Styrkor och svårigheter = ojämn begåvning?

Ibland när jag berättar att det är vanligt att vi med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har en ojämn begåvningsprofil, händer det att folk undrar om inte alla har det. ”Jag har ju också lättare och svårare för vissa saker.” Så är det förstås också, men att man har lättare och svårare för vissa saker innebär inte automatiskt att man har en ojämn begåvningsprofil.

Att begåvningsprofilen är jämn betyder inte att den är hundra procent jämn. I så fall skulle den som har en jämn begåvningsprofil vara exakt lika bra på – eller ha exakt lika svårt för – precis allting och så är det ju inte. Alla människor har både styrkor och svårigheter. Begåvningsprofilen mäts med ett IQ-test, där den genomsnittliga IQ:n hamnar antingen inom, under eller över genomsnittet. En person som har en jämn begåvningsprofil hamnar troligen inom ett av dessa områden på majoriteten av de olika deltesten, vilket jag brukar likna med att styrkorna är kullar medan svårigheterna är dalar.

En person som har en ojämn begåvningsprofil kan hamna inom olika områden på olika deltest. Det är fullt möjligt att hamna inom genomsnittet på ett deltest, långt under genomsnittet på ett annat och långt över genomsnittet på ett tredje. Om begåvningsprofilen är så ojämn handlar det inte längre om kullar och dalar, utan om höga berg och branta stup. Skillnaderna mellan styrkor och svårigheter är därför mycket större hos en person som har en ojämn begåvningsprofil, än hos en person där begåvningsprofilen är jämn.

Detta är anledningen till att det ofta är lättare för en person med jämn begåvningsprofil att lära sig sådant som är svårt, än vad det är för en person med ojämn begåvningsprofil. Många gånger går det att, om man kämpar tillräckligt mycket, att ta sig upp ur en dal. Om man däremot ska ta sig upp för kan man behöva olika typer av hjälpmedel/stöd från omgivningen eller – om stupet är av den brantaste sorten – avstå från att hoppa ner.

Kommentarer till “Styrkor och svårigheter = ojämn begåvning?

  1. Tycker att det är just detta som vållar så mycket svårigheter i vardagen. Legat inne på psyk i 2.5 vecka efter en psykisk krasch igen. Läkaren har svårt att fatta att jag å ena sidan har ett arbete samtidigt som jag klagar över att jag inte får tillräckligt stöd via boendestödet. Ibland funderar man hur man får omgivningen att förstå

    1. Åh, vad tråkigt att du kraschat. 🙁 🙁 Det är skrämmande om en läkare inom psykiatrin inte förstår att man kan orka arbeta men inte ta hand om sitt hem, eller vice versa. De om några borde ha goda kunskaper om vad låg och ojämn energinivå, ojämn begåvningsprofil m.m. innebär. Om man kraschar kan man ju dessutom få ännu lägre energinivå och/eller stresströskel. Det är som att krocka en bil, bilen tar stryk.
      Ta hand om dig nu!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *