Förändringar som skapar obehag

Jag är väldigt känslig för rumsliga förändringar. d.v.s. förändringar som innebär att ett rum eller en plats – rent strukturellt – inte ser ut som förut. Jag har ingenting emot att ett rum blir ommålat eller får nya möbler – sådant är oftast bara trevligt – men jag tycker att det är jobbigt om de nya möblerna inte står på samma plats som de gamla. Att ”ta in” ett rum är så svårt och tar så mycket energi att minsta lilla förändring kan skapa kaos i min hjärna, göra mig desorienterad. Jag föredrar att flytta framför att möblera om, för en flytt innebär en nystart snarare än en rumslig förändring. Om jag t.ex. flyttar till en annan lägenhet skulle jag inte bli desorienterad. Om jag däremot skulle bo kvar i samma lägenhet och bara byta plats på sängen och bokhyllan, då skulle jag bli desorienterad.

När det skett en rumslig förändring på en plats så känns alla andra platser också annorlunda. Om man sitter och räknar mynt kan det ibland räcka med att ett enda mynt trillar ner på golvet för att man ska tappa räkningen och behöva räkna alla mynten från början. Samma sak är det för mig med rumsuppfattningen. Det räcker med en rumslig förändring för att jag ska tappa greppet om alla platser.

Att ett rum eller en lägenhet har förändrats medan världen utanför dörren eller fönstret varit densamma har jag varit med om ganska många gånger. Det gör mig nervös och man skulle kunna likna det vid att böckerna trillar ut ur bokhyllan och hamnar i en enda röra på golvet, medan bokhyllan står kvar. Nu har bokhyllan också vält och hyllplanen ligger utspridda bland böckerna, för nu är det rumsligt bergochdalbanekaos.

Min samtalskontakt har fått ett nytt arbetsrum. Det ser exakt likadant ut – och är exakt likadant möblerat – som det förra, men vägen dit från väntrummet är helt annorlunda. Istället för att gå åt det vanliga hållet går man nu åt motsatt håll, för att sedan gå genom vad som känns som en labyrint. Därefter går man in genom dörren och där innanför ser allting ut precis som vanligt. Kaos. Att plötsligt inte hitta till min samtalskontakts arbetsrum, för att sedan upptäcka att det nya rummet såg ut precis som det gamla, gav mig känslan av att vara med i en surrealistisk film. Det hela kändes lika overkligt som det förmodligen skulle ha känts för de flesta människor att gå ut genom sin egen port och upptäcka att husen och gatorna flyttats om i en helt annan ordning. Helt plötsligt skulle man inte kunna orientera sig i sitt eget område – men innanför ens dörr skulle allt se ut som vanligt. Få människor skulle nog tycka att världen kändes som den brukar då.

Nu känns det annorlunda att vara hemma, annorlunda att handla på ICA och annorlunda att gå på stan. I vanliga fall brukar platser som flyttar på sig (t.ex. bussar) inte kännas annorlunda bara för att det skett en rumslig förändring någonstans, men igår kändes t.o.m. tunnelbanetåget annorlunda. Förmodligen kommer det att ta ett bra tag innan jag vänjer mig vid den förändring som nu har skett, men när jag gjort det så kommer ”annorlunda” att bli ”som vanligt”. Det ser jag fram emot!  🙂 

Kommentarer till “Förändringar som skapar obehag

  1. Hej.tack för en jättebra blogg

    Måste bara fråga.Det du beskriver nu är väl ett problem område inom Autismspektrumstörning?( tänkte på att du vill utredas för det igen)
    Hur hanterar du den känslan du har att allt blir bergochdalbana?

    Jag jobbar som personligassistent.
    Det här upplever vi assistenter som en stor utmaning hos våran kund. Det vi jobbar med är avkoppling och lugna ljud.och minska på alla intryck både syn och hörsel och även smak, och känselintryck.

    Är det något som du tycker om extra mycket att göra?
    Något du extra mycket undviker när det nu blivit jobbigt för dig?

    Tack för du hjälper oss att bli bättre assistenter.

    1. Hej A! Jättekul att höra att du gillar bloggen! 🙂

      Det stämmer att svårigheter med olika typer av förändringar är vanligt när man har någon form av autismspektrumtillstånd, och det är just där det lite luriga ligger i mitt fall. D.v.s. jag har väldigt många svårigheter som stämmer in på autismspektrumtillstånd, men samtidigt finns det en del som inte stämmer men som borde göra det. Det är därför jag bestämt mig för att göra en ny utredning. Det är möjligt att svaret blir detsamma som förra gången, men då behöver jag ju inte tvivla längre. 🙂

      Just känslan som uppstår efter en rumslig förändring hanterar jag faktiskt inte på något särskilt sätt. Varje gång det sker en rumslig förändring någonstans får hela världen en ”ny” känsla och den känslan försvinner inte förrän nästa gång det sker en rumslig förändring. Däremot övergår den här känslan från ”annorlunda” till ”som vanligt” efter ett tag och med det försvinner kaoset i hjärnan. Eftersom jag har lärt mig att jag inte kan göra någonting för att förhindra att världen känns annorlunda efter en rumslig förändring brukar jag bara försöka vänta på att känslan ska övergå till ”som vanligt”, d.v.s. att jag helt enkelt ska vänja mig.

      I den nuvarande situationen försöker jag att leva ungefär som vanligt, förutom att jag antagligen kommer att ta det ännu lugnare den kommande veckan eftersom det även varit andra jobbiga händelser den senaste veckan. Att jag får ordentligt med återhämtning är viktigt, annars stänger min hjärna av och då fungerar jag inte. Jag försöker också att hålla kontakt med mina vänner (Även om jag inte alltid orkar träffas när jag mår dåligt så är det jättebra med mejl.), för den där surrealistiska känslan är ganska obehaglig och det hjälper ofta att få dela den med någon.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *