Om julpyssel i skolan

Vid den här tiden på året, när julen står i antågande, är det säkert många lärare som tänker att barnen ska få julpyssla. Kanske röda pappersark, silkespapper, glitter, lim och tuschpennor plockas fram och placeras ut på borden i klassrummen. Kanske är det tomtehus eller egna julkort som står på schemat i år, eller så uppmanas barnen att låta fantasin flöda och tillverka vad de vill.

För många barn är julpyssel en dröm, men för alla är det inte så. För mig innebar julpyssel att mina klasskamrater ivrigt slet åt sig allt de behövde för att göra julkort och tomtar och änglar och snögubbar, medan jag tog ett rött pappersark och gick tillbaka till min plats. Av det röda pappersarket klippte jag sedan ut några sneda fyrkanter på vilka jag skrev: ”God jul och gott nytt år önskar Johanna”. Ibland limmade jag på ett tomtebokmärke (som alltid fick en ofrivillig ram av lim) eller ritade några paket – som inte såg ut som paket med snören utan som svenska eller finska flaggan. Fast i andra färger. Färgerna läckte ofta ut på det röda pappret och ibland råkade jag dra kritorna i limmet. Då blev det väldigt halt och svårt att måla, i synnerhet eftersom jag alltid hade lim på fingrarna också.

När vi hade pysslat klart tyckte jag alltid att mina kreationer var fulast och mitt självförtroende hade pysslat in sig själv i ett mörkt hörn. Egentligen hade jag också velat göra änglar och snögubbar, men jag uppfattade aldrig hur de skulle klippas, vikas och klistras – så därför fick det bli julkort. Utan alla bilder jag ville rita, för jag visste inte hur strecken skulle dras. Att rita flaggpaket var i och för sig också jättesvårt, men det var det minst jättesvåra. Inte alls som julgranar, som var omöjliga att få till.

För barn som har bristande motorik och svårigheter att tolka synintryck är det inte säkert att julpyssel innebär samma glädje som det är tänkt att innebära. Istället kan det vara en av läsårets absolut största prövningar, en aktivitet som är alldeles för svår i förhållande till barnens förutsättningar. Och tanken med julpyssel är ju inte att det ska vara svårt och ångestframkallande, utan roligt och avkopplande.

Så om du är lärare och vill låta din klass göra något roligt såhär före jul, tänk på att alla barn inte fungerar likadant. För vissa är det klassiska julpysslandet väldigt svårt – men alla barn är bra på något. Begränsa dig därför inte till just det klassiska julpysslandet, utan ge klassen flera alternativ. Det kan t.ex. handla om att skriva en dikt eller berättelse med jultema, hitta på en sketch och spela upp den, göra egna mattetal där man exempelvis ska räkna ut hur många tomtenissar som behövs för olika uppgifter o.s.v. o.s.v. På så vis får alla chansen att ägna sig åt någonting de är bra på och mår bra av, och ingen behöver känna att ”alla tycker att det här är jätteroligt utom jag”.

Kommentarer till “Om julpyssel i skolan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *