Intyg, läkare och rumsliga förändringar

Hej alla läsare!
Nu är jag tillbaka här på bloggen. Den senaste veckan har jag ägnat åt sjukvården, sjukvården och åter sjukvården. I mitten av december pratade jag med neurologläkaren om att Försäkringskassan vill ha ett intyg på att min hjärna har svårt att tolka synintryck. En och en halv månad, och en påminnelse, senare kom det intyget. Det var så undermåligt att jag tyvärr inte kunde skicka in det till Försäkringskassan, men inget ont som inte har något gott med sig; genom intyget lärde jag mig något nytt om mig själv, nämligen att jag inte klarar av att cykla eller rida. Eftersom ridning är ett av mina stora intressen så var det ju bra att jag fick veta att jag inte klarar av det, så att jag kan hitta en annan hobby.

Nej, skämt åsido, så förstår jag inte var neurologläkaren fått det där ifrån. Jag hade ju berättat för henne att cykling och ridning fungerar bra – men att jag inte cyklar eller rider i trafiken eftersom jag har svårt att bedöma avstånd. Dessutom hade jag berättat att anledningen till att min högeraxel är lite sned är att jag bröt den en gång när jag ramlade av en häst.

Häromdagen pratade jag med neurologläkaren om intyget, förklarade att det tyvärr inte håller. Jag förklarade att det t.ex. inte räcker med att skriva att jag har svårt med avståndsbedömning, utan att hon även måste ge konkreta exempel på hur dessa svårigheter påverkar mig i vardagen. Hon hade ju dessutom fått massor av sådana exempel – både när vi träffades och i remissen från psykiatrin. Alla dessa exempel tycktes dock som bortblåsta, för nu bad hon mig att ge exempel på olika svårigheter. Jag påpekade även att det är fel att jag inte klarar av att cykla eller rida, och att jag ju faktiskt rider varje vecka, något som neurologen inte hade uppfattat! ”Jaha, jag trodde att du bara ledde hästarna”, blev svaret. Där lärde jag mig något nytt om mig själv, igen. Jag trodde att jag red min medryttarhäst varje måndag, men jag har antagligen bara drömt. Att det slutade med att jag satt och hjälpte en specialistläkare i neurologi att formulera om ett intyg drömde jag tyvärr inte…

Häromdagen träffade jag en ny läkare på den psykiatriska mottagningen och det mötet kändes bra. Läkaren verkade kompetent, lyhörd och ordningsam. Att få en remiss till en ny neuropsykiatrisk utredning var inte alls några problem, utan den gick iväg redan samma dag. Jag kommer också att få ett LOH (Läkarutlåtande Om Hälsotillstånd) vilket jag måste ha för att kunna ansöka om förlängd aktivitetsersättning. Även om man redan har aktivitetsersättning så måste man skicka in ett nytt LOH när det är dags att ansöka på nytt. Detta beror på att Försäkringskassan behöver veta om ens arbetsförmåga har förbättrats eller försämrats sedan sist, eller om den ligger kvar på samma nivå. I mitt fall har arbetsförmågan inte förbättrats, så i mitt nya LOH kommer det förmodligen att stå ungefär samma saker som i det gamla.

En annan sak som hänt är att inomhusmiljön på den psykiatriska mottagningen förändrats en del i och med omorganisationen, och jag är enormt känslig för rumsliga förändringar. Därför håller jag just nu på att vänja mig vid min nya hemmiljö. Det har inte skett några rumsliga förändringar här hemma, utan bara på den psykiatriska mottagningen, men när det sker en rumslig förändring på en plats så känns alla andra platser också annorlunda. Som tur är brukar jag vänja mig till slut – men den här gången är det en lite speciell förändring som skett. Fortsättning följer.  😉 

Kommentarer till “Intyg, läkare och rumsliga förändringar

    1. Tack! 🙂 Jag undrar faktiskt också hur neurologläkaren kunnat missförstå det här med ridningen (och flera andra saker också) för jag uttryckte i klartext att jag red. Möjligen kan det ha varit så att hon slarvat med journalföringen.

  1. Jaha, så du klarar inte av att cykla och rida? Haha, man lär sig alltid något nytt om dig! 😉 Jag lärde mig också något nytt om mig själv en gång när jag bad om ett läkarintyg från vårdcentralen, och i den stod det att jag har paniksyndrom vilket jag inte har. Jag blev rätt förvånad.

    Vad bra att du fick en remiss till en ny utredning! 🙂

    1. Vad roligt att du också fått lära dig nya saker om dig själv genom läkarintyg! 😉 Nej, men sådant är ju faktiskt rätt bedrövligt. Bad du om att få intyget rättat?

      Ja, det kändes jätteskönt att jag fick en remiss! Läkaren sa att man har rätt till en ny medicinsk bedömning, så det var inga problem. 🙂

  2. Usch och fy för allt jobb med alla intyg och krig med olika instanser och myndigheter. Skönt att du verkar hittat en kompentent läkare som förstår och som skickade iväg en remiss om att göra om utredningen.

    Själv har jag krig med försäkringskassan om sjukerästtning just nu, kan läsa om det på min blogg om du har tid och lust

    1. Ja, det är så tråkigt och energikrävande när det uppstår problem. Framför allt känns det tråkigt när en specialistläkare missförstår sådant som jag talat om i klartext, som t.e.x. att jag rider.

      Usch, vad tråkigt att du har krångel med Försäkringskassan. 🙁 Jag ska läsa på din blogg!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *