Skillnaden mellan asperger och social fobi

Om man har Aspergers syndrom eller någon annan form av autismspektrumtillstånd är chansen stor att man – precis som vid social fobi – tycker att olika sociala situationer är obehagliga och att man undviker vissa av dem. Trots det är Aspergers syndrom och social fobi två helt olika saker. Skillnaderna är bland andra:

Aspergers syndrom är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning/funktionsvariation (Var och en får själv välja vilket ord man vill använda).
Social fobi är ett ångesttillstånd.

Aspergers syndrom är medfött.
Social fobi är någonting man utvecklar.

Aspergers syndrom går inte att bota (och alla skulle inte heller vilja bli botade).
Social fobi går att bota.

Vid Aspergers syndrom har man, i olika grad, svårigheter med det sociala samspelet. Man kan t.ex. ha svårt att avläsa ansiktsuttryck och kroppsspråk, att veta vad andra människor förväntar sig och att läsa mellan raderna.
Vid social fobi har man en stark ångest inför sociala situationer, ofta p.g.a. att man är rädd att göra bort sig. Man kanske t.ex. undviker olika sociala situationer p.g.a. att man fasar för att andra människor ska tänka negativa tankar om en.

Vid Aspergers syndrom finns – förutom sociala svårigheter – symtom inom andra områden. Vanliga symtom är t.ex. automatiseringssvårigheter, annorlunda perception och en ojämn begåvningsprofil.
Social fobi handlar – precis som namnet antyder – uteslutande om just fobi för sociala situationer.

En person med Aspergers syndrom kan t.ex. tycka att de sociala situationerna på jobbet är obehagliga p.g.a. att hen inte vet vad kollegorna förväntar sig av hen. En person med social fobi kan istället tycka att samma sociala situationer är obehagliga p.g.a. att hen oroar sig för vad kollegorna ska tycka och tänka, även om hen vet vad de förväntar sig.

Det är fullt möjligt att ha både Aspergers syndrom och social fobi eftersom det sistnämnda är ett ångesttillstånd, och ångesttillstånd kan drabba vem som helst. Om man har Aspergers syndrom och social fobi så kan den sociala fobin ha sin grund i de sociala svårigheter man har, men det behöver inte vara så. Aspergers syndrom behöver inte nödvändigtvis innebära att man har svårigheter i alla sociala situationer, men att en viss situation är lätt att förstå innebär inte att den inte kan vara obehaglig. Exempelvis kanske man vet exakt hur man ska bete sig när man redovisar inför klassen, men det kan ändå kännas obehagligt och ångestladdat om man är rädd för vad andra ska tycka och tänka.

Kommentarer till “Skillnaden mellan asperger och social fobi

  1. Bra beskrivet! Jag har aspergers syndrom. Svårt att avläsa, har börjat med ögonkontakt men får inte ut något av det. Använder få gester, förstår inte gester. Tycker inte om folksamlingar. Har ofredats då jag var ute ensam. Nu har jag för det mesta med mig någon.

    1. Tack! 🙂

      Vad obehagligt att du blivit ofredad ute! Jag förstår att det måste ha varit jätteotäckt. Vad bra att du har möjlighet att ta med dig sällskap så att du känner dig tryggare.

  2. Jag antar att jag har både asperger och social fobi. Jag var rädd för människor som liten och det tror jag hänger ihop med asperger, för det är nog ovanligt att små barn har utvecklat social fobi. Social fobi är väl vanligast att man får i tonåren?
    Känner igen mig i redovisningssituationen! Jag har aldrig haft svårt att förstå hur jag ska göra är jag redovisar, men från tonåren och framåt har jag fått panikattacker i samband med det och det hänger ihop med min sociala fobi. Den första panikattacken dök dock upp innan en redovisning som jag egentligen inte var särskilt nervös för, men min kropp reagerade med full panik vilket chockerade mig.
    I andra sociala situationer vet jag ofta hur jag ska/kan bete mig, men jag analyserar alltid för mycket och är rädd att göra eller säga ”fel” även fast jag egentligen vet att jag inte behöver oroa mig så mycket. Något som inte gör det lättare är mina problem med intryck, så de båda diagnoserna samverkar en hel del till att göra det jobbigt för mig i sociala situationer.
    Vissa sociala situationer är jobbigare än andra, men jag tror att jag har en generell form av social fobi.
    Intressant inlägg 🙂

    1. Jag tror också att det är ovanligt att små barn har social fobi. Precis som du skriver så verkar det vara vanligast att social fobi utvecklas under tonåren.

      Vad jobbigt att du fick panikattacker i samband med redovisningar. Jag förstår att det måste ha varit riktigt obehagligt.

      Jag känner igen mig i det här med ängsligheten i vissa sociala situationer. Jag är ofta rädd att andra tänker negativa tankar om mig, även fast jag har koll på vad som är acceptabelt beteende och inte. Även om man beter sig på ett acceptabelt sätt så innebär det ju inte automatiskt att man är omtyckt.

      Kul att du gillade inlägget! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *