Dålig ekonomi och ohälsa hänger ihop

När jag träffar nya personer inom vården brukar jag alltid få frågor om sådant som kan ha betydelse för mitt hälsotillstånd. Det kan t.ex. vara frågor om matvanor, alkohol, sömn, motion och fritidsaktiviteter. Att vårdpersonalen frågar om sådana saker tycker jag är jättebra, eftersom det kan leda till att vissa problem antingen kan identifieras eller uteslutas. Däremot har jag inte en enda gång fått frågan om det finns någon ekonomisk oro, trots att dålig ekonomi ofta förvärrar stress, oro och ångest. Dessutom är det vanligt att den funktionsnedsättning och/eller psykiska ohälsa som leder till nedsatt arbetsförmåga, också leder till sämre ekonomi.

Jag har också märkt att kunskapen om aktivitetsersättning, sjukersättning och försörjningsstöd – och vad det i praktiken innebär att leva på dessa ersättningar – varierar kraftigt mellan vårdpersonal. Vissa personer har mycket goda kunskaper, medan andra inte ens vet skillnaderna mellan sjuk- och aktivitetsersättning. Ytterligare andra vet skillnaderna, men känner inte till de låga ersättningsnivåerna eller att ersättningarna kräver ekonomiska förutsättningar Det finns också de som inte alls vet hur reglerna ser ut, och som därför riskerar att komma med förslag på lösningar som inte fungerar i praktiken. En gång träffade jag t.ex. en person som föreslog att jag skulle kunna spara lite pengar om jag fick lägre hyra. Personen i fråga visste inte att bostadstillägget sänks när hyran gör det, utan tänkte att sänkt hyra skulle leda till mer pengar i plånboken. Det gör det för den som har en lön, men inte för den som lever på sjuk- eller aktivitetsersättning i kombination med bostadstillägg.

Att handläggare på Försäkringskassan och socialtjänsten får information om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar och psykisk ohälsa är viktigt. När det gäller ansökningar om t.ex. aktivitetsersättning, försörjningsstöd och boendestöd kan det vara svårt för handläggaren att fatta ett korrekt beslut om hen inte har någon kunskap om vad funktionsnedsättningen eller hälsotillståndet innebär i praktiken. På samma sätt är det viktigt att vårdpersonal får kunskap om Försäkringskassans och socialtjänstens regler och ersättningsnivåer, samt information om hur det kan vara att leva på exempelvis aktivitetsersättning under en längre period. Det är inte bara viktigt eftersom ekonomisk oro kan förvärra psykisk ohälsa, utan också för att det finns saker som vårdpersonalen kan göra:

* Utgöra ett mentalt stöd
Dålig ekonomi och psykisk ohälsa hänger ofta ihop, men det är två saker som tyvärr är ganska tabubelagda i samhället. Många kanske inte vågar prata med familj och vänner om hur det ligger till. När man då kommer till vården och berättar att man drabbats av panikångest så kan det vara som en befrielse att vårdpersonalen säger: ”Jag förstår att det är jättejobbigt för dig. Panikångest kan kännas väldigt skrämmande, men det är inte farligt.” Det skulle förmodligen kännas jobbigt för en patient att först behöva berätta för vårdpersonalen vad panikångest är för något.

Samma sak kan gälla den som berättar för sin läkare eller samtalskontakt att hen har en orolig livssituation, eftersom hen har nedsatt arbetsförmåga p.g.a. sin funktionsnedsättning och därtill har fått dålig ekonomi. Då kan det kännas väldigt skönt om läkaren eller samtalskontakten säger: ”Jag förstår verkligen att du är stressad och orolig. Det är tufft att leva på aktivitetsersättning i din situation.” Att först behöva utbilda personalen i Försäkringskassans regler och ersättningsnivåer kan göra att man känner sig ensam och kanske tänker: ”Jag är nog den enda med det här problemet.” Att få veta att man inte är ensam, och att det finns någon som förstår, kan ibland få situationen att kännas lite mindre jobbig.

* Föreslå praktiska lösningar
För personer som lever under knappa ekonomiska omständigheter finns det fonder att söka pengar ur. Det vet inte alla, så därför är det bra om vårdpersonalen känner till det. På många psykiatriska mottagningar finns det dessutom en kurator. Kuratorn har ofta koll på vilka fonder som finns och hur man ansöker. Det är dock långtifrån säkert att alla patienter känner till att kuratorn finns eller vad hen gör (Man ber inte att få klappa Kalles katt om man inte vet att Kalle har en katt.) så därför tycker jag att läkare och samtalskontakter bör informera alla patienter om kuratorns existens och hens funktion.

* Ge vägledning
Försäkringskassans och socialtjänstens regler passar inte alltid ihop med verkligheten. Det gör att det finns personer vars situation är sådan att de riskerar att hamna mellan stolarna hos de olika myndigheterna. Om en person riskerar att drabbas hårt av ett visst regelverk, kan det underlätta om vårdpersonalen kan känner till detta när de t.ex. rekommenderar personen att ansöka om aktivitetsersättning. Då kan man tillsammans lägga upp en plan för hur man ska agera, exempelvis genom att prata med de olika myndigheterna och höra vad som kan göras i just det här särskilda fallet. På så vis slipper personen i fråga få en kalldusch – och kanske få ännu sämre ekonomi som följd. Skador blir, som bekant, oftast mindre om man försöker förebygga dem innan de uppstår.

Kommentarer till “Dålig ekonomi och ohälsa hänger ihop

  1. Tycker det är mycket dåligt att du inte fått frågan om din ekonomi! Det måste vara olika kulturer i olika landsting för jag får ofta frågan här i Uppsala. Särskilt akut, jag får nästan alltid frågan där om jag har ekonomin ordnad eller om den spelar in i mitt mående… Sjukt att det är så olika! Jag håller med om det där med kuratorn, när jag fick veta att kuratorn var den man skulle fråga om möjlighet till försörjningsstöd blev jag arg för att ingen berättat om det tidigare.

    1. Vad bra att vårdpersonalen frågar om din ekonomiska situation! Det gör mig väldigt glad att höra. 🙂 Det tyder på att personalen vet hur stor roll ekonomin kan spela när det gäller ens mående. Möjligen är det olika på olika mottagningar här i Stockholm. Jag har faktiskt funderat på om det, när det gäller de uteblivna frågorna om min ekonomiska situation, kan spela in att de två mottagningar jag gått/går på ligger i områden som överlag är socioekonomiskt starka. Eftersom många patienter verkar välja en mottagning i sitt närområde kan det säkert vara så att mottagningar i socioekonomiskt starka områden stöter på patienter med en tuff ekonomisk situation, än vad mottagningar i socioekonomiskt svaga områden gör.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *