedsättning ofta blir lite av sanningens ögonblick. Ska jag få ett svar tillbaka eller inte? Kommer jag att bli bortvald p.g.a. min funktionsnedsättning eller inte? 

Att folk slutar att skriva händer alla. Det hände mig även när jag jobbade och pluggade, men då hände det lite när som helst och förmodligen p.g.a. att den jag mejlade med kände att det helt enkelt inte klickade. Nu när jag har aktivitetsersättning är det i stort sett alltid efter att jag svarat på frågan ”Vad jobbar du med?” och följdfrågan ”Hur kommer det sig att du inte jobbar?” som folk slutar att skriva.

Oftast kommer dessa frågor alldeles i början av konversationen, men då och då kommer de inte förrän efter ett par, ibland ganska långa, mejl. I dessa lägen kan jag bli förvånad om folk plötsligt slutar att skriva så fort de får veta om min funktionsnedsättning, för om de tagit sig tid att skriva tillbaka flera gånger tidigare så har de uppenbarligen tyckt att konversationen varit intressant. Med andra ord har de uppskattat att mejla med mig – och jag har ju varit samma person hela tiden. Jag fick inte funktionsnedsättningen i samma stund som jag berättade om den, utan den har ju funnits där hela mitt liv. Även i början av förra året fanns funktions-nedsättningen förstås där, men folk skrev tillbaka i högre grad än nu eftersom jag kunde svara ”jag går en skrivarkurs och skriver noveller för en tidning” när någon frågade vad jag jobbade med. Mitt svar på frågan ”Vad jobbar du med?” är det enda som har ändrats, för jag har inte förändrats. Jag är precis samma människa nu som då.

Kommentarer till “När funktionsnedsättningen avskräcker

  1. Intressant det där med omgivningens reaktioner. Tror att mycket åter igen handlar om okunskap. Okunskap att veta hur man skall bemöta en person med funktionsnedsättning, vilka förväntningar som ställs, hur det praktiskt kommer att fungera osv.Är ganska övertygad om at de flesta människor egentligen möter personer med exempelvis asperger i sitt dagliga liv, men då funktionsnedsättningen inte syns utanpå är de helt enkelt lyckligt ovetande om det. Jag är ändå för en öppenhet att våga berätta om sin funktionsnedsättning/ar.

    1. Jag tror också att mycket handlar om okunskap. Just den här biten är faktiskt lättare i verkligheten, för det är ju inte så att någon försvinner ur rummet så fort jag berättat att jag har en funktionsnedsättning, utan det brukar bli en naturlig dialog med följdfrågor o.s.v. I verkligheten är det också lättare att skapa sig en helhetsbild, något som gör att folk förmodligen har en viss bild av mig redan innan de får veta om funktionsnedsättningen. Visst skulle jag kunna berätta mer utförligt om min funktionsnedsättning även på internet, men på något sätt känns det lite konstigt att ta ”allt på en gång”, vilket det ju blir i ett mejl. Dock kanske jag skulle prova att göra så, för att se vad som händer.

      Jag är också säker på att de allra flesta träffar personer med olika funktionsnedsättningar, även om de inte alltid vet om det.

      1. Varför hårdraggar du inte på tjejer med Aspergers syndrom? Det lär väl vara mindre sannolikt att väljer bort dig pga du har Aspergers syndrom. Eller du kanske tycker att de är för aspiga? 😉

        1. Inlägget jag skrev handlar om mina erfarenheter från sajter som riktar sig till personer som vill hitta nya vänner, så det jag försökt hitta där är nya vänner, inte en partner. Vad det gäller dejting så spelar det ingen roll för mig huruvida den jag dejtar också har Aspergers syndrom eller inte. Alla med Aspergers syndrom fungerar ju inte likadant, på samma sätt som alla NT-människor inte fungerar likadant. Ibland träffar jag andra med Aspergers syndrom som jag klickar jättebra med och ibland träffar jag sådana som jag inte klickar alls med. På samma sätt träffar jag NT-människor som jag klickar jättebra med och sådana som jag inte klickar alls med. Vissa människor med asperger har jag varit väldigt lik, andra har jag varit väldigt olik. Detsamma gäller NT-människor.

  2. Jag lider verkligen mycket av ensamhet just nu… Alla vänner nästan har försvunnit tack vare att jag inte kunde hålla upp vänskapen på grund av sjukdom och funktionsnedsättning. Har du något tips på en hitta vänner sight på internet?

    1. Vad tråkigt att du känner dig ensam. 🙁 Det är hårt när vänner försvinner, men tyvärr händer det ibland av olika anledningar.

      De hitta vänner-sajter jag tycker bäst om är Blygmodig (hette tidigare Blyga myran) och Bunko. Blygmodig är för personer som definierar sig som blyga, högkänsliga och/eller introverta, medan Bunko är för vem som helst som vill träffa nya vänner. Det finns även en sajt som heter Aktivitetssidan som främst verkar rikta sig till personer som vill träffa andra att hitta på olika aktiviteter med.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *