Nu har jag bytt psykiatrisk mottagning

Ja, som rubriken lyder så har jag bytt psykiatrisk mottagning nu. Det visade sig att anledningen till att jag hade hamnat på den allmänpsykiatriska mottagningen var att reglerna hade ändrats. Tidigare tog psykosmottagningen även emot patienter med alla typer av autismspektrumtillstånd, men nu är det bara patienter med lågfungerande autism som får börja där. Alla patienter med högfungerande autismspektrumtillstånd hamnar numera på den allmänpsykiatriska mottagningen, så det var därför jag fick en kallelse dit.

När jag fick veta det var jag väldigt osäker på om jag skulle gå dit. Det var ju den andra mottagningen jag hade hört så mycket bra om, och plötsligt stod jag inför något helt nytt. Det kändes skrämmande att kasta sig in i något så fullkomligt okänt. Inte bara för att jag har stark integritet och svårt att känna tillit till nya människor, utan också för att jag snart ska utredas på nytt och dessutom väntar på beslut om förlängd aktivitetsersättning. Det kändes helt enkelt som dålig tajming att kasta sig ut för det där stupet och chansa på att landa mjukt.

Jag funderade i två veckor på hur jag skulle göra, velade fram och tillbaka. Ett tag var jag inne på att ta en paus från psykiatrin och vänta med att byta mottagning tills den där tajmingen blivit lite bättre. Samtidigt insåg jag att det vore dumdristigt, för om Försäkringskassan skulle höra av sig och vilja ha kompletteringar så hade jag stått där utan läkare. Därför började jag istället vela mellan olika andra alternativ, men lät tiden till den nya mottagningen stå kvar tills vidare.

Till slut bestämde jag mig för att ”nu får det bära eller brista”. Jag visste att jag, när jag kastat mig utför stupet, skulle kunna landa på alltifrån vassa spikar till mjuka, sköna kuddar. Jag visste att det var en ren chansning att hoppa, men jag hoppade. Och landade ganska mjukt.

Läkaren på den nya mottagningen verkade helt okej. Jag kände mig välkommen och jag fick en återbesökstid redan om några veckor. På den förra mottagningen var det betydligt längre väntetider än så när man behövde träffa sin läkare. Dessutom skulle läkaren ordna så att jag får en samtalskontakt, vilket känns väldigt skönt. Mitt stöd har ju hittills bestått av läkare, samtalskontakt och aktivitetsersättning, och samtalskontakten är en otroligt viktig del.

Jag är glad att jag började på den nya mottagningen och jag tänker att det nog kommer att bli bra där. Men – nu när jag har erfarenhet av att byta psykiatrisk mottagning skulle jag vilja passa på att önska en sak, nämligen att alla psykiatriska mottagningar skulle ha ordentliga webbplatser med tydlig information. Vårdcentraler och tandvårdsmottagningar har ofta webbplatser där de beskriver var de är belägna, vad de har för filosofi, vilka behandlingsformer som finns på mottagningen etc. Detta är en av de faktorer som har hjälpt mig att hitta en tandvårdsmottagning som passar just mig. Visserligen fick jag tips om mottagningen, men det var informationen på hemsidan som, så att säga, bekräftade mitt val.

Tänk om det bara hade stått att mottagningen erbjöd ”tandvård för personer boende inom Stockholms län” och att ”här arbetar tandläkare, tandsköterskor och tandhygienister”, följt av kontaktuppgifter. Hur skulle jag då ha vetat att jag skulle välja just den mottagningen? När jag var på jakt efter en ny psykiatrisk mottagning ställdes jag ganska ofta inför den frågan: Hur ska jag veta om jag ska välja just den här mottagningen eller inte? En del mottagningar hade ganska bra information på sina webbplatser, men i andra fall var informationen väldigt bristfällig. Att välja tandvårdsmottagning var relativt enkelt, tack vare webbplatser med tydlig information. Att välja psykiatrisk mottagning var däremot inte lika enkelt, men jag önskar verkligen att det hade varit det. Den psykiska hälsan är ju precis lika viktig som den fysiska.

Kommentarer till “Nu har jag bytt psykiatrisk mottagning

  1. Ibland kan det vara bra att vela inför viktiga beslut,så gör jag med.Och det där med att kasta sig utför stupet beskrev du ju roligt,såg framför mig dom där spikarna som i en mardröm…haha

    1. Ja, det kan absolut vara bra att vela. För mig är velandet jobbigt i stunden, men den här gången är jag glad att jag velade för nu känns det verkligen som att jag gjorde rätt val.

      Haha, precis den bilden såg jag också framför mig när jag skrev det där om spikarna! 😛

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *