Svårigheter i arbetslivet – vad kan det innebära?

När jag berättar att jag alltid haft lätt att få jobb är det många som blir förvånade. Det finns nämligen en föreställning om att ”svårigheter i arbetslivet” innebär att det är tufft jäms över, d.v.s. att det både är svårt att söka, få och klara av ett jobb. Så kan det förstås vara, men det måste inte vara så. Någon kanske exempelvis tycker att det är jättesvårt att skriva personliga brev och gå på anställningsintervjuer men gör ett jättebra jobb när hen väl får en chans. Någon annan kanske inte alls har några svårigheter med ansökningar eller intervjuer, men när hen väl har fått jobbet så visar det sig att arbetsuppgifterna är för svåra. En tredje person fixar både ansökningarna, intervjuerna och arbetsuppgifterna men har svårigheter med de sociala relationerna på arbetsplatsen. En fjärde älskar allt med sitt jobb, men har en alldeles för låg energinivå för att orka med det, och för en femte innebär ”svårigheter i arbetslivet” en kombination av två eller flera saker.

Nu arbetar jag inte alls, men när jag gjorde det så var jag väldigt bra på att formulera CV:n och personliga brev. Jag visste hur jag skulle göra mig själv intressant för arbetsgivaren genom att trycka på rätt punkter, och när det väl var dags för anställningsintervju så visste jag hur jag skulle klä mig, hur jag skulle föra mig, hur jag skulle uttrycka mig och hur jag inte skulle uttrycka mig. Jag har också alltid haft en väldigt stark drivkraft, något som förmodligen lyste igenom både i brev och under intervjuer. Att söka jobb handlade helt enkelt om att göra sådant som jag hade väldigt lätt för och därför gick det också bra.

När jag väl hade fått ett jobb slutade det däremot att gå bra för mig. Då skulle jag gå från att göra sådant jag hade lätt för till att göra sådant jag hade svårt för, som t.ex. skiva ost, byta papper i kopieringsapparaten och hitta inomhus. Beroende på hur man fungerar kan det också vara så att man orkar det ena men inte det andra, och så är det för mig. Även när jag fick möjlighet att gå en skrivarkurs och ta frilansuppdrag som novellförfattare hade jag svårt att orka med mina uppgifter och jag gick så småningom in i väggen. Att söka utbildningen och frilansuppdraget – det var däremot väldigt enkelt.

Kommentarer till “Svårigheter i arbetslivet – vad kan det innebära?

  1. Jag har också haft svårt att klara av själva arbetsuppgifterna, men däremot har det aldrig varit några problem för mig att få ett jobb. Innan jag fick min diagnos, lyckades jag alltid hitta jobb på olika ställen. Egentligen hatar jag att skriva ansökningar och det tar mycket energi, men om jag verkligen måste göra det klarar jag det utmärkt 😉

    1. Vad bra att du haft lätt att få jobb, men desto tråkigare att du haft svårt att klara av arbetsuppgifterna. 🙁 Jag vet precis hur det är. Att utföra arbetsuppgifter är verkligen en helt annan sak än att skriva ansökningar och gå på intervjuer. Jag har hört flera vänner berätta att de tycker att just den biten känns jobbig och nervös, men att nervositeten släpper när de väl fått jobbet och varit där ett tag. För mig är det precis tvärtom. Ju längre tid jag har jobbat desto mer nervös blir jag, för kraven ökar hela tiden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *