Ojämn begåvningsprofil i arbetslivet

Christian har fått en praktikplats på kontoret på ett större företag. Eftersom han är ny, oerfaren och praktikant så får han i uppgift att sätta sig in i företagets organisation och därefter identifiera – och komma med förslag på lösningar till – de problem som finns. Christian försöker så gott han kan, men han tycker att det är fruktansvärt svårt. Han skulle verkligen behöva handledning, men hans handledare förklarade bara lite kort vad som skulle göras och sa att när Christian är klar så skulle han få en ny uppgift. Egentligen skulle Christian vilja börja från början, med att t.ex. fylla på papper i kopieringsapparaten, men som ny och oerfaren vet han att han inte har en chans att få ägna sig åt sådana uppgifter. För dessa krävs erfarenhet och erfarenhet kan man bara skaffa sig genom att börja från toppen – fast det är ju förstås botten för de flesta. Christian vet att de flesta människor inte har några större svårigheter att lösa organisatoriska problem, och därför kommer de också att kunna jobba sig uppåt och på så vis få chansen att få fylla på papper i kopieringsapparaten. Christian känner sig gråtfärdig. Det här går bara inte. Han måste få börja från rätt håll.

Tänk om det vore såhär. Tänk om en ojämn begåvningsprofil (vilket är vanligt hos människor med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) vore normen och människor med jämna begåvningsprofiler allt som oftast utsattes för överkrav i arbetslivet? Det vore ju helt fel, men lika fel tycker jag att det är att många människor med ojämna begåvningsprofiler utsätts för just det.

De allra flesta människor som har en jämn begåvningsprofil vill – när de börjar på ett nytt jobb – klättra nerifrån och upp. De vill börja med de enklaste sysslorna för att så småningom – när de skaffat sig kunskap och rutin – övergå till svårare arbetsuppgifter, och då helst under handledning. De allra flesta av oss som har en ojämn begåvningsprofil vill precis samma sak. Vi vill också börja med de enklaste sysslorna och klättra uppåt, skillnaden är bara att det som är enkelt för andra inte alltid är det som är enkelt för oss. Detta skulle inte behöva vara något stort problem, men det blir ofta det eftersom merparten av alla anställningar är anpassade efter människor som har en jämn begåvningsprofil. Det innebär att sådant som är enkelt för dessa människor också förväntas vara enkelt för oss som fungerar ojämnt, varpå vi ofta får börja från toppen istället för från botten. Många gånger får vi inte chansen att skaffa oss kunskap, rutin och självförtroende genom att klättra nerifrån och upp, utan tvingas gå ”all in” från början genom att ofrivilligt ta oss vatten över huvudet.

På en praktikplats jag hade fick jag i uppgift att limma små texter på baksidan av olika bilder, något som var fruktansvärt svårt. Texterna och bilderna hade inkommit via mejl, och det hände att det även kom mejl som innehöll rena frågor. Första gången jag såg att det hade kommit ett sådant mejl så vidarebefordrade jag det till rätt person, men då sa min handledare att jag inte fick göra så. Som praktikant fick jag bara läsa mejlen, inte vidarebefordra dem eller svara på dem. Jag accepterade självklart det, men kunde inte låta bli att tycka att det kändes väldigt synd. Att uttrycka mig i skrift och att skriva rätt saker var jag ju bra på, och jag var en mycket strukturerad person som redan efter ett par minuter på arbetsplatsen hade lärt mig hur organisationen fungerade och vem som gjorde vad. Jag hade inga svårigheter att sortera de där mejlen rätt. Däremot fick jag kämpa väldigt hårt för att lyckas klippa och klistra, och jag hade ont i magen varje gång jag blev ombedd att gå och hämta någon eller något någon annanstans i huset. Jag hittade ju inte inomhus.

Mitt tips till dig som är arbetsgivare är att vara öppen för att det finns olika slags begåvningsprofiler. Om en anställd eller praktikant inte klarar av att utföra en uppgift som borde vara enkel för någon som har en jämn begåvningsprofil så kan det hända att personen har en ojämn begåvningsprofil. Var därför inte rädd för att ge personen en uppgift som enligt dig borde vara svårare, för det kan mycket väl vara så att den här personen upplever att hen får en betydligt enklare uppgift. Kanske kommer personen att göra ett alldeles utmärkt jobb, tack vare att hen äntligen får börja från botten. 

Kommentarer till “Ojämn begåvningsprofil i arbetslivet

  1. Som handledare så ska man vara lämplig och det kanske inte är så i många fall.Det kan ju vara avgörande om Christian ska komma in i hur det fungerar.Handledaren ska ju vara tålmodig och finnas till för den nya medarbetaren och kunna läsa av vad den nya kan och inte kan, det inte Christian kan i början kan ju bli hur bra som helst i slutändan.

    1. Ja, en tålmodig handledare är verkligen jätteviktigt! Det är också viktigt att man får börja från rätt håll, d.v.s. med det enklaste, och att normen inte tillåts avgöra vad som är enkelt och inte. Då blir det ju helt fel om man fungerar tvärtom. Det blir som att tvingas gå både högstadiet och mellanstadiet innan man får börja på lågstadiet, och innan man kommer så långt kanske man har blivit utbränd p.g.a. överkrav.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *