Att ställa krav på dem som ska stötta

Om man har någon form av stöd från samhället har man rätt att kräva att den eller de som ska hjälpa en sköter sitt jobb och bemöter en på ett bra sätt. Men vad exakt kan man förvänta sig av sin läkare, sin kontakt på habiliteringen, sin boendestödjare eller sin handläggare på Försäkringskassan? Här kommer några exempel på sådant som jag brukar förvänta mig av mina de människor som ska hjälpa mig, och som jag anser att man har rätt att kräva:

* Att personalen har den rätta kunskapen för att utföra det arbete de utför, och att de utför arbetet ordentligt. Man kan t.ex. kräva att de som jobbar med personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har tillräckliga kunskaper om dessa diagnoser, och att ett läkarutlåtande är välformulerat och inte innehåller en massa luckor.

* Vanligt hyfs: att personalen kommer i tid till möten, att de hälsar ordentligt, att de uppträder trevligt, att de låter en prata till punkt o.s.v.

* Engagemang. Oavsett om det rör sig om en ansökan om aktivitetsersättning, samtalsterapi eller hjälp med hushållssysslor, så kan man kräva att personalen är ordentligt engagerade i det de ska hjälpa en med. Att vara uppenbart oengagerad är inte respektfullt.

* Att personalen behandlar en som en vuxen människa. Att man har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning innebär inte att man vill – eller behöver bli – tilltalad som om man vore ett barn.

* Att personalen lyssnar, tar till sig det man säger och ger adekvata svar på frågor. Om man upplever att man inte blir lyssnad på har man all rätt i världen att säga ifrån.

* Att personalen gör det de lovat, när de lovat och att de hör av sig om de mot förmodan inte kan göra det utlovade i tid.

* Att personalen besvarar viktiga telefonsvararmeddelanden, mejl eller sms.

* Att få byta läkare, samtalskontakt, handläggare, boendestödjare etc. om man inte trivs med den man har.

Om man inte är nöjd med personalens engagemang och/eller bemötande är mitt tips att man först pratar med den det gäller. Var rak och tydlig. T.ex. ”Du är nästan alltid sen till våra möten och du avbryter mig ofta när jag pratar. Det känns väldigt nonchalant och jag upplever att du inte vill lyssna på mig. Jag vill att du kommer i tid och att du låter mig prata till punkt.”

Ibland när man sagt till en person, tar personen i fråga till sig kritiken och engagemanget/bemötandet blir bättre. Ibland tar personen inte till sig kritiken, utan slår ifrån sig den. Då kan man behöva säga till personen att sluta slå ifrån sig och lyssna istället. Om man upplever att personen ändå inte lyssnar, kan det vara värt att framföra sin kritik till någon annan istället. Om man t.ex. inte är nöjd med hur man blivit bemött av arbetsterapeuten på habiliteringen, och man har kontakt med någon annan (t.ex. en kurator) på habiliteringen, kan man berätta för den personen att man inte är nöjd med arbetsterapeutens bemötande. Om man vill kan man be att den andra personen pratar med arbetsterapeuten, eller så kan man begära att få byta arbetsterapeut.

En annan väg att gå är att prata med personens chef. Om man tycker att det är jobbigt att ringa brukar det gå bra att skicka brev, och i många fall även mejl. Chefernas namn och kontaktuppgifter finns i vissa fall på mottagningens eller myndighetens webbplats. Man kan också fråga i receptionen eller ringa till växeln.

Om man har synpunkter på hur man blivit bemött inom sjukvården, och det inte fungerar att prata med vårdpersonalen, kan man göra en anmälan till Patientnämnden. Om man är osäker på om man ska göra en anmälan, kan man kontakta Patientnämnden via telefon, mejl eller brev för att rådgöra med en handläggare. Varje län har sin egen patientnämnd, så man ska alltid kontakta patientnämnden i det län där man fått vården. För att hitta rätt patientnämnd kan man googla på t.ex. ”patientnämnden stockholm” eller ”patientnämnden värmland”.

Sist men inte minst; om någon inom psykiatrin, habiliteringen, kommunen, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen etc. missköter sig, påminn gärna personen om att det är denne som ska finnas där för dig – inte tvärtom.

Kommentarer till “Att ställa krav på dem som ska stötta

  1. Bra skrivet…du har ju stora kunskaper om ämnet ser jag,så du skulle ju kunna bli en stödperson till någon med npf som behöver hjälp i den där djungeln med vad man har för rättigheter.Din envishet gillar jag skarpt

    1. Tack Thomas! Kul att du uppskattar min envishet. 😉 Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att jobba som personligt ombud eller liknande, jag tror att jag skulle tycka att det vore roligt och givande. Vi får se hur det blir med orken framöver, jag hoppas fortfarande att jag ska kunna jobba lite grann.

      1. Skulle jag behöva ett personligt ombud så skulle ju du kännas trovärdig eftersom du har dina diagnoser,och med dina kunskaper som bara växer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *