Att byta behandlare inom psykiatrin

Personer som jobbar inom vården är egna individer med skiftande erfarenheter. Därför har olika personer olika kompetens, bemötande och förståelse. Det gör att man som patient kan trivas jättebra med vissa läkare, psykologer eller andra behandlare, medan man kanske inte alls trivs med andra. Om man får en behandlare som man inte trivs med, så behöver man inte fortsätta träffa den personen. Man går ju till vården för sin egen skull och inte för personalens skull, och om man känner att det inte fungerar med behandlaren så är chansen stor att själva behandlingen inte heller fungerar. Därför har man rätt att byta behandlare.

Att man inte trivs med sin behandlare kan ha flera orsaker. Det kan t.ex. handla om:

* Att man är missnöjd med behandlarens bemötande.
Om behandlaren alltid kommer tio minuter för sent, aldrig hälsar ordentligt och dessutom har dålig attityd under samtalen, spelar det kanske inte så stor roll om personen i fråga är medicinskt eller psykologiskt kompetent. Ett nonchalant bemötande kan göra det svårt att känna förtroende för behandlaren och man kanske rent av mår sämre, istället för bättre, av att träffa hen. Det behöver man inte stå ut med.

* Att man är missnöjd med behandlarens kompetens.
Om man märker att behandlaren inte verkar ha tillräckligt mycket kunskap om ens diagnos/diagnoser så kan det kännas jobbigt att fortsätta gå hos personen, även om hen är både trevlig och empatisk. Kanske känns det som om man måste förtydliga och förklara så mycket att man inte kommer framåt. Man kanske också lägger ner mycket tid och energi på att tänka ut hur man ska förklara olika saker för behandlaren, och/eller oroar sig för om hen kommer att förstå.

* Att man tycker att det är svårt att kommunicera med behandlaren.
Om man behöver en mycket rak och tydlig kommunikation, kan kännas svårt att kommunicera med behandlaren om hen uttrycker sig luddigt eller ter sig avvaktande. Det kan också vara så att man är mycket känslig och är i behov av en varm och empatisk behandlare. Om behandlaren då är mycket strikt och återhållsam oavsett vad man säger, kan det kännas som om man inte når fram.

* Att personkemin inte stämmer.
Om personkemin inte stämmer så kan det kännas jobbigt att träffa behandlaren, oavsett hur trevlig och kunnig hen än må vara. Kanske har man svårt att öppna sig för behandlaren, och/eller att lita på denne trots att hen inte gjort något fel. Sådant händer och ingen har någon skuld i det, men det kan kännas skönt att byta behandlare.

* Att man kan komma att träffa behandlaren i annat sammanhang.
Vårdpersonal är också människor med ett liv även utanför arbetet. Därför kan det – t.ex. om man bor i en mindre stad, har liknande intressen eller barn i samma ålder – hända att man råkar träffa på sin behandlare i ett annat sammanhang. Kanske upptäcker man att barnets nya kompis från kören har samma ovanliga efternamn som behandlaren, eller så visar det sig att ens nya partner är släkt med behandlaren. Om behandlaren inte har märkt något (vilket man troligen kan räkna med att hen inte gjort om hen inte sagt något) vill man kanske byta behandlare så snart som möjligt, innan man ska hämta barnet hos nya kompisen eller träffa sin partners släkt.

För att byta behandlare kan man gå tillväga på olika sätt. Dels kan man, om man vill, prata med den aktuella personen och be att få komma till någon annan. Om det känns svårt, vilket det t.ex. kan göra om man känner sig illa bemött av behandlaren, kan man vända sig till någon annan på mottagningen. Om man vill byta ut sin psykolog kan man vända sig till sin läkare och vice versa.

Om man bara har en kontakt på mottagningen kan man fråga i receptionen hur man går tillväga för att byta behandlare. Man kan också ta kontakt med en teamchef eller enhetschef och berätta hur man känner. Vem som är chef brukar gå att få fram genom att titta på mottagningens hemsida, eller genom att googla mottagningens namn + ordet ”enhetschef” eller ”teamchef”. Man kan förstås också fråga i receptionen.

Om det är personens sätt att vara som gör att man vill byta behandlare, kan det vara bra att berätta det när man talar om att man vill byta. Det kan göra det lättare för mottagningen att hitta rätt behandlare. Om man t.ex. tycker att behandlaren är alldeles för stel och formell, är det bra om mottagningen får veta det. Då kan de om möjligt, se till att man inte får en behandlare med snarlik framtoning.

Kommentarer till “Att byta behandlare inom psykiatrin

  1. Jag upplever att man riskerar att bli helt utan vård om man väljer att själv avsluta en terapi. Jag går i terapi för ”bara” diagnoserna GAD samt depression och har gått i terapi ett år redan vilket ytterligare försämrar möjligheterna att få förnyad terapi. Där jag går finns bara en enda terapeut och den terapi jag vill ha ges nästan inte längre inom landsting. (Psykodynamisk terapi). Inga samarbeten med andra mottagningar finns ju trots att jag bor i ett stort landsting. (SLL) Att bara uppge att man inte funkar med terapeuten och att terapin inte leder framåt är inget som gör en prioriterad som patient.

    1. Vad tråkigt att du upplever att man riskerar att bli utan vård om man väljer att avsluta en terapi. 🙁 Om man avslutar självmant så handlar det väl ofta om att man känner att terapiformen i fråga inte passar en, eller att man inte passar ihop med terapeuten. Det kan ju också vara så att man känner att just samtalsterapi inte fungerar, och då borde man rimligtvis bli erbjuden en annan behandling istället.

      Det låter väldigt dåligt att det bara finns EN terapeut på din mottagning. På de mottagningar jag gått på har det varit så att det funnits många terapeuter/behandlare, men istället ont om läkare. Nu har jag dock en läkare som jag trivs med och som jag får träffa regelbundet. Jag har ett förslag till dig, så jag skickar ett privat mejl om en stund.

      1. Tack, ja, det är terapeuten jag känner att jag inte passar med och jag har då ändå försökt en längre tid att uppmärksamma terapeuten på vad jag tycker fungerar och inte fungerar i en terapi.

        Du får gärna skicka mig ditt förslag, jag kollar min mail regelbundet. Tack för ditt engagemang i det här!

        ”Psykiatripatient”

        1. Vad tråkigt att det inte har hjälpt att uppmärksamma terapeuten på vad du tycker fungerar och inte. 🙁 Om personkemin mellan patient och terapeut inte fungerar, eller om terapeutens arbetssätt inte passar patienten, så är det ju väldigt svårt att få terapin att göra någon nytta. Personkemi är superviktigt! Jag tycker att det känns helt orimligt att du är hänvisad till en enda terapeut, att det verkar vara den terapeuten eller ingen.

          Jag skickade ett mejl till dig igår. Hoppas att det har kommit fram!

          1. Jag kollade min mail här precis och det har inte kommit fram något mail från dig, jag kollade även i skräpposten för säkerhets skull. Om du har möjlighet kanske du kan skicka igen till ky-student@hotmail.com ?

            Ja, jag håller helt med. Tyvärr så verkar denna terapeut jobba på ungefär samma sätt med alla patienter och det finns inte mycket anpassning. Jag upplever också att hon på flera sätt gett mig påpekanden om att det är jag som patient som är på ett visst sätt som gör att hon inte kan genomföra terapin som tänkt.

            1. Vad konstigt att mejlet inte har kommit fram. Jag provar att skicka det från min andra e-postadress istället. Den adressen är kopplad till min mobil, så då bör det plinga till i mobilen om mejlet inte går att leverera. Jag skickar strax! 🙂

              Vad tråkigt att din terapeut inte verkar kunna individanpassa terapin. Individanpassning är ju superviktigt. Patienterna kan inte anpassa sig efter terapin (åtminstone inte om den ska göra någon nytta), men terapin kan anpassas efter patienten. Om din terapeut vill att det ska vara tvärtom, så ligger problemet hos henne och inte hos dig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *