Vad är viktigt – egentligen?

I alla situationer i livet finns det sådant som är nödvändigt att kunna och sådant som är mindre nödvändigt att kunna. Det finns också situationer där man själv eller andra tror att det är ett stort problem att man inte kan en viss sak, även om det inte är det.

För några år sedan var det ett stort stressmoment för mig att bära hem matkassarna från affären. Jag såg nämligen inte var i kassen de olika varorna bäst fick plats. Eftersom jag inte handlade exakt samma varor varje gång, och inte alltid visste i förväg vad jag skulle köpa, så fungerade det inte att be någon att skriva en lista över vilka varor som fick plats var, så jag chansade helt enkelt. Det ledde ofta till att plastkassarna gick sönder, eftersom jag packat varorna olämpligt. Jag såg detta som ett jättestort problem som låg som en skugga över hela mathandlingsmomentet. Att kunna packa ner varor på rätt sätt i plastkassar var, enligt mig, en livsnödvändig färdighet.

När jag förklarade situationen för min arbetsterapeut föreslog hon att jag skulle använda tygkassar istället. De var mer hållbara och skulle inte gå sönder även om jag inte såg hur jag bäst skulle packa ner mina varor. Plötsligt insåg jag att det inte alls var nödvändigt att kunna packa ner varorna på rätt sätt i plastkassar. Nödvändigheten låg i att kunna få hem varorna från affären utan att de gick sönder och utan att det blev alltför bökigt, och det problemet skulle enkelt kunna lösas genom att använda tygkassar istället.

Detta – att se vad som är det viktiga i situationen – är någonting jag tycker att man alltid ska tänka på i skolan, i synnerhet om man har en eller flera elever som har en ojämn begåvningsprofil.

När jag gick på lågstadiet tyckte läraren t.ex. att det var oerhört viktigt hur man höll pennan. Den skulle hållas mellan tummen och pekfingret bara. Om man inte höll den så, då skulle man sätta en liten grön gummigrej på pennan, så att man fick ”rätt” grepp. Jag var en av de elever i klassen som fick en sådan liten grön gummigrej. Att skriva med den på pennan var mycket svårare, för att hålla pennan enbart mellan tummen och pekfingret var ingen lätt uppgift. När jag höll pennan så fick jag plötsligt sämre handstil, men läraren var nöjd. Jag höll ju pennan rätt.

I den här situationen önskar jag att läraren hade ställt sig frågan: Vad är det viktiga här? Är det viktigast att barnen kan hålla pennan på ett speciellt sätt, eller är det viktigare att de skriver/räknar rätt och att det går att läsa vad de har skrivit?

Av rädsla för att bryta nacken vågade jag aldrig göra kullerbyttor, vilket bekymrade idrottsläraren på mellanstadiet. Att kunna göra kullerbyttor framstod som så viktigt att jag kände att alla de moment i skolan som jag faktiskt klarade av och var bra på, bleknade i jämförelse.

I själva verket var ju inte kullerbyttorna viktiga alls. Det fanns inga andra situationer i livet där kullerbyttor var en viktig färdighet, och såvida jag inte valde att bli gymnast, cirkusartist eller möjligen idrottslärare, så skulle det inte dyka upp några sådana situationer heller. Därför handlade kullerbyttorna helt och hållet om att klara av idrottslektionerna i skolan, som i sin tur handlade om att röra på sig, någonting som går att göra på många olika sätt.

Om en elev inte vågar göra kullerbyttor, hoppa över en plint eller klättra upp i ribbstolen så är det inte hela världen. Det viktiga är att eleven förstår att det är viktigt med motion, och att hen rör på sig. Att en viss typ av fysisk träning fungerar dåligt i förhållande till elevens begåvningsprofil, innebär inte att all fysisk träning fungerar dåligt. Allting står inte och faller med att ett moment, eller en träningsform, inte fungerar. Själv har jag alltid tyckt om att rida, men det finns många människor som inte vågar rida. Det är ingen katastrof, lika lite som det är en katastrof att någon inte vågar göra kullerbyttor. Skillnaden är bara att kullerbyttor – till skillnad från ridning – är en vanligt förekommande aktivitet i skolan, och därför kan den ses som viktigare än den faktiskt är.

På samma sätt kan olika metoder, inom exempelvis matematiken, ses som viktigare än de faktiskt är. Om en elev inte lyckas lära sig räkna division med den metod som förespråkas i matteboken – men utan problem räknar ut samma tal med hjälp av en annan metod – då har ju eleven lärt sig att räkna division. Det nödvändiga ligger i att lära sig räkna och att förstå vad det är man räknar ut. Vilken metod man använder sig av är ju egentligen mindre viktigt. Det finns mer än ett sätt som är rätt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *