Även sjukvården måste göra sitt jobb

Om man har åtagit sig att göra någonting så gör man sitt bästa för att försöka göra det inom utsatt tid, men om man ändå blir sen (vilket såklart kan hända) så berättar man det för berörd person. Ju viktigare uppgift man åtagit sig, desto viktigare är det att man hör av sig om man av någon anledning inte kan utföra den viktiga uppgiften i tid. Framför allt är detta viktigt om man har ett jobb. Precis som jag förväntar mig att brevbäraren ska dela ut min post så förväntar jag mig att min läkare skriver det intyg hon lovat att skriva och att hon gör det i tid. För nej, personer inom sjukvården är inte befriade från att göra det de ska, när de ska. De hjälper inte människor för att vara snälla eller för att ”ställa upp”. De hjälper människor för att det är deras jobb. Att hjälpa människor är ett jobb som de har betalt för att utföra och de finns där för patienternas skull, inte tvärtom.

När min läkare lovat att skriva ett viktigt utlåtande och inte gör detta i tid – trots att hon är informerad om att det är viktigt att utlåtandet kommer in till Försäkringskassan inom en viss tid – vill jag naturligtvis veta varför hon inte har gjort sitt jobb. Jag vill också veta varför hon inte ringt och talat om att hon inte haft möjlighet att göra sitt jobb inom utsatt tid. Troligen hade min läkare inte tyckt att det varit okej om jag kommit försent till en bokad tid utan att ringa och meddela detta, så varför ska jag acceptera att ett utlåtande blir försenat utan att läkaren ringt och meddelat detta? Förmodligen för att det – hos vissa människor inom sjukvården och i samhället överlag – finns en outtalad norm som säger att personer med funktionsnedsättningar och/eller psykisk ohälsa ska vara tacksamma. Vi är ju offer och ska nöja oss med mindre än andra, finna oss i sådant som andra inte behöver finna sig i.

Men nu är det ju så här att vi med funktionsnedsättningar och/eller psykisk ohälsa bara är människor som råkar fungerar lite annorlunda och vi har inte färre rättigheter än någon annan. Vi är heller inte mindre värda utan har rätt att bli bemötta med respekt. Därför ställer jag krav på att min läkare ska göra sitt jobb i tid, och när hon inte gör det så ringer jag naturligtvis och frågar varför. Jag ska inte behöva påpeka för henne att man måste ringa om man blir sen med någonting viktigt, men framför allt ska hon inte svara (ordagrant): ”Nä, det måste man inte”. Jo, det måste man. Personal inom sjukvården har betalt för att hjälpa mig, så jag står inte i någon tacksamhetsskuld. Jag är inget offer. Jag är en fullvärdig samhällsmedborgare som kräver att folk gör sitt jobb! Konstigare än så är det inte.

Kommentarer till “Även sjukvården måste göra sitt jobb

  1. Bra skrivet och så igenkännande! Boendestöd skulle ringa upp mig igår, men det gjorde han inte. Varje gång telefonen ringde trodde jag det var han, men icke! Får se om han svarar på mitt mejl………

    1. Vad dåligt att din boendestödjare inte ringde upp dig. 🙁 Jag håller tummarna för att han svarar på ditt mejl! Det är hans jobb – och därmed också hans skyldighet – att kontakta dig när han har lovat.

    1. Ja, det är verkligen tröstlöst. Fast jag blir mest arg, jag kan bara inte acceptera sådant. Personal inom sjukvården ska sköta sitt jobb, punkt slut.

    1. Tja, om jag slipper långa arbetsdagar och att prata i grupp, så varför inte? 😉 Roligt att du tyckte att inlägget var bra! 🙂

  2. Du har rätt, Johanna.

    Jag gick en tid på socialbidrag när jag var yngre. Hade fått en tid med ensocialsekreterare och kom till rätt plats vid rätt datum&tid. Ingen ropade upp mitt namn. När det gått 10 minuter över tiden så frågade jag receptionisten om hjälp, om något var på tok. Hon gick och letade, men hittade inte socialsekreteraren och jag får gå hem med outrättat ärende.

    Vid ett senare tillfälle så påstår socialsekreteraren inför en kollega att jag har missat tiden. NEJ, säger jag. Jag var där och du var inte där!
    Då slängde hon ur sig att jag måste ha varit på fel plats, att jag skulle ha varit på ett annat kontor. Men det var rent skitsnack, för jag hade ju skriftligt var jag skulle vara. Dock hade jag inte det skriftliga med mig, och fick anklagelser kastade på mig, om att jag skulle vara slarvig. Ska det vara så svårt för folk att erkänna ett misstag? Inte så roligt för den som är i beroendeställning att få skit på sig. Hade hon sagt ”Förlåt, det blev fel med informationen” så hade jag accepterat det.

    1. Vad tråkigt att socialsekreteraren inte kunde erkänna sitt misstag! 🙁 Jag förstår inte varför man måste försöka få det till att det är någon annan (i det här fallet klienten) som virrat till det. Jag hade också accepterat om någon sagt att det blivit fel med informationen, för alla kan ju råka virra till det, ta fel på tid och plats etc. Ingen är ju mer än människa. Däremot hade jag blivit fruktansvärt irriterad, och känt mig illa bemött, om personen i fråga försökt skylla den missade tiden på mig.

    2. Jag har råkat ut för något liknande men jag hade kallelsen med mig när jag gick till soc så jag kunde ”bevisa” att det stod 14.30 på kallelsen och inte 14.00 som de hade skrivit i sitt bokningssystem.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *