Acceptans är också hänsyn

I så gott som alla relationer mellan människor uppstår då och då situationer där parterna inte vill, behöver eller mår bra av att göra samma saker och då är det viktigt att kunna ta hänsyn till varandras olika viljor och förutsättningar, så att allt inte hela tiden blir på den ena partens villkor. Man kan t.ex. ta hänsyn till varandra genom att kompromissa fram en lösning som känns bra för båda parter eller – under förutsättning att man själv inte mår rent dåligt av det – göra någonting enbart för den andra partens skull, t.ex. för att göra denne glad.

Mellan människor som har olika sätt att fungera är det vanligt att situationer där man vill, behöver och mår bra av vitt skilda saker uppstår oftare än i relationer mellan människor som fungerar lika. Många gånger kan man på ett eller annat sätt ta hänsyn till varandra genom att kompromissa eller på annat vis lösa situationen på ett sätt som båda parter känner sig någorlunda tillfreds med, men ibland går inte det. Det finns situationer där det är svårt att kompromissa eller att stå tillbaka för någon annan utan att den ena parten mår dåligt. Alla situationer går helt enkelt inte att lösa. Exempel:

Lisa älskar djupa samtalsämnen men tycker inte alls om kallprat. När nya människor börjar kallprata med henne tycker hon att det hela är mycket obehagligt. Hon känner sig obekväm och vill helst komma ifrån situationen eftersom hon tycker att folk tenderar att bli alldeles för ytliga. Samtidigt vet hon att många människor fungerar tvärtom. Om Lisa direkt skulle gå in på djupa samtalsämnen skulle många tycka att det hela vore mycket obehagligt. De skulle känna sig obekväma och helst vilja komma ifrån situationen eftersom de skulle tycka att Lisa blev alldeles för närgången. Lisa vill absolut inte få någon annan att må dåligt, men hon vill heller inte må dåligt själv. Det hela är ett dilemma som är mycket svårlöst, för Lisa fungerar som hon fungerar och människor som fungerar på ett annat sätt fungerar på just ett annat sätt.

När jag var i tonåren kände jag ett väldigt starkt behov av att kunna dela tankar och känslor med mina vänner. Min ojämna utveckling gjorde att jag kände att jag, på de intellektuella och emotionella planen, inte hade så mycket gemensamt med mina jämnåriga så jag sökte mig därför till personer som var några år äldre. De flesta som var äldre fungerade dock på ett sådant sätt att de tyckte att det var viktigt med vänner i sin egen ålder och livssituation, något som inte alls var viktigt för mig. Visst hade de kunnat umgås med mig ibland för min skull, men då hade de troligen inte mått särskilt bra själva. Dessutom hade jag inte velat att någon annan skulle må dåligt bara för att göra mig glad, utan då hade jag också mått dåligt. Jag och andra människor hade så olika önskemål och värderingar när det kom till relationer att det helt enkelt inte gick att göra båda parter nöjda. Jag fick därför acceptera att de som var äldre inte ville umgås med mig, medan mina jämnåriga fick acceptera att jag inte var intresserad av att umgås med dem. Även om jag var ledsen och besviken, och jag vet att flera andra också var det, så fanns det ingen lösning. Det fanns bara att acceptera, och att följa våra hjärtan genom att leta efter sådana människor som vi ville träffa och som ville träffa sådana som oss. 

Att umgås med människor som inte fungerar som man själv kan vara som att umgås med människor som tillhör andra politiska partier. Ibland tycker man lika, men ofta har man väldigt olika syn på saker och ting. Då är det viktigt att man lyssnar på varandra, men att man samtidigt står upp för sina egna värderingar. Det går inte alltid att hitta en gemensam lösning och då får man acceptera det. I relationer med andra människor kan icke lösningsbara situationer ibland göra väldigt ont och man kanske tänker: ”Men kan inte hon, han eller hen ta lite hänsyn”. Då är det viktigt att komma ihåg att acceptans också är en form av hänsyn, liksom andra sorters hänsynstagande är en form av acceptans.

Kommentarer till “Acceptans är också hänsyn

  1. För mig var det förut svårt att hitta en bra balans när jag umgicks med andra människor. Jag lärde mig tidigt som barn att det var jag som var ”felet” när jag hade andra intressen än andra människor, och därför försökte jag anpassa mig och lät alltid alla andra välja aktiviteter när vi träffades. Jag brydde mig inte om vad jag själv ville.

    Idag umgås jag endast med människor som har samma intressen som jag och som tycker att det är okej att de inte får med mig på konserter, bio, teater, disko, konsert och andra aktiviteter som tar mycket energi av mig. Jag älskar lugna aktiviteter som t ex att fika, och därför har jag förstått att jag passar bäst ihop med lugna människor.

    1. Så sorgligt att du trodde att det var fel på dig bara för att du hade andra intressen än andra människor. 🙁 Det är hemskt när normer blir så starka att människor känner att de måste passa in i dem till varje pris.

      Vad bra att du har hittat rätt slags vänner nu och att de accepterar att vissa aktiviteter tar mycket energi för dig. 🙂 Det är viktigt att ha vänner som accepterar en som man är. Själv tycker jag visserligen om att hitta på olika aktiviteter, men jag brukar inte fungera så bra ihop med människor som bara vill hitta på aktiviteter och inte alls sitta och prata eller fika tillsammans. För mig är det allra viktigaste att det finns ett intellektuellt och emotionellt utbyte mellan mig och mina vänner.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *