Om bloggen

Idén att börja blogga föddes i början av 2014, när jag av en slump fick reda på att 1177 Vårdguiden sökte nya gästbloggare. De letade efter personer som levde med någon form av sjukdom eller funktionsnedsättning och som ville dela med sig av sin vardag. Det stämde bra in på mig, tyckte jag. Jag har funktionsnedsättningar, jag älskar att skriva och jag hade saker att berätta. Jag skrev till 1177 Vårdguidens redaktion och efter ett tag hörde de av sig. De hade fastnat för mitt mejl.

Så kom det sig att jag under ett år drev den här bloggen på 1177.se. I början var det med skräckblandad förtjusning. Tänk om ingen skulle vilja läsa bloggen? Tänk om jag inte skulle våga skriva om allt som jag ville skriva om? Samtidigt kändes det jättespännande att få ge sig i kast med något helt nytt. Visserligen hade jag bloggat lite förut, men aldrig om mina funktionsnedsättningar, och jag hade heller aldrig lämnat ut mig själv så mycket som jag stod inför att göra nu.

Att driva bloggen visade sig vara bland det roligaste jag gjort, och den respons jag fått från mina läsare har varit helt fantastisk! Jag fick helt enkelt blodad tand och bestämde mig för att blogga vidare på egen hand men på samma tema. Den här bloggen kan därför ses som en fortsättning på den gamla, en ”Mitt ordningsamma kaos 2.0” om man så vill.

Här skriver jag om hur det är att leva med Aspergers syndrom, DCD och syntolkningssvårigheter. Jag skriver om hur det är för mig, men också om hur det kan vara för andra. Med den här bloggen hoppas jag kunna informera och sprida kunskap, stötta andra, belysa olikheter och sätta normerna under lupp. Jag hoppas att ni vill följa med!

Kommentera gärna inläggen och diskutera med varandra, men tänk på att hålla en trevlig ton. Det är inte tillåtet att uttrycka sig främlingsfientligt, sexistiskt, homofobiskt eller att länka till webbplatser med sådant innehåll. Det är inte heller tillåtet att på annat sätt uttrycka sig kränkande. Sådana kommentarer kommer att tas bort. 

Kommentarer till “Om bloggen

    1. Hej Annika!

      Det går jättebra att prenumerera på bloggen! Du kan antingen följa den via Bloglovin (Det finns en liten blå ikon under ”Om mig” i högerspalten.) eller prenumerera på nya inlägg via e-post. För att välja det senare alternativet scrollar nu ner en bit, till ”Prenumerera på bloggen via epost” som du hittar i högerspalten under ”Etiketter”. Skriv in din e-postadress där så är det klart. 🙂

  1. Tack för ditt mycket givande skrivande. Jätteviktigt att få ut mer information om detta. Har en dotter som jag försökt hjälpa men det tar tid. Nu snart 11 år har hon äntligen fått tid på NP- teamet för utredning. Min dotter pratar normalt hemma med oss i familjen men utanför låser det sig. Står på åtgärdsprogram då hon inte kan bevisa sina kunskaper som andra i det muntliga. Det är sorgligt att allt går ut på att kunna pratat för sig när det inte går. Jag har haft svårt att acceptera min dotters problem men har försökt sänka kraven och fortsätta hålla om henne och säga att jag älskar henne. Min dotter är ochså svår att nå, svarar bara på det hon vill och gärna fåordig eller inget svar om hon inte vill. Får utbrott och anklagar mig mycket för att jag är elak. Detta är jobbigt men förstår att hon tycker om mig ändå. Utredningen ska arbeta under hypotesen selektiv mutism / autism. Känner du till någon grupp på Internet med dessa handikapp ? Behöver råd och hjälp. En mamma som kämpar.

    1. Hej Anna-Karin!
      Roligt att du tycker att det är givande att läsa min blogg. 🙂 Vad skönt att din dotter äntligen fått tid för utredning! Tyvärr är det ju så att det kan ta tid att få till en neuropsykiatrisk utredning. Dels gäller det att hitta någon som är lyhörd och skriver en remiss och dels kan det, när man väl fått en remiss, vara långa väntetider. Jag hoppas att din dotter kommer att få bra hjälp nu när hon får göra en utredning. När man väl kommer underfund med vad hennes problematik beror på så kan det öppnas en hel del dörrar, för ofta är det så att man måste ha en diagnos för att få rätt stöd.

      Jag håller verkligen med dig om att det är sorgligt att så mycket går ut på att kunna prata för sig när det bara inte går. Det låter jättebra att du försöker sänka kraven och visa ditt stöd genom att säga att du älskar henne. 🙂 Så bra att utredarna även kommer att undersöka om hon har selektiv mutism, för ofta kan den ofrivilliga tystnaden tolkas som vanlig blyghet, men det är ju inte det det handlar om.

      Angående forum så googlade jag lite och såg att det har funnits (Finns?) en ideell selektiv mutism-förening, men tyvärr verkar hemsidan inte finnas kvar. 🙁 Det kan i och för sig vara så att det bara är något tillfälligt fel på sidan… var adressen i alla fall. Vad det gäller autismspektrumtillstånd så finns det ett forum som heter Aspergerforum (). På ifokus.se finns ”Autism i fokus” och ”Bokstavsfolk i fokus”. Det finns även åtskilliga grupper på Facebook, det är bara att söka på ”autism” och sedan klicka på ”grupper” så kommer de upp. Jag håller tummarna för att utredningen öppnar dörrar för din dotter! 🙂

  2. Hej😊
    Jag fick min adhddiagnos för ganska exakt tre år sedan, 46 år gammal. Det har varit omtumlande och befriande på samma gång. Nu har jag misstänkt i mer än ett halvår att jag även har Asperger, min psykolog har gett mig typ 1000 frågor och jag fick höga poäng, vilket förvånade henne, hon vill inte gå vidare med utredningen, för hon tycker att kvalitén på våra möten är för höga för Asperger. Jag säger att att möta andra människor är ett av mina specialintressen, jag har dessutom ärvt förmågan att se andra människor av min mor (helt utan diagnoser). Nu har jag nog läst nästan alla dina blogginlägg på 1177 och jag känner mig som ”hemma”. Du har egenheter jag absolut inte har, men jag känner igen mig i det stora hela. ❤️❤️❤️
    Jag tror, att min adhd har varit min draghjälp och trigger och omedicinerad har inte då de eventuella Aspergerdragen kommit upp till ytan.
    Ska bli trevligt och intressant att få ta del av din blogg.
    Med vänlig hälsning Johanna Gadd Bohlin

    1. Hej Johanna!

      Vad roligt att du hittade min blogg! 🙂 Tråkigt dock att din psykolog inte vill gå vidare med en aspergerutredning med hänvisning till att ”kvaliteten på mötena är för hög”. 🙁 Dessvärre är det så att det, trots att kunskapen om neuropsykiatriska diagnoser blir bättre och bättre, fortfarande finns brister i kunskap hos vissa som jobbar inom psykiatrin. En vanlig fördom (inte specifikt hos vårdpersonal utan hos människor i stort) är att Aspergers syndrom innebär att man är ointresserad av andra människor. Så behöver det verkligen inte vara, utan man kan mycket väl ha ett stort människointresse och ändå ha asperger. Om man har Aspergers syndrom så har man sociala svårigheter i någon form, men att ha sociala svårigheter är ju inte samma sak som att inte vara intresserad av – eller inte bry sig om – andra människor. Jag är själv intresserad av människor, har ett socialt nätverk o.s.v. Däremot kan jag t.ex. bli osäker på vad folk förväntar sig av mig, och jag kan behöva fråga om sådant som många andra intuitivt känner av.

      Jag hoppas att du ändå kan få till en aspergerutredning, om du vill det. Om det inte känns bra med den psykolog du har så har du alltid rätt att byta. Jag håller tummarna för att det går bra för dig! 🙂

      //Johanna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *