Vad kan du göra när du hamnat ikläm?

I det här inlägget skrev jag om vad psykiatrin kan göra om en patient hamnat mellan stolarna, exempelvis mellan två mottagningar. Idag tänkte jag istället ge förslag på vad du som patient kan göra.

* Berätta hur du känner.
Börja med att berätta för personalen på mottagningen att du känner att du hamnat mellan stolarna och på vilket sätt. Tala om vad det är som du skulle behöva, men som du inte får. Om du har flera kontakter på mottagningen så prata med den person som är mest insatt i din situation och/eller som du litar mest på. Kanske kommer personalen med en lösning på problemet, och då är ju allt frid och fröjd.

* Kontakta verksamhetschefen.
Om dina kontakter säger att de tyvärr inte har någon lösning på problemet, så gå vidare högre upp. Kontakta mottagningens verksamhetschef. Denne har det övergripande ansvaret för att verksamheten fungerar. Redogör för situationen du hamnat i och hur den drabbar dig och din psykiska hälsa. Var bestämd och säg att du förväntar dig att mottagningen löser situationen.

* Ring inte – mejla.
Mejl är bättre på flera sätt. Du hinner tänka igenom vad du vill ha sagt, den du mejlar till kan läsa igenom ditt mejl flera gånger och – viktigast av allt – båda parter har bevis på vad som har sagts.

* Skriv minst en fråga.
Utöver att förklara din situation är det bra om du skriver minst en fråga. Detta minskar risken för standardsvar. Du kan t.ex. skriva: ”Hur vill du som ansvarig för mottagningen se till att jag får det stöd jag behöver?” Då måste personen komma med ett svar på den frågan.

* Kräv ett ordentligt svar.
När verksamhetschefen får kännedom om din situation kan det hända att du plötsligt får det stöd du behöver. I så fall är ju problemet löst, vilket är toppen! Det kan också hända att chefen inte försöker hitta någon lösning, utan säger att du tyvärr inte kan få det ena eller det andra, med hänvisning till en viss regel som mottagningen har satt upp. Svaret blir alltså ”går inte”. I sådana fall ska du ta reda på vilken variant av ”går inte” som avses. Är det ”går inte” som i olagligt? Är det ”går inte” som i helt omöjligt p.g.a. någonting, som t.ex. att det absolut inte finns några resurser? Eller är det ”går inte” som i vill inte p.g.a. att regler är till för att följas what so ever?

Om det är något av de två förstnämnda alternativen så bör personen i fråga kunna motivera det hela, d.v.s. redogöra för sitt svar. Om hen inte redogör för sitt svar utan bara hänvisar till en specifik regel, så be hen att förklara varför hen inte kan göra ett undantag i just ditt fall. Om du då inte får någon motivering, utan personen bara fortsätter att hänvisa till regeln, då är det förmodligen ”går inte” som i ”vill inte” – och då går det visst. Fortsätt att kräva en motivering, fråga hur personen nu tycker att du ska få det stöd du behöver o.s.v. Om personen menar att ansvaret ligger på någon annan – eller tipsar dig om en annan mottagning – kontakta då den personen eller den mottagningen. Ge dig inte förrän någon kommer med ett konkret förslag på hur du ska kunna få det stöd du behöver. 

* Ta direktkontakt.
Om du själv tror dig veta var du kan få det stöd du behöver, så kan du – innan du kontaktar verksamhetschefen – ta kontakt direkt med den mottagning/den person som du tror kan hjälpa dig. Om du hamnat mellan stolarna på så vis att ingen mall för någon mottagning inkluderar dig, kan det vara svårt att gå den vanliga vägen, d.v.s. via receptionen. Ta istället direktkontakt med någon som arbetar inne på mottagningen och som har ett stort ansvarsområde. Det kan t.ex. vara en överläkare eller en enhetschef. Förklara utförligt din situation, så att det blir tydligt varför du skulle behöva gå på just den här mottagningen.

* Kom ihåg att det inte är ditt fel!
Det här är kanske det viktigaste av allt. Att ha hamnat mellan stolarna kan vara hemskt och ångestfyllt på många sätt, men det är inte ditt fel. Om du inte kan få stöd utifrån den du är och de förutsättningar du har, då har psykiatrin gjort en miss. Du kan inte anpassa ditt sätt att fungera eller ändra dina förutsättningar – men psykiatrin kan se över sina normer och regler.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *