Starka känslor och oro

Att jag har väldigt starka känslor är något som jag ofta upplever som positivt, men det finns stunder då mitt känsloliv sätts i gungning likt en båt på ett stormande hav.

Igår skulle jag träffa min samtalskontakt, så jag anmälde mig som vanligt i receptionen och satte mig sedan i väntrummet. När klockan var fem minuter över utsatt tid och min samtalskontakt inte hade dykt upp försökte jag nå henne men fick inget svar. När klockan var tio minuter över utsatt tid började jag ana att hon nog sjukanmält sig, men att någon på mottagningen råkat glömma bort detta och därför inte ringt återbud till mig. Jag gick då tillbaka till receptionen och frågade, men personen där kunde inte se att min samtalskontakt meddelat att hon inte skulle vara på plats. Receptionisten verkade minst sagt förvånad – och förvirrad – över att samtalskontakten inte dykt upp.

Jag satte mig igen – ifall min samtalskontakt skulle dyka upp – och receptionisten gick och tittade i hennes arbetsrum, men därinne var det tomt. Då blev jag fruktansvärt orolig, för jag vet att min samtalskontakt aldrig skulle glömma bort eller låta bli att meddela sin frånvaro. Undantaget är om någonting hemskt skulle ha hänt, så att hon inte hunnit meddela jobbet, eller om det av samma anledning skulle ha fallit bort. Om en människa befinner sig mitt i en krissituation, då är kanske inte att ringa jobbet det första den människan tänker på.

Insikten om allt min samtalskontakt skulle ha kunnat råka ut för gjorde att jag kände paniken stiga, så jag ville verkligen vara säker på att hon inte bara råkat felplanera och t.ex. satt i möte någon annanstans på mottagningen. Jag frågade därför receptionisten om hen hade sett om samtalskontaktens jacka och ytterskor fanns i hennes arbetsrum. Det hade den snälla receptionisten inte tänkt på, men eftersom hen förstod att jag var väldigt orolig så gick hen tillbaka och kollade. Det kändes lite märkligt att fråga en sådan sak, men den enorma oro jag kände gjorde att jag inte kunde låta bli.

När receptionisten meddelade att det inte fanns några ytterkläder i samtalskontaktens arbetsrum spreds oron ut i hela min kropp. Jag åkte hem, men diverse skräckscenarion spelades upp för mitt inre och katastroftankarna gick inte att stoppa. Väl hemma ringde receptionisten från mottagningen och berättade att de lyckats lokalisera min samtalskontakt! Det visade sig att det var ”ett telefonmeddelande som kommit bort” – så uppenbarligen hade hon ringt och sagt att hon inte skulle komma till jobbet. Eftersom receptionisten anat att jag fortfarande var orolig så tog hen sig tid att ringa mig och tala om det, och det är jag evinnerligt tacksam för! Även om min samtalskontakt inte är någon vän eller familjemedlem så är hon precis lika mycket människa – och jag blir alltid väldigt orolig när jag inser att en människa kan ha råkat ut för någonting hemskt.

Kommentarer till “Starka känslor och oro

  1. Tänk så många ggr jag suttit i ett väntrum på någon tandläkare eller läkare och sen så säger receptionisten att min tid hos dom är om typ någon vecka först,eller så var det förra veckan tiden var.Jag kan tappa tider helt numera och det kanske är åldern som spelar in också +asp/adhd

    1. Åh, det måste kännas jobbigt och snopet att få reda på att mötet inte är förrän nästa vecka eller – ännu värre – att du missat det. 🙁 Om man missar möten, brukar de inte ringa då? Visserligen är det ju för sent att komma då (om man inte befinner sig väldigt nära mottagningen i fråga) men många skulle nog tycka att det kändes bättre att direkt få veta att de missat ett möte, än att få reda på det först senare, när man tror att mötet ska äga rum.

  2. Skönt att du ofta känner att det är positivt med starka känslor! Så ska jag också försöka tänka när det gäller mig själv. Det jag kan vara glad över är att jag kan se det roliga i små saker och kunna skratta och glädjas åt det. Annars har jag mest känt det som en plåga att känna stark ångest, stark ledsenhet osv. och att vara känslig. Jag vill inte styras av mina känslor, vilket jag gör när de blir så starka och jag inte kan kontrollera dem. Jag har nog levt i ett känslokaos nästan så länge jag kan minnas och inte alltid kunnat reda ut vad det är jag egentligen känner. Det är så lätt att allt bara blir ett kaos och ångest på det. Ilska är jag nog dock bra på att känna av – och det är en känsla som ger mig kraft, fast samtidigt går den ofta hand i hand med ledsenhet eller ensamhet.

    Har du svårt att skilja ut olika känslor och veta vad/vilken känsla du känner?

    1. Vad bra att du kan glädja dig åt små saker! Det är en väldigt bra egenskap som jag tror är viktig, speciellt om man på något sätt har det kämpigt i livet. Jag kan förstå att du tycker att det känns plågsamt att jobbiga känslor blir så starka. Jag tycker också att det är plågsamt att känna t.ex. stark ångest eller förtvivlan, just för att det gör så fruktansvärt ont, men samtidigt tror jag att jag skulle må sämre om jag inte tillät mig att känna de känslorna. Mina starka känslor är ju en del av mig, och jag skulle förmodligen må väldigt dåligt om jag försökte jobba bort en naturlig del av mig själv. Sedan kan jag även se fördelar med starka jobbiga känslor, som t.ex. att de ofta ger upphov till kreativitet och handlingskraft. Dock är det ju med starka känslor som med så mycket annat, d.v.s. att det kan vara positivt för någon och negativt för någon annan.

      Jag kan förstå att det känns jobbigt och ångestladdat att inte veta vad det är man känner. Jag kan tänka mig att det är svårare att få bukt med känslorna om man inte vet orsaken till dem. Jag vet alltid vilken känsla det är jag känner och jag har inte svårt att skilja på olika känslor, men däremot är orsaken bakom orsaken ofta undangömd. T.ex. har jag på sistone varit arg och ledsen över att jag fick ett dåligt intyg från neurologen. Jag var ledsen eftersom det kändes oerhört jobbigt att hon inte verkar ha förstått allting och att hon missuppfattat viktiga saker. Anledningen till att det känts så jobbigt att hon inte förstått allting och att hon missuppfattat vissa saker är att det här är ett så stort problem som orsakat så mycket lidande under hela mitt liv, och så blir det såhär. Det har känts så förjävligt att tänka på det att jag helt enkelt har trängt undan det, men att tränga undan saker går bara till en viss gräns.

      1. Ja just det ja, starka känslor kan ofta ger upphov till kreativitet och handlingskraft – bra att du påminde mig om det! 🙂 Jag är glad att jag kan ta fram min ilska i olika situationer och inte ta skit t.ex. Och att jag kan skriva om jobbiga saker. Jag har väldigt svårt att trycka undan känslor, det är oftast omöjligt för mig och det är väl därför jag får mina utbrott och gråtattacker.

        Usch, att inte känna sig förstådd är hemskt, hemskt:( Jag brukar känna mig så ensam och uppgiven då. Känner du dig fortfarande arg och ledsen?

    1. Det tycker jag med! 🙂 Om hen inte hade gått och kollat i samtalskontaktens arbetsrum och inte ringt när hen lokaliserat henne, då hade jag förmodligen inte kunnat koppla av på hela helgen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *