När det finns mer än ett som är rätt

Jag minns när jag gick på lågstadiet och vi skulle lära oss minusräkning. Läraren förklarade att det handlade om att dra ifrån en summa från en annan. Hon berättade att vi kunde räkna på samma sätt som när vi räknade plus, fast baklänges. Istället för att räkna 5, 6, 7, 8 o.s.v. skulle vi nu räkna 8, 7, 6, 5 o.s.v. Det lät logiskt i min värld och jag lärde mig minusräkning.

När vi skulle börja räkna minus med högre tal berättade läraren att det fanns ytterligare ett sätt att räkna minus. Var det någon i klassen som visste vilket sätt det var? En kille räckte upp handen. När han fick ordet sa han att man kunde räkna uppåt. Läraren höll med och förklarade att man, om man t.ex. skulle räkna ut 10 minus 15, kunde börja på 10 och räkna upp till 15 för att få fram det rätta svaret. Detta tyckte jag föreföll högst osannolikt. Om man skulle räkna minus så kunde man väl ändå inte räkna uppåt? Då räknade man ju plus i alla fall?

Det tog ett tag, men till slut trillade polletten ner och jag insåg att det faktiskt fanns mer än ett sätt att räkna minus på. Vad jag däremot hade svårt att förstå var att det i andra sammanhang bara tycktes finnas ett sätt, trots att det fanns flera. Varför tycktes det bara finnas ett sätt att använda olika föremål? Och varför fanns det – i uppgifter där man skulle ange likheter eller para ihop olika saker – bara ett svar som var det rätta, fastän det ju fanns flera?

Om man t.ex. ville ha ett rosa diadem med Mimmi Pigg, men bara hade ett rosa diadem och en Mimmi Pigg-figur i plast, varför tyckte de vuxna då inte att det var någon bra idé att limma fast Mimmi Pigg-figuren på det rosa diademet? Visst var figuren en leksak, men var den tvungen att användas som just det? Och om man hade en stor bok som inte fick plats på höjden i bokhyllan, varför skulle man då flytta ner hyllplanet ett par hål? Varför kunde man inte ha den stora boken liggande och låta den agera bokstöd åt de andra böckerna? Och varför skulle man alltid para ihop frukter med andra frukter, djur med andra djur, skeden med tallriken o.s.v.? Varför kunde man inte lika gärna para ihop en sköldpadda med en apelsin t.ex.? Båda har ju skal.

När jag gjorde min neuropsykiatriska utredning återkom de där frågorna, de som handlade om likheter. Jag minns bl.a. att jag skulle tala om likheten mellan ett päron och en apelsin, eller om det var ett päron och ett äpple. Jag svarade ”båda är frukter” eftersom det var vad jag kom att tänka på först. Likadant gjorde jag med de följande frågorna, d.v.s. jag talade om den likhet som jag först kom att tänka på. Det blev tydligen rätt, för jag presterade klart övergenomsnittligt på den delen av testet.

Efteråt har jag funderat på vad som hade hänt om jag nämnt någon av de andra likheterna istället. Hade jag klarat testet ändå? Eller hade det blivit som i pysselböcker, att det funnits ett facit där det stått ”Svar: båda är frukter” och inga fler alternativ? För det finns ju fler alternativ. T.ex: båda har skal, båda växer på träd, båda går att göra juice av, båda är nyttiga, båda kan användas i fruktsallad, båda säljs i mataffärer och – om man ser det ut ett rent ordperspektiv – båda är substantiv. Det finns säkert fler likheter än så, men ändå tycks det bara finnas ett svar som anses rätt. Det skulle jag vilja ändra på, för rätt enligt normen är inte samma sak som det enda rätta.

Kommentarer till “När det finns mer än ett som är rätt

  1. Jag har byggt ett uterum och att räkna ut mått och sånt är inte att tänka på för mig , jag skapa en bild i huvudet hur det skulle se ut och nu är det klart. Det där med mått och mängd fungerar bara inne i skallen , inte ens med en räknemaskin så fungerar det, jag har en tendens att göra det mycket krångligare och svårare än vad det är. Men pengar har jag järnkoll på , det kan jag minsann räkna . Intressant fundering du har på det finns mer än ett som är rätt

    1. Vad häftigt att du kunde bygga ett uterum helt utan mått, genom att utgå från en inre bild! Du måste ha en väldigt hög visuospatial intelligens. 🙂

      Jag känner igen det där med att göra vissa saker krångligare och svårare. Det är samma för mig när jag ska räkna ut mattetal, men precis som du så har jag lättare för ekonomi.

      Att man kan bygga ett uterum utan att först räkna ut mått tycker jag är ett bra exempel på att det ofta finns mer än ett sätt som är rätt. 🙂

  2. ”Efteråt har jag funderat på vad som hade hänt om jag nämnt någon av de andra likheterna istället. Hade jag klarat testet ändå?”

    De hade nog skrivt en LPT på dig och sedan hade du låsts in på psyket för tid och läkaren hade kastat nyckeln. Nej men seriöst så kanske de hade sagt till dig vad de sa till mig nämligen att jag har andra referensramar än andra människor vilket i min värld betyder att jag inte är lika inskränkt som många andra människor är.

    1. Haha! 😀

      Jag är också av åsikten att ”andra referensramar” ofta innebär mindre inskränkt. I min värld kan det också betyda nytänkande, d.v.s. att man har förmågan att komma med nya perspektiv och lösningar.

      1. Jag vet inte riktigt vad neuropsykologen menade med att jag har andra referensramar men jag tror det betyder att man inte utgår ifrån samma saker som andra människor tex i en sådan typ av testsituation som du skrev om.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *