Att omvandla teori till praktik

Hur man utför olika sysslor i praktiken kan jag nästan enbart lära mig genom att läsa, men jag har inte så stor nytta av rena faktaböcker eller läroböcker utan behöver en instruktionsbok. Annars kan det bli väldigt tokigt:

När jag hade lärt mig plus- och minusräkning innebar det att jag hade lärt mig att räkna ut plus- och minustalen i matteboken. Jag visste vad jag skulle skriva efter lika med-tecknet bakom 8+8 eller bakom 7-4. Jag visste också att det inte var någon skillnad på om det var siffror, stenar, råttor, kakor eller pengar på sidorna om plus- eller minustecknet. Alla plus- och minustal skulle räknas ut enligt samma princip, och den principen hade jag lärt mig att behärska.

Ändå satt jag som ett frågetecken när vi började med lästal i stil med: ”Kalle har 15 kronor. Han köper en kanelbulle för 10 kronor. Hur mycket pengar får han över?” Den här typen av tal gjorde mig väldigt förvirrad, och jag hade svårt att hänga med i lärarens tankegångar.

När jag räknade ut vanliga plus- och minustal var det bara att lägga till eller dra ifrån siffror, stenar, råttor, kakor eller pengar – och det stod i klartext hur mycket jag skulle lägga till eller dra ifrån, och ifrån vad. Det handlade om att räkna ut tal – inte om någon specifik situation. Därför kunde jag räkna ut de vanliga plus- och minustalen genom att tänka teoretiskt enligt den princip jag lärt mig.

För att kunna räkna ut hur mycket pengar Kalle fick över hade jag behövt förstå att jag kunnat få fram svaret genom att räkna ut 15-10, men att jag skulle räkna ut 15-10 hade jag svårt att förstå. För att kunna förstå den logiken hade jag varit tvungen att omvandla teori till praktik – och det hade jag väldigt svårt för. Jag hade ju bara lärt mig den teoretiska principen och förstod inte hur man använde sig av denna i praktiken.

När jag väl hade lärt mig att räkna ut den här typen av lästal förstod jag att man skulle räkna på samma sätt oavsett om personen i matteboken betalade i affären, gav bort några av sina snäckor eller tappade ett par godisbitar. En del barn med Aspergers syndrom och andra autismspektrumtillstånd kan dock ha svårt att förstå detta. Man kan t.ex. klara av att räkna ut hur mycket pengar Kalle har kvar efter att ha betalat i affären, men svårt att räkna ut hur många godisbitar Lisa har kvar efter att hon tappat några. ”Men jag har ju bara lärt mig hur man räknar när man betalar med pengar, inte hur man räknar när man tappat bort godisbitar”, kanske barnet tänker. Det beror på att barnet kan ha svårt att generalisera, d.v.s. att förstå att det som gäller i en situation också kan gälla i en annan.

För mig hade det varit betydligt enklare att börja med lästal med en gång. Det hade varit enklare om jag fått veta att jag, för att få fram hur mycket pengar Kalle fått över, behövt räkna ut hur mycket 15-10 var. Sedan hade jag kunnat lära mig hur man räknar ut 15-10 – och vips, så hade minusräkningen blivit en naturlig del av ”matte i praktiken” istället för en separat, teoretisk del, som jag inte riktigt förstod syftet med. Jag visste att jag skulle lära mig att räkna minustal, men sedan då?

När jag, för ett antal år sedan, gick en journalistisk utbildning skulle vi lära oss hur TV-kameror var uppbyggda. Läraren förklarade, skrev på tavlan och delade ut papper – men när vi sedan skulle lära oss att använda TV-kamerorna så förstod jag ingenting. För att förstå hur kamerorna skulle användas förväntades vi dels uppfatta hur läraren gjorde när han visade, dels omvandla vår teoretiska kunskap om kamerornas uppbyggnad till praktik, och därför tog det stopp för mig. I efterhand har jag förstått att jag hade behövt en detaljerad instruktionsbok där den teoretiska informationen vävdes in. T.ex. ”Ställ in skärpan genom att göra såhär och såhär. Att ställa in skärpan betyder att… Och är viktigt därför att…” På så vis hade jag haft lättare att förstå all fakta, och det hade också blivit enklare för mig att omvandla teori till praktik.

Kommentarer till “Att omvandla teori till praktik

  1. Att dra i spaken var inget för dig!

    Intressant inlägg och du blandar som vanligt fakta med personliga erfarenheter på ett bra sätt 🙂

  2. Det där med matten var intressant,och jag har alltid haft svårt med det.Som barn så skruva jag isär allt jag kunde komma åt för att se hur dom fungerade,fakta och instruktionsböcker läser jag sällan,jag har lätt för att se hur en ny grej eller apparat fungerar.Men mina mattematiska uppställningar är kompliserade och krångliga,så många brukar fråga vad jag håller på med

    1. Vad häftigt att du har lätt för att se hur olika föremål fungerar! 🙂 Det är en talang som jag beundrar.

      Ang. matten så tror jag att det är ganska vanligt att man gör mer komplicerade uppställningar om man har svårt för matte. Så var det för mig i skolan. Jag gjorde jättelånga uppställningar eftersom jag inte förstod att jag kunde göra de korta. När läraren förklarade de korta uppställningarna så verkade det så enkelt, men när jag skulle använda mig av dem själv så var det lika svårt igen. Det blev ju inte lättare av att jag blev ofrivilligt tyst och inte kunde fråga om hjälp.

  3. Apropå teori och praktik. Du vet väl att teori det är när man vet hur saker är men ingenting fungerar i praktiken. Praktik är när allt fungerar men ingen vet varför det fungerar. Och om man förenar teori och praktik så fungerar ingenting och ingen vet varför.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *