Om normer kring fritidsintressen

Precis som det i vissa sammanhang bara tycks finnas ett svar som är rätt, fastän det finns flera, så tycks det också finnas intressen som bara går att utöva på ett sätt, fastän det finns flera sätt att utöva dem på. T.ex. är det, enligt normen, helt naturligt att vara intresserad av sport utan att själv utöva någon sport. Det är heller inget konstigt att vara intresserad av musik utan att själv sjunga, spela instrument eller skriva låttexter. Däremot är det inte lika accepterat att vara intresserad av lekar eller matlagning utan att själv tycka om att leka eller laga mat. Jag har märkt att det, på samma sätt som det ofta omedvetet görs skillnad på flickor och pojkar, omedvetet görs skillnad på ett intresse och ett annat, trots att båda intressena tar sig uttryck på samma sätt. Exempel:

Martin har ett stort intresse för sport, inte minst fotboll. Han spelar inte fotboll själv, det är inte hans grej, men han tycker mycket om att titta på när andra spelar. När Martins svenska favoritlag spelar hemmamatch sitter Martin alltid bänkad på läktaren iklädd tröja och halsduk i lagets färger. När det är bortamatch, eller utländska lag som spelar, ser Martin matcherna på TV istället. Han har ofta synpunkter på hur spelarna spelar och på hur domaren dömer, och han samlar på favoritlagens årsböcker. Han har även god koll på vilka dagar och tider hans favoritlag spelar, allt för att han ska missa så få matcher som möjligt.

När Martin har synpunkter på hur spelarna eller domaren agerar är Martins familj ofta intresserade av att få ta del av synpunkterna och det händer att de frågar Martin om sådant som har med fotboll att göra. Martins familj brukar säga att Martin har ett ”brinnande fotbollsintresse” och han får ofta fotbollsböcker i julklapp och födelsedagspresent.

Martins bror Johan har istället ett stort intresse för matlagning. Han lagar inte särskilt mycket mat själv, det är inte hans grej, men han tycker mycket om att titta på när andra lagar mat. När Johans favoritkockar lagar mat i TV sitter Johan alltid bänkad och han har ofta synpunkter på hur kockarna steker köttet och på vilka ingredienser de använder, och han samlar på favoritkockarnas kokböcker. Han har även god koll på vilka dagar och tider hans favoritmatlagningsprogram sänds, allt för att han ska missa så få program som möjligt.

När Johan har synpunkter på hur kockarna agerar tycker familjen att han är ”rolig” och det händer att de frågar Johan vad det spelar för roll hur kockarna gör när han ändå inte kommer att laga de där maträtterna själv. Familjen brukar säga att Johan är ”besatt av matlagningsprogram” och han får aldrig kokböcker i julklapp eller födelsedagspresent.

På samma sätt som ett dockintresse bör få samma uppmuntran hos en pojke som hos en flicka så anser jag att två olika intressen – men som tar sig samma uttryck – bör få likvärdig uppmuntran. Det är trots allt normer som har bestämt att vissa intressen är mindre värda än andra, och normer är bra att omvärdera ibland. Om vi aldrig gjort det så hade t.ex. homosexuella relationer varit olagliga än idag och vänsterhänta barn hade fortfarande tvingats skriva med höger hand i skolan.

Kommentarer till “Om normer kring fritidsintressen

  1. Jag håller definitivt med om att normer borde omvärderas ibland, och jag har också undrat varför det inte anses vara okej att vara intresserad av att titta på exempelvis lekar utan att leka själv eftersom det också är okej att vara intresserad av sport utan att utöva sport själv.

    När jag var yngre, älskade jag titta på när andra barn spelade bollspel, hoppade hopprep eller twist eller lekte någon grupplek men dessa av mina intressen var inte accepterade av omgivningen. De tyckte att jag var besatt och borde vara med i lekarna. Och för att vara de vuxna till lags började jag faktiskt delta i dessa aktiviteter till slut, men det var inte alls lika roligt!

    1. Vad ledsamt att dina intressen inte blev accepterade av omgivningen. 🙁 Jag kan verkligen inte se felet i att tycka om att titta på när andra leker. Det är ju fullt accepterat att t.ex. titta på när någon rider eller spelar fotboll. Det är så hemskt att barn ska behöva ägna sig åt sina intressen på ett sätt som de inte vill, bara för att vara de vuxna till lags. Jag önskar att alla människor kunde få ägna sig åt sina intressen på valfritt sätt, så länge man inte på något sätt skadar sig själv eller någon annan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *