Att arbeta med personer med asperger

När någon med Aspergers syndrom t.ex. ansöker om ett anpassat arbete, boendestöd eller börjar på en daglig verksamhet kan det ibland uppstå förvirring. Kanske har handläggaren på kommunen svårt att förstå varför en person som klarar av att arbeta som jurist inte klarar av att sköta sitt hem, eller så undrar handläggaren på Arbetsförmedlingen eller personalen på den dagliga verksamheten varför någon som beter sig som ”vem som helst” behöver ett anpassat arbete eller daglig verksamhet. Om sådan osäkerhet uppstår är det bra att veta att den ojämna begåvningsprofilen som ofta förekommer gör att många med Aspergers syndrom har stora svårigheter i vissa situationer, måttliga svårigheter i vissa och inga alls i andra. Det innebär att funktionsnedsättningen kan bli olika tydlig för omgivningen beroende på i vilket sammanhang man träffar personen i fråga.

Om person A har omfattande svårigheter med planering och praktiska göromål kan funktionsnedsättningen bli uppenbar i situationer som ställer höga krav på sådana färdigheter. Om personen samtidigt har en hög verbal intelligens och inte har några som helst svårigheter att föra ett samtal så kanske funktionsnedsättningen inte märks alls under exempelvis möten. Detta gör att personens arbetsgivare och kollegor kan märka av funktionsnedsättningen väldigt tydligt, medan handläggaren på Arbetsförmedlingen kan känna sig osäker på om den här personen verkligen är i behov av ett anpassat arbete. Handläggaren träffar ju personen i ett sammanhang där det enbart är dennes styrkor – och inte dennes funktionsnedsättning – som märks.

Person B kan vara mycket strukturerad, ansvarstagande och ha en naturlig fallenhet för akademiska studier. Personen kan också vara väldigt noggrann och ha lätt för att sätta sig in i andra människors situation. Däremot kanske personen har svårt att avgöra när köksbänken är smutsig eller när golven är dammiga. Kanske tycker personen att det är motoriskt svårt att dammsuga eller jättesvårt att ringa telefonsamtal som rör hen själv, medan rent yrkesmässiga går bra. Då kan personen – trots att hen klarar av att arbeta som jurist – vara i behov av boendestöd.

Person C kan tycka att olika arbetsuppgifter är väldigt svåra och/eller enormt uttröttande. Kanske fungerar det inte alls att utföra praktiska göromål under tidspress eller i stimmiga miljöer, eller så är personens energinivå alldeles för låg för att även ett anpassat arbete ska vara möjligt. Om personen ändå har viss ork till aktiviteter så kan ibland en daglig verksamhet vara ett alternativ. Där kanske personen får vistas i en miljö som passar hens behov och ägna sig åt passande aktiviteter i en takt som hen orkar med och mår bra av. Att personens funktionsnedsättning inte alls märks kan – men behöver inte – vara ett tecken på att personen är på alldeles rätt plats.

Kommentarer till “Att arbeta med personer med asperger

  1. Jag känner igen mig mycket i person C 😉 Skillnaden för mig mellan arbetsträning och daglig verksamhet är enorm. På den dagliga verksamheten upplever jag ingen press utifrån (vilket man dock inte ska behöva känna på en lämplig arbetsträningsplats heller), jag har andra personer i liknande situation som jag själv omkring mig och jag får bestämma själv hur länge och ofta jag orkar vara där (jag vet att det även kan vara så på arbetsträningsplatser, men genom AF var jag tvungen att arbetsträna minst 10 timmar/vecka till att börja med, vilket är alldeles för mycket för mig).

    1. Roligt att du känner igen dig i en av mina exempelpersoner. 🙂

      Jag kan förstå att skillnaden mellan arbetsträning och daglig verksamhet känns enorm. Att inte behöva känna någon press kan verkligen vara helt avgörande och även att det inte blir för många andra krav, som t.ex. att man måste stanna så och så länge även om man absolut inte orkar. 10 timmar i veckan kanske inte låter så mycket för många, men om man har en låg energinivå kan det verkligen vara supermycket.

  2. Jag är nog närmast person C men tyvärr finns det ingen passande daglig verksamhet för mig i närheten. Provade en som verkade lovande men efter ett tag kom det fram att de hade orimligt höga krav på min utveckling.

    1. Vad synd att du inte hittat någon daglig verksamhet som passat dig. 🙁 Tråkigt att den verksamhet som du provade ställde för höga krav på dig. Oavsett om man går på daglig verksamhet eller gör någonting helt annat så är det ju viktigt att hitta en sysselsättning med rimliga krav. Kanske kan du hitta någon annan aktivitet som passar dig? Själv tar jag hand om en häst en dag i veckan. Det är en ren fritidssysselsättning, men det är precis lagom för mig. Jag förväntas ta ansvar för hästen på mina dagar, men jag kan komma till stallet när jag vill och göra allt i min takt. Att jag inte har för mycket att göra (Det skulle inte funka för mig att ha fem hästar att ta hand om, fem boxar att mocka under en förmiddag etc.) och att jag kan göra allt i min takt är en förutsättning för att jag ska orka med de aktiviteter jag tar mig för.

      1. Jag hade en praktik jag trivdes med, innan dagliga verksamheten, på ett hunddagis men de gick i konkurs och de andra hunddagisarna i närheten var inte lika bra.
        Ska kolla på det igen när jag återhämtat mig från katastrofen med dagliga verksamheten.

  3. Hej Johan.
    Jag är personal inom daglig verksamhet och följer den här bloggen eftersom Johanna är en jävla bra skribent som kan konkretisera saker och få en att förstå sådant som är svårt att förstå. Även intressant med feedbacken i kommentarerna. 🙂

    Tillbaka till ämnet.
    Angående kraven som daglig verksamhet ställde på dig.. Det korrekta sättet som personalen S K A agera på är att den som kommer, i detta fall du själv, ska få styra vilken hjälp som önskas och få vara med i planering kring din utveckling. Du har rätt att vara delaktig i planeringen av en genomförandeplan.

    Sök på Genomförandeplan och läs om vad det innebär. Om du tycker det är ansträngande med läsning så rekommenderar jag dig att be om hjälp av någon vän, anhörig eller myndighetsperson att läsa om dina rättigheter.

    1. Jag hade en genomförandeplan som fungerade bra tills de bestämde sig, efter ett år, att de inte längre kunde erbjuda den nivå av individuellt stöd jag dittills hade haft med hänvisan till att det bara varit en introduktionsperiod, som de inte nämnt något om tidigare.
      Det här var ändå hos den största anordnaren av DV i min kommun, de andra anordnarna i kommunen är mer inriktade på begåvningsmässiga funktionsnedsättningar med inriktning på pack- och lådjobb.

      Min kommun har delat upp DV i sju olika insatsnivåer beroende på hur mycket egen personaltid som behövs och jag misstänker att den nivå kommunen var villig att betala för var längre än mitt faktiska behov.
      Vet dock inte med säkerhet om så var fallet eftersom kommunen och DV:n hänvisade till avtalssekretessen när jag frågade om min insatsnivå.

      LSS och dess intentioner ser fina ut på pappret men i praktiken gör åtminstone min kommun allt för att slingra sig ur sina åtaganden.
      Förmodligen står jag med i statistiken som alltför högfungerande för DV, då kan de säga att det inte var deras fel att det inte funkade.

  4. Tror själv att jag är en blandning av alla dessa personbeskrivningar. Jag klarar av mitt jobb som handläggare på en statlig myndighet, jag möter dagligen personer i behov av extra stöd och insatser. Jag pratar om vikten av återhämtning, att hitta en balans mellan jobb och fritid. Samtidigt har jag svårt att få orken räcka till att sköta mitt eget hem, jag stressar lätt upp och känner mig otillräcklig. Har lätt för att påbörja tusen projekt samtidigt, men är ibland lite sämre på att avsluta dem.

    1. Fler som dig behövs som handläggare!
      Håller på att byta LSS-handläggare nu men min gamla tyckte att jag skulle isolera mig och spendera all tillgänglig energi på hushållssysslor för att minimera stödbehovet, inte en enda tanke på de goda levnadsvillkor LSS ger mig rätt till. :/

    2. Intressant att du känner igen dig i beskrivningarna. Själv är jag nog främst person A, men det finns såklart många fler funktionsvarianter än dem jag beskrivit här. 🙂

      Vad roligt att du har ett jobb som fungerar bra för dig. 🙂 Superbra att du berättar för de personer du träffar om vikten av återhämtning och att hitta en balans mellan arbete och fritid! Sådant är verkligen jätteviktigt.

      Jag kan förstå att du blir trött och har svårt att få orken att räcka till hemmet. Tyvärr räcker inte alltid orken till det som man vill, och tycker att den borde, räcka till. Man får försöka fördela sin energi på bästa möjliga sätt, men jag känner igen mig i att det är lätt att bli stressad och känna sig otillräcklig. Jag har också varit en sådan som dragit igång en massa projekt, men jag har inte alltid hunnit avsluta dem innan jag gått in i väggen. Numera väljer jag mina projekt med omsorg.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *