Psykiatrin havererar, del 3

Idag ringde enhetschefen på den psykiatriska mottagningen där jag går. Hen undrade om det passade mig att träffas nästa vecka och jag svarade att det gör det. Vidare undrade enhetschefen hur lång tid jag trodde att vi behövde, varpå jag sanningsenligt svarade att jag inte har någon vidare tidsuppfattning. Jag tänkte också att hen som enhetschef borde vara van vid möten och att hen således borde kunna föreslå en lämplig möteslängd. Det gjorde inte enhetschefen. Istället frågade hen hur länge jag och min kontaktperson brukar träffas, vilket fick mig att misstänka att hen inte har någon koll på att besökstiderna – på den mottagning hen är chef för – är satta till fyrtiofem minuter.

Hur som helst så kom vi överens om att träffas på måndag. Det ska bli väldigt, väldigt intressant. Allra mest intressant ska det bli att få höra hur enhetschefen tänkt att jag ska kunna få det stöd jag behöver. Jag är full av förväntan!

Kommentarer till “Psykiatrin havererar, del 3

  1. I dag är det Dagen D. Dagen då psykiatrin ska få veta att de lever. Avrapporterar du i bloggen efteråt eller är mötet top secret?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *