Psykiatrin havererar

För två veckor sedan skickade jag ett mejl till enhetschefen på den psykiatriska mottagningen där jag går. I mejlet påtalade jag det stora bekymret med att personalen är så överbelastade att det, när någon part fått förhinder, kan dröja flera veckor innan nästa tid. Jag påtalade bekymret med att personalen är så överbelastade att jag som patient inte längre kan få stöd i den omfattning jag behöver. Jag påtalade att det är av yttersta vikt att mottagningen inte havererar och att den rådande situationen inte är acceptabel.

Förra veckan fick jag svar, via brev. Jag läste och blev helt ställd. Jag läste igen och blev ännu mer ställd. Jag läste en tredje gång och blev arg. Och ledsen. Fast kanske allra mest arg. Det korta brevet var nämligen inget svar på mitt mejl, utan ett svar på ett mejl som aldrig skrivits.

För jag skrev aldrig att det är något fel på det stöd jag får. Jag skrev aldrig att problemet ligger hos min kontaktperson (Den person som jag i första hand ska vända mig till och som jag bl.a. har stödsamtal med). Jag skrev aldrig att jag inte är nöjd med personalens bemötande. Tvärtom vill jag minnas att jag kallade min läkare för ”kompetent och förstående” och min kontaktperson för ”helt fantastisk”. Jag skrev att jag får jättebra stöd – men inte tillräckligt ofta.

Ändå kan enhetschefens svar inte tolkas på något annat sätt än att hen lämpar över ansvaret på just min läkare och min kontaktperson. ”…eftersom alla kontakter med psykiatrin bygger på medicinska bedömningar så överlåter jag denna bedömning till läkare XX”.

Jag stod med brevet i handen och tänkte att enhetschefen lyckats få ett plus ett att bli fem. Min läkare kan inte rå för att personalen har för många patienter i förhållande till antalet tider. Hon kan inte hjälpa att det ibland dröjer flera veckor mellan stödsamtalen hos min kontaktperson. Hon kan inte hjälpa att mottagningen blir alltmer överbelastad. Hon kan inte lösa problemet, för hon är läkare – inte enhetschef eller landstingsledning.

Jag skickade ett nytt mejl till enhetschefen. Jag skrev att jag tycker att det är tråkigt att ansvaret lämpas över på personalen. Jag skrev att det inte handlar om att min läkare gjort en felaktig medicinsk bedömning, utan att problemet är att jag inte får det stöd jag behöver p.g.a. att det inte finns tillräckligt med tider på mottagningen. Jag skrev att problemet måste tas tag i omgående och att hen som enhetschef har ett ansvar att slå larm till högre instans. Jag skrev att den rådande situationen inte gynnar någon, utom möjligen den som vill stoppa huvudet i sanden.

Idag hade jag möte med min läkare och min kontaktperson. Jag sa att jag funderat på om jag uttryckt mig otydligt i brevet. De hade läst det och svarade att jag uttryckt mig glasklart. Vi pratade om att det är ett stort problem att det inte finns tillräckligt med tider och de skulle framföra det vi pratat om till enhetschefen. För naturligtvis kan de inte göra någonting åt problemet. De kan bara framföra sina synpunkter, precis som jag.

Sedan berättade min läkare att hon kommer att sluta på mottagningen. Jag kände hur jag genast sjönk ner i ett djupt svart hål, för hur ska jag klara mig utan henne? Vem ska nu skriva utlåtanden till Försäkringskassan nästa gång det beger sig? Vem ska nu förstå och bry sig och ta mig på allvar trots att det inte syns utanpå hur trött jag är? Vem ska nu skriva intyg exakt den dag hen lovat att skriva intyg och göra det bra?

Jag vet att jag kommer att få en ny läkare, men hela min mage skriker när jag tänker på det. För jag vill verkligen inte byta. Och hur länge kommer den personen att stanna? Hur lång tid kommer det att ta för den nya personen innan denne märker att mottagningen inte har resurser nog att ge alla patienter tillräckligt mycket stöd? Hur lång tid kommer det att ta innan den nya personen märker att hen hamnat på en mottagning som hela tiden får fler patienter men inte fler resurser? Tänk om den personen bestämmer sig för att sluta då?

Psykiatrin, som tidigare varit som en trygg borg för mig, är nu plötsligt ett svajande korthus. Jag tackar enhetschefen, hens chefer och hela landstinget för det. Ta inget ansvar och ge inte psykiatrin några resurser. Gör för allt i världen inte det.

Kommentarer till “Psykiatrin havererar

  1. Som här i Luleå då. Men jag vågar inte skriva något brev. Tycker du är duktig som gör det. Jag skulle ha fått träffa läkare på Närpsyk i mars. Väntar fortfarande……….

    1. Jag har förståelse för att du inte orkar skriva något brev. Jag tror att det är många som känner så, och jag tycker egentligen inte att man ska behöva skriva några brev. De som styr över psykiatrin har ansvar för att hålla den fungerande.

      Usch, vad jobbigt att du fått vänta så länge på en läkartid. 🙁 Har du frågat dem varför det dröjt så länge? Jag tänker att det kanske kan vara så att de helt enkelt råkat missa att kalla dig.

      Tack för första kommentaren på nya bloggen förresten! Nu vet jag att kommentarsfunktionen fungerar som den ska. 🙂

    2. De kanske har glömt bort att kalla dig. Eller så prioriterar de de patienter som är tydliga med att de behöver kontakt. Har du provat ringa eller skriva via MVK och påtala att du skulle få en tid i mars?
      Ibland måste man visa att man är motiverad, lite trist eftersom att folk som ligger hemma och inte orkar ta kontakt inte får hjälp som de hade behövt.
      Om du blivit remitterad (och alltså inte fått en första kontakt med psyk ännu) så kan du åberopa vårdgarantin när det tagit mer än 90 dagar från remiss.

  2. Usch vad arg jag blir! Ibland undrar jag om Sverige håller på att bli som USA där man måste ha pengar för att kunna få hjälp från vården. Själv går jag ju till privatläkare och betalar flera tusen per besök, och jag hoppas verkligen att jag kommer att ha råd med det även i framtiden. Om inte så hoppas jag att mina föräldrar betalar!

    Även i Finland håller situationen på att bli värre och värre. De flesta finnar som jag pratat med och som behöver hjälp av psykiatrin går till privata psykologer och betalar det själv. Men vad händer med människor som inte har råd att betala 500-1000 kr i veckan?

    1. Jag är också arg. Jag har väldigt lång stubin och har överseende med rätt mycket, så det är inte ofta jag blir riktigt arg. Nu är jag däremot rasande! Jag tänker inte acceptera att psykiatrin havererar! Samtidigt känner jag mig ledsen över att jag nu måste lägga nästan all min energi på att påtala för de ansvariga vad som inte fungerar. Jag hade verkligen behövt lägga min energi på annat, men just nu känner jag inte att jag har något val.

      Vad skönt att du har råd att bekosta besök hos en privatläkare! Jag hoppas också att du kommer att ha råd med det även i framtiden. 🙂 Själv har jag tyvärr inte råd att gå privat (undantaget skulle vara om läkaren anslutit sig till Försäkringskassan så att besöken går på högkostnadskortet) så för mig är det extra viktigt att den offentliga psykiatrin fungerar. Att min läkare ska sluta känns verkligen jättehemskt. 🙁 Jag har tidigare tänkt på hur det skulle vara om hon eller kontaktpersonen skulle sluta och jag har kommit fram till att det skulle vara jättejobbigt, men jag var inte beredd på att det skulle kännas SÅ jobbigt.

      Så hemskt att situationen med psykiatrin blir allt värre i Finland också. 🙁 Det är tur att det finns privata läkare och psykologer, men tyvärr är det ju långtifrån alla som har råd. 🙁 Självklart måste dessa människor ha samma möjlighet till bra vård!

  3. Vad kul att du fortsätter blogga! Jag undrar om du vet varför din blogg inte finns på bloglovin? Jag försökte följa dig där men hittar bara gamla bloggen.

    1. Vad roligt att du har hittat hit! 🙂

      Att den nya bloggen inte finns på Bloglovin beror på att jag inte hunnit lägga till den där ännu. Jag ska göra det så snart som möjligt. Du kan annars följa bloggen genom att scrolla ner en bit på sidan och fylla i din e-postadress under ”Prenumerera på bloggen via e-post”. 🙂 Jag tror att det ska fungera, men om det inte gör det så hojta till så ska jag försöka ta reda på varför det inte går. 🙂

  4. Det som är dumt är att habiliteringen har exakt samma problem: de har inga resurser! Tidigare träffade jag en psykolog där, men nu får jag inte det längre eftersom jag redan ”förbrukar” alla de gångerna jag hade rätt till. Jag överklagade beslutet men fick avslag. Nuförtiden behöver jag iofs ingen psykolog längre, men på den tiden hade jag behövt prata med någon.

    Jag skulle aldrig ha råd med att gå hos en privatläkare om jag behövde gå dit varje månad! Men läkaren sa att han kan sjukskriva mig 6 månader åt gången, vilket betyder att jag kommer att behöva träffa honom 2 gånger om året. Annars skulle jag aldrig ha råd, och om jag inte får sjukpenning kommer mina föräldrar behöva betala läkarbesöken framöver oavsett.

    Jag hoppas verkligen att din nya läkare kommer att vara lika bra som den som du haft hittills. Det är alltid jobbigt när en person man tycker mycket om slutar 🙁

    1. Usch, vad tråkigt att det blev så på habiliteringen. 🙁 Jag tycker att det är helt fel att bara få träffa en psykolog ett visst antal gånger. Förmodligen är tanken att de som har ett behov av en långvarig kontakt ska vända sig till psykiatrin, men vad händer om psykiatrin inte har resurser nog?

      Vad härligt att du känner att du inte längre behöver någon psykolog! 🙂

      Så bra att läkaren sjukskriver dig 6 månader åt gången så att du inte behöver gå dit så ofta. Jag håller tummarna för att du blir beviljad sjukpenning! Jag förstår absolut att du är orolig, för Försäkringskassan kan verkligen konsten att fatta märkliga beslut, men jag skulle tro att det är lättare att bli beviljad sjukpenning än vad det är att bli beviljad sjuk- eller aktivitetsersättning. Sjukpenning beviljas ju vanligen för en kortare period och ses som en mer tillfällig lösning.

      Jag hoppas också att den nya läkaren kommer att vara lika bra som min nuvarande. Kanske känns det inte lika hemskt när jag hunnit smälta det hela, men jag tycker verkligen att det är helt fruktansvärt att förlora bra psykiatrikontakter. 🙁

  5. ”Förra veckan fick jag svar, via brev. Jag läste och blev helt ställd. Jag läste igen och blev ännu mer ställd. Jag läste en tredje gång och blev arg. Och ledsen. Fast kanske allra mest arg. Det korta brevet var nämligen inget svar på mitt mejl, utan ett svar på ett mejl som aldrig skrivits.”

    Den typen av svar från myndigheter har jag en hel samling av här hemma (även om pärmen på typiskt ADHD-manér är utspridd papper för papper i hela min bostad). Jag tycker att det stora problemet med den här typen av meningslösa svar är att man riskerar att tappa lite av hoppet för varje sådant här svar man får. Det är allvarligt för jag tror det är när en människa tappar hoppet som det ofta slutar riktigt illa. Men det finns …

    ”Ändå kan enhetschefens svar inte tolkas på något annat sätt än att hen lämpar över ansvaret på just min läkare och min kontaktperson. ”…eftersom alla kontakter med psykiatrin bygger på medicinska bedömningar så överlåter jag denna bedömning till läkare XX”.”

    förmodligen en anledning till alla meningslösa myndighetssvar. Det finns ett talesätt som lyder: Deltat ansvar är inget ansvar. Jag tror att alla pekar någon annastans för ingen vill ta på sig ansvaret för den rådande situationen. Jag tror också det är orsaken till att enhetschefen lägger över ansvaret på Johannas läkare och kontaktperson.
    Tom den myndighet som har det yttersta ansvaret för att hjälpa oss, socialtjänsten, har satt i system att peka någon annanstans men eftersom det inte längre finns någon annanstans att peka för socialtjänsten så pekar de på dig. Du blir ansvarig för att du inte får någon hjälp. Det här problemet beskriver det personliga ombudet Pée Bergsten här: https://www.youtube.com/watch?v=28SrBBzoykA&t=4m16s

    Jag tror inte att det är en tillfällighet att det fungerar som det gör. Det är istället medvetna polistiska beslut som bottnar i dålig människosyn som har möjliggjort den här utvecklingen. De nya sjukreglerna från 2008 är ett bra ex på vad jag kallar ”medvetna politiska beslut”. Och om det är medvetna politiska beslut som ligger bakom den rådande situationen så …

    ”Jag skrev att den rådande situationen inte gynnar någon, utom möjligen den som vill stoppa huvudet i sanden.”

    är det väldigt praktiskt att som du skriver ”stoppa huvudet i sanden” eftersom det upprätthåller systemet.

    Sedan kan jag säga att jag inte tror att den enskilda enhetschefen eller handläggaren stoppar huvudet i sanden för att de vill att det ska vara på det här sättet utan för att de är rädda att förlora jobben och riskera att hamna i skiten själva.

    Det är för övrigt uppenbart att det är socialtjänsten i Åsas vistelsekommun som har det yttersta ansvaret för att hjälpa Åsa i Uppdrag Gransknings program: http://www.svt.se/ug/15-ars-missbruk-sju-dagar-kvar-i-livet
    Hur är det ens möjligt i ett land som utger sig för att vara en välfärdsstat att samhället kan missköta ett ärende så här grovt utan att den eller de som har ansvaret för att hjälpa Åsa åtalas för tjänstefel?

    Inte blir det bättre av att en av alla de som har det största ansvaret för den här samhällsutvecklingen är Polisens egen chef: https://sv.wikipedia.org/wiki/Dan_Eliasson

    1. Nej, ibland baxnar man över vad som faktiskt kan få ske utan att någonting görs och över hur långt vissa saker kan få gå. Inte sällan hamnar människor mellan stolarna och det gör mig också skogstokig, för i den bästa om världar så skulle inte det kunna hända. Det är inte ofta jag blir riktigt förbannad, men nu har det faktiskt hänt. 😉

  6. Usch, det låter ju helt sjukt!!! Men så är det – cheferna vill inte ta sitt ansvar, så då blir det lättare att bara skylla på personalen (eller klienterna). Jag skulle verkligen uppskatta om det fanns chefer som NÅGON gång kunde erkänna SINA misstag och ta på sig någon form av ansvar! Men så är det, dom skyller bara ifrån sig. Stå på dig Johanna, bra att du engagerar dig, det behövs sådana som du som ser med klarhet på psykiatrin!!

    1. Jag håller helt med. Det är verkligen tråkigt när chefer skyller ifrån sig på andra. Jag kommer absolut stå på mig och kräva att landstinget tar bättre ansvar för psykiatrin. Tack för peppningen!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *