Mår alla med asperger psykiskt dåligt?

En föreställning jag ofta stöter på är den om att alla som har Aspergers syndrom mår psykiskt dåligt. Det händer att det förutsätts att Aspergers syndrom är någonting som man automatiskt mår dåligt av, någonting som begränsar ens liv och som man helst skulle vilja bli botad ifrån om det bara gick. Så är det förstås för en del, men inte för alla. Långtifrån för alla.

För alla med Aspergers syndrom mår inte dåligt. Alla ser inte ens sin asperger som en funktionsnedsättning, utan som en personlighetstyp och/eller en tillgång. Någon tackar sin asperger för förmågan att lära in elva språk flytande och för framgångarna som språkvetare. Någon annan är övertygad om att hen aldrig skulle ha haft så fina och djupa vänskapsrelationer om det inte varit för hens förmåga att undvika ytligt småprat och istället leda in samtalen på det som verkligen betyder något. Någon tänker: ”Vad skönt att jag fungerar som jag gör”. Någon annan tänker: ”Det är tack vare min asperger som jag är den jag är”.

Även bland personer som ser sin asperger som en funktionsnedsättning finns det många som mår väldigt bra och som är tillfreds med sitt sätt att fungera. Någon är nöjd med hur hen lyckats anpassa sitt liv efter sina förutsättningar och känner att hens livskvalitet ökat. För någon annan har aspergerdiagnosen lett till stöd och förståelse som hen inte trodde fanns. Någon tänker: ”Vad fint det var att ha pysselstund med barnen idag. Nu när jag fått ett anpassat arbete orkar jag verkligen ta vara på livet.” Någon annan tänker: ”Jag har mina svårigheter, men jag lever ett rikt liv ändå.”

Bland de personer som faktiskt mår dåligt är orsakerna i en del fall mer eller mindre kopplade till Aspergers syndrom. Någon trivs inte med sitt sätt att fungera och önskar att hen passade in i majoritetsnormen. Någon annan trivs med sitt sätt att fungera men upplever ingen förståelse från omgivningen och mår dåligt p.g.a. det. Någon tänker: ”Om samhället inte hade varit utformat efter att alla människor fungerar ungefär likadant så hade jag inte känt mig såhär utanför.” Någon annan tänker: ”Min ojämna begåvningsprofil hindrar mig jämt från att göra det jag vill.”

Andra mår dåligt av anledningar som inte alls har med aspergerdiagnosen att göra. Någon glider in i en djup depression efter att ha blivit lämnad av sin fru. Någon annan drabbas av bipolär sjukdom (manodepressivitet). Någon berättar: ”Jag återupplever bilolyckan varje natt.” Någon annan berättar: ”Jag är så rädd för att bli kroppsligt sjuk att jag drabbas av panikattacker.”

Det är viktigt att komma ihåg att personer med Aspergers syndrom precis som andra människor kan drabbas av t.ex. livskriser och psykiska sjukdomar. Vi är inte förskonade från sådant. Det är också viktigt att ha i åtanke att personer med Aspergers syndrom kan lida av depressioner och ångest utan att det har sin grund i aspergerdiagnosen. En person som har diabetes eller en synskada kan bli deprimerad av anledningar som överhuvudtaget inte har att göra med diabetesen eller synskadan, och så är det för personer med Aspergers syndrom också.

Kommentarer till “Mår alla med asperger psykiskt dåligt?

  1. Bra förklarat som vanligt! Jag mår dåligt efter åratals mobbning. Har även varit misshandlad och utsatt för ofredande. Livet är inte lätt!

    1. Tack Elisabet! 🙂

      Jag förstår verkligen att du mår dåligt efter att ha varit utsatt för mobbning, misshandel och ofredande. 🙁 Nej, livet är verkligen inte lätt!

  2. Jag tror att mycket av min ångest och nedstämdhet kommer ifrån att jag har fått kämpa så mycket i livet och känt att mycket inte har fungerat. Kämpandet kommer av att jag fick AS-diagnos rätt så sent och varken jag eller de omkring förstått varför jag har mått som jag har gjort och därför har omgivningen inte kunnat anpassas till mina svårigheter eller styrkor. Jag har trott att jag har samma förutsättningar som ”alla andra” och fått höga krav på mig själv. Tror inte att min situation är så ovanlig, särskilt inte bland tjejer med AS som inte är så stereotypt aspiga och där man förklarar måendet på något annat sätt.

    Något som jag tycker är dumt är att inte hab och psykiatrin samarbetar mer, istället för att bolla en emellan sig som jag har upplevt. Ofta är det svårt att veta själv vilka problem som hänger ihop med AS och vad som hänger ihop med någon annan, mer psykiatrisk diagnos, som t.ex. social fobi.

    1. Hög igenkänningsfaktor! Just det där att försöka leva som ”alla andra” har ställt till mycket bekymmer för mig när det kommer till min hälsa. Om jag inte hade kämpat så hårt hade jag antagligen mått bättre, men å andra sidan är jag på sätt och vis glad att jag har kämpat så hårt som jag har gjort, för jag har lärt mig massor om mig själv. Det kanske låter klyschigt, men det är nödvändiga lärdomar som jag inte hade klarat mig utan.

      Jag tror inte heller att den situation du beskriver är ovanlig. Fortfarande får många med asperger sin diagnos sent och då är det nog många som vandrat den här vägen. Man försöker och försöker och försöker för man vill så gärna, man vet vad man måste klara av, vad man borde kunna o.s.v. och så blir man arg och ledsen när man märker att det inte går.

      Jag tror också att det skulle vara bra om psykiatrin och habiliteringen samarbetade mer för att förhindra att patienter blir kastade hit och dit. Samarbete över gränserna skulle nog underlätta för många.

  3. Hej Johanna, grymt bra skriven text. Nu kommer kanske en jätte konstig frågan men känner du någon som bloggar på http://miamiamia.bloggplatsen.se ?

    Hon hade kopierat hela detta inlägget och skickat det i en kommentar på min blogg. Vilket jag finner väldigt konstigt då det inte hade något med vad jag skriver om på min blogg.

    Jätte nyfiken i alla fall på om du känner denna personen och vad tanken var bakom att klistra in hela ditt inlägg i en kommentar hos mig.

    Från det ena till det andra din blogg är hur grym som helst. Du skriver fantastiskt!

    Ha en fantastisk kväll

    1. Hej!

      Vad roligt att höra att du gillar texten och bloggen! Tusen tack för de fina orden! 🙂

      Jag känner inte alls bloggaren du nämner, men hon har tyvärr för vana att kopiera andras blogginlägg för att sedan posta dem som sina egna. Det är inte bara jag som har drabbats, utan även andra bloggare. Eftersom hon inte tar bort de stulna inläggen när man ber om det så har jag anmält hennes blogg till den aktuella bloggportalen samt till annonsnätverken.

      Tack så jättemycket för att du uppmärksammade mig på att ”miamiamia” postat ett av mina inlägg som en kommentar på din blogg. Jag förstår inte heller vitsen med det, men nu ska jag spana in din blogg! 🙂

      Ha en härlig kväll du med!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *