Praktikant – en förvirrande roll

Någonting som bidrar till att jag har lätt att ta initiativ när jag styr ett skepp är att jag då har en tydlig roll – en roll som innebär  specifika saker och som därmed ger mig ett tydligt ansvarsområde med avgränsade uppgifter. När min roll varit novellskribent har min uppgift varit att skriva noveller, som bloggare är den att skriva blogginlägg, och som medryttare är min uppgift att rida och ta hand om hästen och stallsysslorna. Vid ett antal tillfällen har jag stått på en scen och då har jag varit skribent/uppläsare eller amatörskådis och min uppgift har varit att förmedla texten till publiken eller att spela min karaktär. När jag spelat teater har vi förstås navigerat skeppet i hamn som ett team, men vi har haft tydliga roller, vilket ligger i sakens natur.

En av de mest förvirrande roller jag haft är praktikant. Jag har bara haft den rollen ett fåtal gånger, men samtliga gånger har jag upplevt den som en icke-roll. Det beror på att jag bara praktiserat på en arbetsplats och inte som någon specifik roll. Några av de ställen där jag praktiserat har varit små arbetsplatser där alla gjort allt, utan några tydliga ansvarsområden, vilket gjort mig helt snurrig. På en arbetsplats hade alla andra sina tydliga roller, medan mina uppgifter skiftade från timme till timme. På mina praktikplatser har jag helt enkelt fått hjälpa till där det har behövts, något jag inte sett som en roll. För vad är det för roll som ändras hela tiden? Och hur ska jag veta vad jag får ta initiativ till om min roll aldrig är densamma?

Såhär i efterhand har jag insett att rollen som praktikant inte hade behövt vara så förvirrande. Om jag haft kännedom om mina funktionsnedsättningar hade jag och mina handledare tillsammans kunnat hitta sätt att göra rollen tydlig. Jag har gjort en lista över sådant som skulle ha underlättat för mig, som tips på hur man kan göra det lättare för en praktikant, som fungerar ungefär som jag, att ta initiativ:

Avgränsa arbetsuppgifterna. För att praktikanten ska få en tydlig roll behöver arbetsuppgifterna avgränsas. Om arbetsplatsen har flera olika avdelningar (butik, kontor, lager etc.) så låt personen praktisera på en av dessa avdelningar. Är det en liten arbetsplats där alla gör allt, avgränsa ändå praktikantens arbetsuppgifter så att hen får sitt eget ansvarsområde. Det kan vara lättare för praktikanten i zooaffären att ta initiativ om hen vet att hen alltid ska hjälpa till med gnagarna och i kassan, men strunta i fåglarna och lagret.

Gör en checklista. Gör en lista över de uppgifter som ska bli praktikantens. Tala även om vad praktikanten ska göra om hen blir klar med sina uppgifter innan arbetsdagens slut. Om hen ska be sin handledare om nya uppgifter – tala om det. Om hen istället förväntas påbörja något annat på egen hand – informera om vilka uppgifter hen får ta initiativ till. Berätta också om vissa uppgifter endast bör utföras en viss tid på dagen, t.ex. på förmiddagen.

Upprätta rutiner och håll dem. Gör klart vem eller vilka som är praktikantens handledare. Bestäm att bara handledarna ger praktikanten instruktioner och – om det finns fler än en handledare – var noga med att instruera praktikanten på samma sätt. När jag praktiserade kunde en person säga ”Vad bra att du gör det här nu” och tio minuter senare kom en annan person och sa ”Nej, gör inte detta nu”. Då visste jag inte vem jag skulle lyssna på, för eftersom det inte var jag som styrde skeppet så kunde jag inte avgöra när jag skulle göra en viss uppgift. Det är väldigt svårt att ta initiativ när man inte vet vilket ben man ska stå på.

Svara vänligt på alla frågor. Att ta initiativ kan, för en som redan känner sig osäker, vara ännu svårare om man känner att man absolut inte får fråga. Att ta emot en praktikant som har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning/funktionsvariation innebär att ta emot en praktikant som fungerar på ett annat sätt än normen. Bli därför inte irriterad om personen frågar om något som är självklart för dig, utan svara vänligt på frågan. Alla människor behöver information för att kunna ta initiativ på en praktikplats, men människor som fungerar annorlunda kan behöva en annan typ av information.

Fokusera på det positiva. När du börjar märka vilka som är praktikantens styrkor, se till att hen får veta det. Om praktikanten är vuxen, tänk på att prata som till en vuxen människa. Säg inte: ”Åååh, vad duktig du är!” Säg istället: ”Jag uppskattar verkligen ditt arbete med…”

Om du märker att en uppgift inte alls går i linje med praktikantens begåvningsprofil, sätt någon annan att utföra den uppgiften. Fokusera på praktikantens styrkor istället. Kanske har det visat sig att hen är väldigt bra på att bemöta kunder och att hen har lätt att hitta i butiken? Låt hen då stå i kassan istället, låt hen svara i telefonen och visa rätt kund till rätt vara. Om man får fokusera på sådant som ligger i linje med ens begåvningsprofil är chansen större att man börjar ta egna initiativ, eftersom det är betydligt lättare att ta initiativ till sådant man behärskar. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *