Funktionsnedsättning och fritid

Personer med funktionsnedsättning behöver, precis som alla andra, en meningsfull fritid. Men vad är egentligen meningsfullt? Vem bestämmer det? Och vilka aktiviteter är lämpliga för den som har ett annat sätt att fungera? På fråga ett skulle jag vilja svara ”det är relativt”, på fråga två ”den som ägnar sig åt aktiviteten” och på fråga tre ”det beror på individens intressen, önskemål och de förutsättningar individen anser att denne har”. Exempel:

Jonas, Aspergers syndrom

Jonas är 35 år och mellanchef på ett större företag. Han trivs på sitt jobb och har en god relation till sina kollegor. Kollegorna går ofta på afterwork och hittar på andra saker tillsammans, men Jonas följer sällan med. Han har heller inga vänner som han umgås med på fritiden. Istället ägnar han nästan all sin lediga tid åt sitt stora intresse – att fotografera bussar. Han är ofta ute och går med sin kamera hängande runt halsen, i jakt på nya bussar att ta kort på. Bilderna sätter han sedan in i album, väl sorterade efter sådant som märke och årsmodell.

Jonas anhöriga är bekymrade över hur Jonas väljer att spendera sin fritid. De anser att hans stora intresse för bussar är en besatthet som han ägnar alldeles för mycket tid åt. Jonas syster försöker få honom att skaffa vänner, umgås med kollegorna, eller åtminstone ägna sin tid åt någonting meningsfullt. Ett riktigt intresse.

Jonas förstår att hans syster bara menar väl, men förklarar att han är väldigt nöjd med sin fritid. För honom innebär Aspergers syndrom bl.a. att socialt umgänge tar energi istället för att ge energi. Han tycker mycket om andra människor, men får sitt sociala behov tillgodosett på jobbet. Om han skulle vara social även privat skulle han bli så utmattad att han till slut inte skulle orka sköta sitt jobb. Det skulle inte bara drabba honom själv utan även andra, och det är det sista han vill. Jonas är mycket mån om att vara en bra chef och arbetskamrat.

Det sociala jobbet orkar Jonas med tack vare att han har möjlighet att ägna sin fritid åt det som ger honom energi, nämligen att fotografera bussar. Han vet att hans anhöriga inte tycker att det är meningsfullt att ägna så mycket tid åt bussintresset, men för Jonas är det en stor passion. Jonas yngre bror ägnar större delen av sin fritid åt att spela tennis, vilket inte skulle vara meningsfullt för Jonas, men han skulle aldrig försöka få sin bror att börja fotografera bussar istället. Brodern ägnar nästan lika mycket tid åt tennisen som Jonas ägnar åt sitt bussintresse, men eftersom tennis är en accepterad passion enligt normen så reagerar inte omgivningen.

Agnes, Aspergers syndrom och syntolkningssvårigheter

Agnes är 7 år och går i ettan.Hon har lätt för skolarbetet, men leker aldrig med sina klasskamrater på rasterna. Inte heller grannbarnen eller de jämnåriga släktingarna känner hon sig bekväm att leka med. Agnes svårigheter att tolka synintryck gör att hon även har svårt att känna igen människor – speciellt i röriga miljöer – och hon håller sig gärna nära sina familjemedlemmar.

När Agnes en dag meddelar att hon vill börja spela fotboll blir hennes pappa väldigt förvånad. Han säger att Agnes gärna får börja spela fotboll, men innerst inne är han tveksam till om det är en lämplig aktivitet för Agnes. Hur ska det gå för henne att vara en del av ett lag? Och kommer hon inte tycka att det är väldigt rörigt när alla springer omkring på planen? Tänk om hon får panik? Så tänker Agnes pappa, men det säger han inte till Agnes. Han vill uppmuntra sina barn att prova nya saker, så därför anmäler han Agnes till fotbollsskola.

Det blir ett lyft för Agnes. Till skillnad från andra sociala sammanhang – där allt kan hända – umgås man i fotbollsskolan kring en specifik aktivitet. Träningarna är välstrukturerade med ett tydligt upplägg, och i omklädningsrummet pratas det mycket om fotboll. Att vara i ett sammanhang där alla har samma intresse gör att Agnes känner sig hemma och trygg. Själva spelet är heller inga problem. Att det ena laget har röda västar och det andra gröna gör att Agnes lätt kan hitta sina lagkamrater, utan att behöva känna igen deras ansikten eller hålla reda på vem som har vilken jacka just idag. På planen finns det bara två färger att hålla reda på. Fotbollsplanen med sina tydliga vita markeringar ger ytterligare stöd åt Agnes.

När jag var liten hade jag en period om flera år då jag var rädd för det mesta. Därför blev mina föräldrar väldigt förvånade när jag, under en semesterresa, ville rida ponnyridning. De tänkte att jag nog inte skulle våga när det väl kom till kritan – men det var inga problem alls. Ändå var de tveksamma när jag tjatade om att få börja på ridskola, för precis som Agnes i exemplet ovan så lekte jag inte alls med andra barn. Jag pratade inte heller bland främmande människor, utan förblev oftast tyst och stirrade ner i marken. I stallet bröts dock den ofrivilliga tystnaden och jag kunde prata obehindrat. Jag tyckte att det var roligt att träffa andra barn som hade samma intresse som jag, och jag var inte rädd för hästarna. Precis som fotbollsskolan blev ett lyft för den fiktiva Agnes så blev ridskolestarten det för mig.

Kommentarer till “Funktionsnedsättning och fritid

  1. Tyvärr bestämmer ofta normen vad som är en meningsfull aktivitet och vad som inte är det. Den neuropsykiatriska enheten där jag fick min diagnos hade förut en aktivitetsgrupp för personer med Aspergers syndrom, och i den gruppen skulle man göra meningsfulla och roliga aktiviteter tillsammans. När jag frågade personalen vilka dessa aktiviteter var, var de just sådana jag hatade i stil med att laga mat tillsammans, spela biljard, bowla, gå på teater, bio eller kanske på en konsert. Den enda aktiviteten som skulle kännas meningsfull för mig i en sådan grupp skulle vara att studera grammatik tillsammans, men sådana grammatikgrupper finns tyvärr inte 😉 Att plocka blåbär skulle också vara okej för mig med, men jag vill helst inte plocka blåbär ensam och inte i en stor grupp.

    1. Vad tråkigt att aktivitetsgruppen inte erbjöd några aktiviteter som var av intresse för dig. 🙁 Fanns det inte utrymme för att föreslå andra aktiviteter? Människor kan ju ha väldigt olika intressen och jag tycker att det är väldigt olyckligt om en aktivitetsgrupp för personer med Aspergers syndrom enbart erbjuder aktiviteter som ska vara roliga enligt normen. Sådana aktivitetsgrupper borde vara väl medvetna om att alla inte tycker att dessa aktiviteter är roliga, och de borde uppmuntra sina deltagare att vara sig själva – inte att bli som ”alla andra”. Tanken bakom gruppen var förmodligen god, och det är ju inte så att ingen med asperger tycker om den typen av aktiviteter, men jag tycker absolut att man borde vara öppen för – och ha förståelse för – att inte alla gör det. Tänk vad roligt det hade kunnat vara om gruppdeltagarna fått lämna förslag på vilka aktiviteter som helst, och där gränserna inte utgjordes av normer! 🙂

      1. Jag vet faktiskt inte om det fanns utrymme att ge förslag på aktiviteter för jag deltog inte i den gruppen, men jag hoppas att det var möjligt!

        Om jag hade varit med i gruppen, hade jag som sagt jättegärna studerat grammatik tillsammans med de andra deltagarna. Men jag tänker efter hade troligen varit öppen för vissa andra aktiviter med, som t ex att studera t ex tidtabeller om någon i gruppen hade velat göra det. Haha! 🙂 Det låter komiskt men jag menar faktiskt allvar för det hade varit bra att kunna tidtabeller utantill. Jag älskade faktiskt tidtabeller när jag var barn, men nu i vuxen ålder har jag inte läst tidtabeller längre.

        1. Jag håller med om att det hade varit praktiskt att kunna tidtabeller utantill! Då skulle man aldrig behöva kolla upp när bussen/tåget/tunnelbanan etc. går. 🙂

        2. Jag hade gärna studerat grammatik med dig! Jag gillar när regler och logik fastnar i min hjärna och gillade språklektionerna i skolan. Lärarna i både svenskan och engelskan sa till mig att jag skulle kunna få mycket högre betyg -om jag bara ville- och frågade varför jag slackade. Det gjorde jag ju inte, jag orkade bara inte koncentrera mig på lektionerna när jag hade ångest och blev störd hela tiden.

          Här där jag bor ute på landet utanför Jönköping så skapades förra året ett nätverk av personer som är intresserade av självhushållning (det skapades av personerna själva). Vi träffades allihopa och gjorde en lista på vad vi var intresserade av att ha en ”studiecirkel” i, bestämde en ansvarig sammankallande för varje grupp och sen körde vi igång.
          Då anpassade vi precis efter varandras önskemål, och vi har haft cirklar hemma hos varandra eller i en lokal i kyrkan. Bl.a. har vi lärt oss om ekologisk odling, bygga olika saker, biodling osv. Efter fler och fler träffar så har vi lixom ”hittat in” hos varandra som individer och hittat dom som brinner för samma sak som en själv.
          Så tänker jag att en sådan aktivitetsgrupp borde funka istället! Då kanske du skulle hittat en blåbärskompanjon:)
          Att enbart gå på bio, bowla eller göra så sociala aktiviteter ute bland folk som inte ens är involverade i gruppen jag är i skulle göra mig helt utmattad och jag skulle inte orka träffa gruppen även om jag skulle vilja.

          PS. I love scheman. Jag kan mina busstider utantill vid dom flesta hållplatser jag brukar åka vid. Smidigt!

          1. Vad kul att du gillar grammatik! 🙂 Jag vet inte om du kan tyska, men eftersom du gillar logiska saker skulle du säkert älska språket! Den tyska grammatiken har till skillnad från den svenska grammatiken väldigt många regler, och man måste alltid följa dem när man bygger meningar. Men reglerna är mycket logiska, och därför tycker jag att språket är väldigt enkelt.

            Nyligen har jag upptäckt ungerska och den ungerska grammatiken och har därför börjat lära mig språket. Ungerskan sägs ha Europas mest komplicerade och logiska grammatik. Och jag älskar det! 🙂 Engelsk grammatik gillar jag däremot inte för det finns inte många regler plus att reglerna inte är logiska på samma sätt som reglerna i den tyska grammatiken är. Jag kan engelska och den engelska grammatiken bra, men jag tycker ändå inte om språket. Andra språk är enligt mig mycket roligare 🙂

            Vad bra att ni anpassar er efter varandras önskemål på studiecirkelgrupperna. Det är rättvist att alla får lära sig nya saker man är intresserad av!

  2. *NÄR jag tänker, hade JAG troligen varit skulle jag skriva! Haha, det märks att jag tagit en sömntablett ikväll, då blir det alltid slarfel 🙂

  3. Åh, grammatik! Jag hade också velat vara med i er grammatikgrupp om det fanns en sådan! Vi får starta en egen 😉

    1. Ungerska är verkligen ett spännande språk! 😀 Jag tänkte skriva ett blogginlägg om det någon gång snart. Och kul att även Åsa gillar grammatik!

      Det hade verkligen varit roligt att gå på en grammatikkurs i något språk som har komplicerat men logiskt grammatik. Jag har inte hittat några sådana studiecirklar som fokuserar på just grmmatikdelen, men man kanske skulle kunna säga önskemål om det på t ex folkuniversitetet och vi alla som är intresserade kan gå på en sån tillsammans 😉 Hade verkligen jättegärna gått på en sådan kurs där!

    1. Om det är så att ni vill komma i kontakt med varandra för att diskutera grammatik men inte vill skriva ut era kontaktuppgifter offentligt på bloggen så kan jag förmedla kontakt. Era e-postadresser lagras när ni kommenterar.

  4. PS: Om någon är seriöst intresserad av t ex ungersk grammatik och vi är tillräckligt många som skulle vilja läsa ungerska och dess grammatik, skulle vi kanske kunna skriva till Folkuniversitetet och uttrycka önskemål om en sådan kurs. Jag är nybörjare i ungerska. Turkiska låter också intressant! 🙂 Om någon skulle vara intresserad, kan man få kontakt med mig via min hemsida som man kommer till om man klickar på mitt namn. Men jag tror att vi skulle behöva bli flera stycken isåfall 🙂

          1. Ja, jag har läst din blogg och jag såg att du har kopierat två av mina inlägg till din egen blogg. Så får man inte göra, så jag vill att du tar bort dem. Jag har mejlat dig angående detta. Jag är säker på att du kan skriva egna intressanta inlägg. 🙂

              1. Det har jag förståelse för, men du har ändå inte rätt att stjäla andras inlägg. Om du vill länka till mina blogginlägg så får du gärna göra det, men du får inte kopiera dem rakt av. Snälla, respektera detta.

                  1. Att kopiera rakt av är i lagens ögon brottsligt, vad du kan göra istället på din blogg är att skriva lite kort varför du tycker att ett av Johannas inlägg passar så bra in på dig och sedan länka till det inlägget.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *