Att kunna på ett annat sätt

Om man har en ojämn begåvningsprofil kan det hända att man inte klarar av vissa uppgifter eller prov i skolan. Detta kan bero på att vissa saker helt enkelt är för svåra i förhållande till ens begåvningsprofil, men det kan också vara så att skolan kräver att man ska redovisa sina kunskaper på ett särskilt sätt. Om man då inte klarar av att redovisa sina kunskaper på just det sättet, kan det hända att man får underkänt på uppgiften eller provet, fastän man har goda kunskaper i ämnet. Beroende på vilken typ av studier det handlar om, kan det också vara så att man klarar uppgiften eller provet galant, även om man inte förstått vad som står i boken eller hängt med under genomgångarna.

När jag läste in gymnasiet på folkhögskola skulle jag, utöver kärnämnena, välja två eller tre tillvalsämnen per år. Eftersom jag är intresserad av det mänskliga psyket och människors likheter och olikheter, var psykologi ett givet val första året. Man kan väl säga att det inte riktigt gick som jag hade tänkt mig, men att det gick väldigt bra ändå.

Jag förstod inte vad som stod i kursboken, så därför hade jag ont i magen när det var dags för prov. Provet gick nämligen ut på att vi – med hjälp av boken – skulle resonera kring olika frågor. Jag var övertygad om att det skulle gå åt skogen, men när jag väl fick provet framför mig, insåg jag att jag nog skulle kunna svara på alla frågorna utan att använda boken. Nu blev orosmomentet istället huruvida läraren skulle godkänna mina svar eller inte. Eftersom jag ofta har svårt att veta vad andra människor förväntar sig av mig, och jag insåg att det fanns flera rätta svar på varje fråga beroende på vilket perspektiv man såg saken ur, visste jag inte om läraren förväntade sig att jag skulle välja något särskilt perspektiv. Eftersom jag inte förstod boken, visste jag ju inte heller vilket perspektiv som användes där. Jag valde därför att svara så nyanserat och utförligt som möjligt. Sedan var det bara att hoppas på det bästa.

Jag fick full pott på det där provet. Dessutom tyckte läraren att mina resonemang var så bra att han, om han fick för mig, ville använda dem som exempel för nästa grupp.

Nu i efterhand har jag förstått att kursboken var svår eftersom den byggde på forskning och vetenskapliga teorier, och dels var skriven på ett sådant sätt att det krävdes ett visst mått av logisk analys för att förstå innehållet. Så är det nämligen med facklitteratur, det har jag lärt mig den hårda vägen. Logiskt tänkande är inte min starka sida, och vetenskap är ofta svår att förstå, men däremot är jag bra på att reflektera över tankar och känslor ur ett annat perspektiv. Jag har visserligen svårt att förstå mig på människors ageranden om jag inte har förstått situationen – och jag uppfattar oftast inte icke-verbala signaler – men jag är bra på andra saker. Jag kan t.ex. tänka mig in i hur ett barn kan känna om hen blir behandlad si eller så, och när jag vet hur barnet kan känna så kan jag också räkna ut olika sätt som hen kan agera på.

Stärkt av lärarens ord, och i tron att det nog bara var just den här boken som var svår, valde jag senare att läsa en universitetskurs i mobbningspsykologi. Tyvärr visade sig även den här kurslitteraturen vara helt omöjlig att förstå – och dessutom var den på engelska. Hemtentafrågorna kunde jag emellertid svara på utan att använda litteraturen, men till skillnad från på folkhögskolan så uppstod här ett stort problem: För varje påstående jag kom med var jag tvungen att referera till kurslitteraturen. Om jag förstod någonting på egen hand så fick jag inte använda den informationen – om jag inte hittade ett ställe i boken där samma information fanns. Jag var alltså tvungen att förstå kurslitteraturen – och därmed klara av att göra en logisk analys av innehållet – och därför klarade jag inte kursen.

Kommentarer till “Att kunna på ett annat sätt

  1. Lika bra att jag inte började på högskolan som jag kom in i. Jag hade nog inte kunnat förstå all kurslitteratur. Jag hade väldigt svårt för fysik och matte på gymnasienivå………. Historia B gillade jag bäst. Man fick skriva som man kände, inte om kungar. Läste också psykologi, två gånger. Första gången blev jag godkänd. Andra gången väl godkänd. Kändes bra! Jag har nu hel sjukersättning och orkar/kan inte jobba eller studera. Känns bara bra. Jag har i alla fall klarat gymnasienivån.

    1. Vad synd att du också hade svårt att förstå kurslitteratur. :/ Samtidigt känns det skönt att veta att det finns någon mer som känner likadant. Jag hade också svårt för matte och fysik. På gymnasienivå läste jag bara matte, men på högstadiet var jag även tvungen att läsa fysik. Även kemi, teknik och biologi var svårt.

      Jag kan verkligen förstå att du tyckte om att få skriva som du kände i Historia B. Jag tyckte också om att få utgå från tankar och känslor när jag skrev. Att enbart utgå från fakta var väldigt svårt.

      Kul att det gick bra för dig när du läste psykologi! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *