Sökes: psykiatrisk mottagning

Jag går på en psykiatrisk mottagning som förut fungerade. Personalen var bra, det var lätt att få tider och jag fick det stöd jag behövde, i den omfattning jag behövde. Nu fungerar inte mottagningen längre. Personalen är fortfarande bra, men det är jättesvårt att få tider, vilket gör att jag fortfarande får det stöd jag behöver men inte alls i den omfattning jag behöver. Just nu träffar jag min samtalskontakt en gång varannan vecka, men det håller inte. Vi hinner aldrig prata färdigt om någonting, aldrig gå till botten med någonting, bara skrapa av det värsta kaoset så att känslovågorna och hjärnspökena håller sig i schack i två veckor till. Våra samtal har blivit som otillräcklig tandläkarbedövning eller snålt tilltagna portioner i skolmatsalen. Om man är någorlunda stark kanske man står ut med ilningarna eller det faktum att man hela tiden är till hälften mätt och till hälften hungrig, men för att bli kvitt sin tandläkarskräck – eller för att kunna prestera fullt ut på proven – krävs att man får det man behöver. Så är det med psykiatrin också.

Ibland känns det som om hela psykiatrin är på väg att omstruktureras, som om man snart måste ha en psykisk sjukdom för att vara berättigad till hjälp. Om man som jag har någon form av autismspektrumtillstånd tycks det bli allt vanligare att man hänvisas till habiliteringen – men allt stöd från habiliteringen ges – och bör också ges – med utgångspunkt från den aktuella funktionsnedsättningen. Så vart ska jag vända mig? Jag, som inte har någon psykisk sjukdom men som trots det har psykiska bekymmer som jag inte klarar av att hantera på egen hand. Jag, som har ett autismspektrumtillstånd men där funktionsnedsättningen inte alltid är orsaken till – eller ens har att göra med – min psykiska ohälsa men ändå påverkar mitt sätt att fungera.

Det är för sådana som mig min nuvarande mottagning finns. Den är till för att vi – som är drabbade av psykisk ohälsa men behöver stöd och behandling där hänsyn tas till vår funktionsnedsättning – ska kunna få det stöd vi behöver. Nu är mottagningen överbelastad, tiderna räcker inte till för att jag ska kunna få stöd i den omfattning jag behöver och ingenting talar för att det kommer att bli bättre efter den pågående omorganisationen. Tyvärr anpassar sig inte mitt stödbehov efter mottagningens resurser, så nu går jag i söka-hjälp-någon-annanstans-tankar.

Därför, kära bloggläsare, undrar jag om någon har tips på en välfungerande psykiatrisk mottagning i Stockholmsområdet? Det jag söker är en mottagning där:

* jag får en samtalskontakt (psykolog, mentalskötare, sjuksköterska… Yrkestitel spelar inte så stor roll, bara det funkar med personen i fråga.) för stödsamtal.

* jag får träffa min samtalskontakt varje vecka

* samtalskontakten har tid att svara på telefonsamtal, sms eller mejl utifall att jag skulle behöva få tag på personen i fråga mellan gångerna.

* jag i första hand får hjälp att hantera tankar och känslor. De rent konkreta problemen reder jag oftast upp själv, men känslovågorna och hjärnspökena blir många gånger övermäktiga.

* det inte finns färre tider än att det går att anpassa stödet efter mitt mående

* det inte är helt omöjligt att få en ersättningstid ifall jag eller samtalskontakten blir sjuk och måste ställa in

* jag får en fast läkarkontakt. Läkaren behöver jag inte träffa så ofta eftersom medicinering inte är aktuellt för mig, men jag behöver ändå en kontakt som kan hjälpa mig med utlåtanden till Försäkringskassan och ev. remisser.

Om mottagningen är landstingsdriven eller privat spelar ingen roll, men högkostnadskort/frikort måste gälla. Jag bor i dagsläget söder om stan och letar boende på nordvästra sidan, men jag kan absolut tänka mig att åka en bit för rätt stöd. Tipsa mig i kommentarsfältet eller via mejlformuläret under ”Kontakt”. Jag blir superglad för alla tips!  🙂 

Kommentarer till “Sökes: psykiatrisk mottagning

  1. Skräp att det ska vara såhär! Jag har tyvärr ingen mottagning att rekommendera men har ungefär samma behov och önskemål som du beskriver. Det är kasst att bristen på detta kan göra att en inte kan ha ett fungerande liv, när det kanske skulle kunna fungera alldeles hjälpligt om en hade rätt stöd.

    Hoppas att du får något bra tips!

    Kram!

    1. Bra uttryckt! Jag håller verkligen med, det är skräp att det är såhär. 🙁

      Ja, precis, om man är i behov av stöd men inte får det – eller inte får det i tillräcklig omfattning – så fungerar ju inte livet så som det kanske skulle ha fungerat annars. I mitt fall tror jag att livet skulle ha sett ungefär likadant ut (vilket absolut inte är detsamma som dåligt) men jag hade definitivt mått bättre om jag fått tillräckligt mycket stöd från psykiatrin.

      Jag hoppas också att jag får något bra tips. Jag ska leta på egen hand också. Det finns ju x antal psykiatriska mottagningar i Stockholmsområdet och det finns säkert någon där det skulle kunna fungera bra för mig.

      Kram!

  2. Farsta psykiatrihälsan.
    Jag träffade en person som hette xx försök att få tid hos henne för hon är så bra och bäst.

    Kram
    Deniz

    1. Tack så jättemycket för ditt tips! Jag tog bort namnet eftersom jag ju inte vet om personen i fråga vill bli ”offentlig” här, men jag har lagt det på minnet. 🙂

      Kram Johanna

  3. En vanlig psykolog på en vårdcentral?
    En längre tids behandling inom ramen för en utbilding av psykologer/psykiatriker på universitet?
    En diakon inom kyrkan?

  4. Tyvärr verkar det vara så att även på en mottagning som verkar fungera bra finns det dålig personal som inte borde jobba inom psykiatrin. Förut tänkte jag att om chefen och det organisatoriska fungerar bra på en mottagning så medför det att personalen är bra (eftersom jag alltid utgått ifrån att om man jobbar inom psykiatrin så vill man hjälpa människor att må bättre och att man har rätt kvalifikationer för det och att en bra chef då ser till att man får möjlighet att göra sitt bästa), men det verkar som att jag hade fel i det. Fast det är såklart möjligt att de ställen jag varit på har haft dålig ledning eller så har det varit en kombination av dålig ledning och personer som inte var lämpade att jobba inom psykiatrin som bidragit till mina katastrofala upplevelser.

    1. Så är det säkert, och så är det förmodligen på alla arbetsplatser, inte bara inom vården. Jag tror att det på varje arbetsplats finns människor som passar olika bra för sitt uppdrag; allt ifrån riktiga guldklimpar till personer som definitivt är på fel plats. Jag tror definitivt att det finns personer som är på fel plats på en mottagning som rent organisatoriskt fungerar bra, på samma sätt som jag själv har märkt att det finns riktiga guldklimpar på en mottagning som organisatoriskt fungerar mindre bra. Däremot är jag övertygad om att kompetent och lämplig personal gör sig ännu bättre på en mottagning som organisatoriskt fungerar bra, just för att det är svårt att göra ett riktigt bra jobb på en mottagning som befinner sig i organisatoriskt kaos.

      Det kan säkert vara så att de mottagningar du varit på tidigare varit dåligt organiserade och/eller överbelastade, och kanske även i kombination med att du träffat fel personer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *