Hur vilar man?

Den senaste veckan har jag haft ont i magen, en molande värk som strålar ut i ryggen. Ganska exakt som mensvärk, fast högre upp. Värst är det på natten och när jag vaknar på morgonen, bäst känns det en stund efter att jag ätit. Värktabletter hjälper inte.

Jag vet att det kan vara magsår och att jag måste gå till vårdcentralen om det inte slutar mola snart. Jag vet att stress kan sätta sig fysiskt och att det är därför jag nu hittar hårstrån överallt. I sängen, på prydnadskuddarna, på golvet, i handfatet, på mina kläder, på filten jag brukar vira in mig i när jag har filmkväll med katten. Överallt hittar jag hårstrån, mina hårstrån. Och det är inte första gången, för det är såhär det brukar bli när jag är på väg in i väggen.

Jag vet att det är varningstecken när jag får kämpa hårt för att kunna formulera mig, när jag drömmer mardröm efter mardröm och när jag sitter på sängen och stirrar rakt fram i flera timmar eftersom min hjärna inte orkar processa. Jag vet att det är ett varningstecken när världen därute snurrar förbi mig likt en slänggunga och jag inte ens orkar lyfta armen och vinka.

Jag vet också att jag verkligen borde vila nu. Men hur vilar man när det hela tiden dyker upp nya stressmoment? Hur vilar man när man bara kan träffa sin samtalskontakt varannan vecka och måste lägga all sin energi på att vara sitt eget mentala stöd? Hur vilar man när man måste hantera allt som är svårt ensam? Hur vilar man när man just fått veta att en läkare man trivs med ska försvinna? Hur vilar man när man har svårt att känna tillit och måste börja om på nytt med en ny person? Hur vilar man när man inte vet vem den personen blir? Hur vilar man när kommande möten med Försäkringskassan måste ske utan den som skrivit intygen? Hur vilar man när man måste upplysa den psykiatriska mottagningens enhetschef om överbelastningen på mottagningen? Hur vilar man när man måste be densamma att inte lämpa över ansvaret på personalen? Hur vilar man när man får panik för att man känner att man står still i sin personliga utveckling? Hur vilar man när man märker att alla andra verkar utveckla sina liv? Hur vilar man när andra pratar om jobb och resor och shopping och nya bostäder och man själv önskar att man hade ork och pengar? Hur vilar man när man får frågor om framtiden och man inte vet vad man ska svara?

Och hur vilar man när håret behöver tvättas, duschhandduken behöver hängas upp, naglarna behöver klippas, tanden behöver dras ut och tandläkaren bytas ut? Hur vilar man när ens stresshanteringsrutiner inte längre hjälper?

Ja, hur gör man egentligen? Hur i hela friden vilar man?

Kommentarer till “Hur vilar man?

  1. Vad jobbigt 🙁 Tyvärr har jag inga bra svar på dina frågor, men jag vet exakt vad du menar! Bara när jag levde på aktivitetsersättning, kändes det som att jag jobbade mer än heltid då jag ändå behövde duscha, tvätta håret, handla mat osv. Och när jag började föreläsa, blev det ännu mer!

    Jag hoppas att du inte har magsår. I höstas hade jag i perioder jätteont i magen (det var inte mensvärk), och ibland vaknade jag på nätterna och grät av smärtan. Och jag brukar aldrig gråta annars när jag har ont! En gång var jag t om nära att ringa efter en ambulans för jag började oroa mig för att blindtarmen kanske brustit. Jag kontaktade aldrig en läkare även om jag tänkte att jag borde göra det, men det blev aldrig av. Men nu har jag inte haft ont alls, och smärtan har inte kommit tillbaka. Jag har fortfarande ingen aning om vad det var. Jag hoppas verkligen att det blir bra för dig med!

    Den senaste tiden har jag haft ont i ryggen, vilket förmodligen beror på brist på motion. Men min trötthet blir bara sämre och sämre om jag promenerar eller överhuvudtaget rör på mig, så därför kan jag inte motionera just nu. Än så länge kan jag leva med min rygg för jag har inte ens ont varje dag, men om det skulle bli värre, kommer jag definitivt gå till vårdcentralen och prata med min läkare om det.

    1. Vad hemskt att du hade så ont i magen att du grät! Jag förstår att du blev orolig, det måste ha varit fruktansvärt obehagligt. 🙁 Vad skönt att det gick över till slut! Kanske var det väldigt kraftig magkatarr?

      Mina magproblem är värst nattetid och i natt kräktes jag. Först vid åtta i morse hade illamåendet stillats så pass att jag kunde somna. I eftermiddags gick jag till affären och köpte knäckebröd, filmjölk och blåbärssoppa. Jag brukar inte gilla sådant men idag smakade det himmelskt! Jag tror att magen blev glad över att slippa gröt och lagad mat.

      Vad tråkigt att du fått ont i ryggen och att din trötthet blir värre när du motionerar. 🙁 Det låter verkligen som att du är riktigt utmattad. 🙁 Jag hoppas att ditt ryggont snart släpper. Det är ju i alla fall skönt att du inte har ont varje dag!

        1. Usch, vad jobbigt att du kräktes 🙁 Jag som kräkfobiker tycker att det värsta som kan hända en är att man kräks. Hoppas du mår bättre idag! Jag kräktes aldrig tack och lov när jag hade ont i magen i höstas, men å andra sidan har jag en extremt hög tröskel för att kräkas, och därför gör jag det extremt sällan.

          Ja, kanske var det magkatarr jag hade, men nu har jag inte haft problem med magen sedan dess så det verkar ha gått över. Ryggen har också varit lite bättre igår och idag.

          1. Jag har inte kräkfobi men att kräkas är ju inte direkt trevligt. Jag förstår dock att det måste vara mycket värre om man har kräkfobi.

            Som tur är har jag inte kräkts någon mer gång. Jag känner mig faktiskt bättre i magen idag så jag tror att filen och blåbärssoppan har hjälpt. Jag har även köpt receptfri medicin som jag ska börja ta i morgon. Förhoppningsvis blir magen helt bra snart.

            Vad skönt att du inte haft några mer problem med magen och att ryggen är bättre! 🙂

    2. Du kanske skulle behöva åka till din mammas torp och bara vara ett tag på landet med djuren , du har nog för många saker att ta i nu verkar det som . Hur man gör när man vilar beror på om det är mental vila eller fysisk trötthet , som det med ont om pengar och kontakter med myndigheter kan ta hårt på vem som helst och ännu mer om man har asperger . Hur jag gör när jag vilar vet jag inte ens själv , kör det ihop sig så brukar jag ”Stänga butiken” som jag brukar säga till mig själv , det är ju lätt för mig att göra så när jag inte behöver kontakta försäkringskassan eller arbetsförmedlingen . Jag minns när sjuksköterskan fråga mig om min framtid efter att jag fått diagnosen så svarade jag att det finns ingen framtid.. då sa han att några intressen har du väl , men jag sa att jag är inte intresserad av någonting .. öh sa han men någon hobby har du väl du väl , nej jag har ingen hobby , jag ser inte på tv , lyssnar inte på musik , jag gör absolut inget , sa jag och han såg uppgiven ut . Senare när jag kom att tänka å hans frågor så kom jag på att jag har ju intressen som spela gitarr , snickra , tillverka grejer , vara ute och greja , det var som så att jag mådde inget vidare just då han frågade mig . Det är nog allt många som känner med dig när du mår så där , men du har ju bloggen som jag och flera vill läsa , jag hoppas någon hjälper dig med dom jobbiga stressgrejerna..

      1. Vad skönt att du tillåter dig själv att ”stänga butiken” ibland! Jag har också stängt butiken nu, inte för att jag ville men för att jag insåg att jag var tvungen. Nu har min utmattning börjat sätta sig fysiskt och det är inte bra. Därför har jag bestämt att jag, på obestämd tid, bara ska göra sådant som får mig att må bra och sådant som är absolut nödvändigt. T.ex. ska jag blogga, skriva brev, gosa med katten och vara i stallet. Och lyssna på en massa musik. Jag måste också duscha, borsta tänderna, äta och köpa en ny dator nu när skattepengarna förhoppningsvis snart kommer. Resten får helt enkelt vara.

        Du har nog rätt i att man kanske vilar på olika sätt beroende på vad det är som gör att man är trött. Jag har inte tänkt på det förut. Den här gången är det främst mentala trötthet som orsakats av jobbiga tankar, orosmoln och yttre omständigheter som jag inte kunnat påverka. Min hjärna har gått på högvarv när jag fått vara mitt eget mentala stöd p.g.a. det inte funnits tillräckligt med tider inom psykiatrin.

        Ja, mammas kattrika torp är bra att ha! Jag har planerat att åka dit, men inte förrän i augusti då jag har lite andra saker att göra innan dess, bl.a. sådant som jag mår bra av och som jag inte vill missa.

        Jag känner igen mig i upplevelsen av att inte ha några intressen. Jag hade en period i övre tonåren då jag kände så. I själva verket hade jag en massa intressen, men just då kändes det som att jag inte hade några alls. Vad skönt att drt släppte för dig och att du kom på att du faktiskt har intressen! 🙂

        Vad roligt att du vill fortsätta läsa bloggen! 🙂

    3. ”Hur vilar man när man bara kan träffa sin samtalskontakt varannan vecka och måste lägga all sin energi på att vara sitt eget mentala stöd?”

      Vet ej. Jag tror det är bra att fokusera på saker som är positiva i livet. Det kostar inte lika mycket energi att tänka på det som är positivt som att tänka på det som är negativt i livet. Dessutom får du fler dagar med glädje i livet om du fokuserar på det som är positivt. Jag menar inte att man ska se positiva saker i allt utan att man ska försöka uppta tankarna med det som är positivt i livet. Det handlar mer om att fokusera på rätt saker snarare än att tänka positivt. Det är så klart lättare sagt än gjort men jag har märkt att det gör det stor skillnad vilka tankar jag tänker. Det är få saker som påverkar mitt mående så mycket som vad jag tänker på. Tänk inte positivt. Tänk på de positiva sakerna i livet!

      ”Hur vilar man när man måste hantera allt som är svårt ensam?”

      Vet ej. Det är nog inte sant som man säger att ensam är stark.

      ”Hur vilar man när man just fått veta att en läkare man trivs med ska försvinna? Hur vilar man när man har svårt att känna tillit och måste börja om på nytt med en ny person? Hur vilar man när man inte vet vem den personen blir?”

      Man försöker intala sig själv att den nya läkaren är minst lika bra som den gamla även om man innerst inne tvivlar på att det är sant. Dessutom fokuserar man på saker som är positiva i livet och förtränger att man ska få en ny läkare. Försök att styra tankarna så att fokus hamnar på saker som får dig att må bra.

      ”Hur vilar man när kommande möten med Försäkringskassan måste ske utan den som skrivit intygen?”

      Den tröstlösa kampen mot oförstående myndigheter. Hög igenkänningsfaktor. Så fruktansvärt tröttsamt och oftast så fullkomligt meningslöst. Mitt bästa råd att försöka stå ut de gånger man måste ha med Försäkringskassan och socialtjänsten att göra och undvik om möjligt att ha med dem att göra om du inte måste. Det kommer aldrig någonting vettigt ur kontakten ändå. Och ta dem alldrig på allvar även om de arbetar med väldigt viktiga och allvarliga samhällsfrågor. Det sistnämnda har jag svårt att acceptera. Att ett gäng ansvarslösa komiker har mitt liv i sina händer. Det kommer att ta tid att smälta.

      ”Hur vilar man när man får panik för att man känner att man står still i sin personliga utveckling? Hur vilar man när man märker att alla andra verkar utveckla sina liv? Hur vilar man när andra pratar om jobb och resor och shopping och nya bostäder och man själv önskar att man hade ork och pengar?”

      Sluta jämför dig själv med normala människor. Du är inte normal och kommer inte att leva ett normalt liv. Sikta på att leva ett bra liv istället för ett normalt liv. Allt prat om att alla ska vara delaktiga i samhället är lika falskt som allt prat om att vi har en skola för alla. Var och en är salig i sin tro men vi som lever i verkligheten måste anpassa oss till hur verkligheten faktiskt ser ut. Vi har inte tid och råd med ångestdämpande fantasier om ett samhälle som har plats för alla människor.

      ”Hur vilar man när man får frågor om framtiden och man inte vet vad man ska svara?”

      Stå ut. Min erfarenhet är att de ger upp efter några år. De går från att tro att honom blir det nog ingenting av till att vara säkra på att honom blir det aldrig någonting av. När de är säkra på att man inte har någon framtid slutar de fråga för de blir bara deprimerade av svaret och kanske får de även skuldkänslor för att samhället ser ut som det gör. Mig frågade människor nog i 10 år eller så innan de gav upp hoppet om att det skulle bli någonting av mig i livet.

      Jag fick faktiskt den frågan för inte så länge sedan av en ytligt bekant. Han undrade varför jag inte gör någonting med mitt liv och frågade om jag bara väntar på pensionen. Ja typ, svarade jag då och satte punkt för diskussionen.

      Dessutom tror jag inte man ska ta en sådan fråga på alltför stort allvar. Du kan säga att du ska skriva en ”bästsäljare” som du ska bli rik på och när du har blivit rik så ska du köpa dig en stor hästgård och på den hästgården ska du sedan skaffa mängder av barn med en man som vet hur man behandlar kvinnor, barn och hästar. Sedan ska du skriva en till bästsäljare för att vara på den säkra sidan. Du kan också säga att du redan har börjat på inledningen på din första bästsäljare men att den kommer att ta väldigt lång tid att skriva. Alla förstår att det tar längre tid att skriva en bra bok än att skriva en dålig. Faktum är att den kommer att ta så lång tid att skriva att det är omöjligt att säga när den kommer att bli klar.

      1. Jag tror att du har rätt i att det är bra att fokusera på de positiva sakerna i livet. Jag brukar försöka att fokusera på dem, men ibland kommer det en jättevåg av negativa händelser och känslor och då hamnar de positiva sakerna liksom i skymundan. Hemskt men sant. I morgon ska jag i alla fall till stallet och det mår jag alltid bra av så det ser jag fram emot. 🙂

        Haha, jag får börja säga att jag ska skriva en bästsäljare! 🙂 Nej, men jag har börjat svara att jag inte riktigt vet hur det kommer att bli i framtiden och att jag tar en dag i taget. På det viset säger jag varken bu eller bä.

    4. Jag brukar helt enkelt strunta i att stiga upp på morgonen. Ligger under täcket hela dagen utan att skämmas för det. Sover, lyssnar på musik eller bara slappar. Gjorde det i helgen och även idag.
      Det är mycket man inte behöver göra!

      1. Sådana dagar brukar jag också ha, det är jätteskönt! 🙂 Tyvärr har jag på sistone haft svårt att koppla av eftersom det varit så mycket som snurrat i huvudet. Jag försöker dock koppla av så gott jag kan genom att inte planera in en massa ”måsten” som egentligen inte är några måsten.

    5. Och igen. Exakt så! HUR vilar man samtidigt som man måste förhålla sig till allt det där?! När det liksom är det pågående livet som man måste vila från? Jag begriper det inte heller. Önskar att det fanns ett svar på den frågan.

      1. Jamen, precis! Hur bär man sig åt för att vila från det pågående livet? Jag önskar också att det fanns ett svar på den frågan. Förr eller senare kanske vi kommer på det.

    Kommentera

    E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *