När man definierar ord på olika sätt

Någonting som kan vara bra för alla människor att tänka på är att man ofta definierar ord och begrepp olika beroende på hur man fungerar. Om man utgår från att andras definitioner alltid är desamma som ens egna kan det bli missförstånd när man pratar med någon som fungerar på ett annat sätt än man själv. Exempel:

Matilda och Kajsa är kurskamrater på universitetet. Matilda har Aspergers syndrom, Kajsa har det inte. När Matilda berättar att hon är orolig för den kommande praktikperioden försöker Kajsa lugna henne genom att säga att det säkert kommer att gå bra. Hon passar också på att bjuda hem Matilda på middag och filmkväll, för att få henne att tänka på någonting annat än praktiken. ”Du behöver koppla av”, säger Kajsa, men Matilda tycker bara att det låter väldigt konstigt. Hur kan Kajsa tro att hon ska kunna koppla av en hel kväll när det bara är tre veckor kvar tills praktiken börjar? Och äta, hur skulle det gå till? De senaste dagarna har Matilda haft svårt att hålla i bestick, för oron gör att hon skakar och svettas om händerna, och att hon ibland har svårt att behålla maten. Hon bestämmer sig ändå för att tacka ja till middagen och filmkvällen, för hon tycker verkligen om att umgås med Kajsa.

På kvällen har Matilda svårt att äta. Hennes händer darrar och hon tappar gaffeln i golvet flera gånger. Dessutom är hon tyst, mycket tystare än vanligt. Kajsa frågar om det är någonting som har hänt. ”Jag är orolig för praktiken”, svarar Matilda, men Kajsa menar att det måste vara någonting annat också. Samtidigt kommer hon att tänka på att hon själv ska till tandläkaren i övermorgon och en liten klump bildas i magen. Den måste synas utåt, för Matilda frågar om Kajsa också är orolig för något. När hon berättar att hon är orolig för tandläkarbesöket ser Matilda mycket medlidsamt på henne. Matilda erbjuder sig sedan att följa med Kajsa till tandläkaren och säger att det var väldigt starkt av henne att klara av att fixa middag trots oron.

När Kajsa säger att hon bara är orolig, inte skräckslagen, klarnar det för dem båda två. När Matilda berättade att hon var orolig för praktiken så trodde Kajsa att det handlade om extra mycket pirr i magen, när det i själva verket handlade om att skaka, kräkas och absolut inte kunna tänka på någonting annat what so ever. När Kajsa sedan talade om att hon var orolig för tandläkarbesöket så trodde Matilda att det rörde sig om att skaka, kräkas och inte kunna tänka på någonting annat, när det i själva verket rörde sig om extra mycket pirr i magen. Matilda och Kajsa definierar inte oro på samma sätt, men båda två har utgått från sin egen definition.

När jag gick i tredje klass hade t.ex. begreppet ”inte tycka om” en annan innebörd för mina klasskamrater än för mig. Vi var flera som inte tyckte om redskapsgymnastik och syslöjd, men de andra kunde t.ex. skratta och ha roligt timmarna innan det var dags för just redskaps-gymnastik eller syslöjdslektion. Själv satt jag och kämpade mot tårarna och längtade efter vuxenlivet, för då skulle jag aldrig mer behöva befatta mig med plintar, ribbstolar, trampoliner och symaskiner. När jag ”inte tyckte om” någonting så innebar det att jag tyckte så illa om det hela att det ofta kändes som om livet var slut. ”Inte tycka om” var för mig namnet på det jag idag skulle kalla för alldeles för svårt och fruktansvärt obehagligt. 

Om man känner sig osäker på vilken innebörd ett ord eller begrepp har för en annan människa så kan det vara klokt att fråga. Kanske får man då veta att personen i fråga inte alls definierar ”konstig” eller ”intresserad” på samma sätt som man själv, och vips så har man rett ut missförståndet innan det ens hunnit bli till. 🙂

Kommentarer till “När man definierar ord på olika sätt

  1. Detta upplever jag när jag säger till någon att jag ”vill göra som vanligt”. Om någon föreslår att jag ska köpa foder/hämta strö någon annanstans än vad jag är van vid exempelvis. Det är ju så för mig att jag inte vill, för jag vill göra som jag brukar. Men inte för att jag har mest lust till det, utan för att när jag ska ha annorlunda sociala kontakter så blir det ibland så avancerat i min hjärna att jag inte vet i vilken ände jag ska börja. Det blir ett slags kaos – ska jag ringa, knacka på, gå förbi med hundarna? Och sen då? Ska jag fråga först, eller kallprata först, eller måste jag ens fråga?
    Åh, jag kan sällan bestämma mig. Det gamla vanliga går som på räls – klart jag håller mig till det, haha!
    Min psykolog säger att ”alla tänker så”, men hen förstod nog inte vilken stor oro(stress det innebär för mig att göra annorlunda.
    Fastän jag utåt sett kan se lugn och avslappnad ut så är jag inombords jättestressad!

    1. Jag förstår att du inte vill köpa foder eller hämta strö någon annanstans. Det är ju inte alltid det går till på exakt samma sätt i alla butiker och det kan såklart vara stressande om man tycker att det är jobbigt och energikrävande med just sociala kontakter. Om du trivs bäst med att alltid köpa foder och hämta strö på samma ställe så tycker jag att du ska göra det. 🙂 Bara för att det kan vara bra för en annan person att åka till en ny butik så betyder ju inte det att det är bra för dig. Det är ju inte så att världen går under bara för att man alltid åker till samma ställe. 😉

      Nej, kanske förstod inte din psykolog vad det faktiskt innebär för dig att frångå dina rutiner. Just det här att man kan se lugn ut men ändå vara jättestressad kan tyvärr göra det svårt för omgivningen att förstå. Det är likadant för mig, jag kan också se lugn och avslappnad ut men ändå vara jättestressad.

  2. Jag känner verkligen igen mig i det här! Jag har hamnat i många missförstånd med andra människor eftersom jag har definierat ord och begrepp på ett annat sätt än många andra. Att ”oroa sig för något” är ett bra exempel. Det hände förut att mina vänner kunde säga till mig att någon av deras familjemedlemmar hade blivit magsjuk och att de var oroliga för att bli smittade. Jag har själv kräkfobi och är ofta sjukt orolig för att få magsjuka och att behöva kräkas, ibland kan jag få starka ångestattacker om jag ser någon kräkas och ibland sover jag inte på nätterna om jag oroar mig för magsjuka.

    Så när mina vänner sa att de var oroliga för att bli smittade av magsjuka, erbjöd jag dem mitt stöd och sa att de kunde ringa mig om de behövde prata av sig om sin oro, men de förstod inte alls vad jag menade! Tydligen hade mina vänner bara menat att de hoppades att inte bli smittade av magsjuka eftersom de hade planer inför helgen och därför ville de inte bli sjuka, medan jag hade tolkat deras uttalande som att de var lika oroliga för magsjuka som jag var.

    1. Detta är verkligen ett jättebra exempel på missförstånd som kan uppstå när man har olika sätt att definiera ord och begrepp. Om någon i min närhet blir magsjuk kan jag själv drabbas av samma känsla som dina vänner, d.v.s. att jag verkligen inte vill bli smittad, men jag brukar definiera den känslan som ängslan, vilket för mig har en lindrigare innebörd än oro.

      Det var fint av dig att du erbjöd dina vänner ditt stöd och att du lät dem veta att de kunde ringa till dig om de ville prata av sig. Jag hoppas att de uppskattade det, även om det visade sig att de definierade oro på ett annat sätt. 🙂

  3. Känner igen mig! Socialen vill omhänderta vår son och nu kan jag inte tänka på något annat trots att jag aktiverar mig. Minns idrotten med vånda. Skönt att det är över! Mina kontakter på boendestöd tycker jag ska göra något roligt så jag glömmer det hemska. Kan INTE glömma! Min sambo kan fokusera på annat, men inte jag.

    1. Jag förstår verkligen att du har svårt att tänka på andra saker just nu. 🙁 För en del personer fungerar det att göra någonting roligt, men det fungerar inte för alla. För mig fungerar det ibland och ibland inte, det beror på situationen samt på hur orolig jag är.

  4. Ord och kommunikation är alltid intressant, speciellt när det handlar om ord som definierar känslor. Jag har själv svårt att känna många känslor och för mig blir beskrivningen ofta lite svart eller vit, hittar inte riktigt nyanserna däremellan. Detta leder ofta till små missförstånd i kommunikationen mellan mig och andra. Har inga svårigheter att förstå när andra säger att de är irriterade, förbannade, arga osv, men att själv känna skillnaden går inte för mig. Detta gör att när jag beskriver mina egna känslor används orden lite som synonymer vilket jag upptäckt att många i min omgivning inte gör.

    Samma sak som du tar upp med oro eller spänning. Tycker att många ofta nonchalerar den känslan med att alla är lite oroliga ibland, eller det är bra att vara förväntansfull. Kanske skall jag resa bort och känner full panik både över att packa, hur vi skall resa, boendet etc. Men sådant kan vara svårt för omgivningen att förstå

    1. Intressant att höra om dina tankar kring det här med att definiera ord. 🙂 Jag känner igen mig i att det ofta blir missförstånd när man ska kommunicera sina känslor. För min del handlar det oftast om att jag verkar definiera ord starkare än vad många andra verkar göra. När jag t.ex. har ont i magen, gråter och mår illa över att jag måste göra en viss sak, då brukar jag definiera det som att jag är orolig. Många andra verkar däremot definiera det som skräckslagen, men skräckslagen är jag enligt min definition när jag springer omkring och gråter, skriker, hyperventilerar etc. för att jag måste göra den där saken. Tack och lov känner jag mig skräckslagen ytterst sällan.

      Jag har också fått höra att ”alla är lite oroliga ibland” och jag tror att det beror på att de personerna trott att jag definierat oro på samma sätt som de. Det är ju också – precis som du tar upp i exemplet med resorna och packningen – så att många kan ha svårare att ta till sig sådana känslor och reaktioner som enligt normen inte är så vanliga i just den situationen.

  5. Jag funderar på om inte detta egentligen beror på mentaliseringsproblem och nedsatt förmåga till icke verbal kommunikation snarare än att man definierar ord olika. Jag tänker mig att vi inte förstår personens intentioner med att säga som de gör och att vi dessutom tolkar personen alltför bokstavligt. Jag tror inte det handlar om att vi definierar orden olika utan att vi pratar olika (använder oss av orden olika när vi pratar).

    1. Jag tror absolut att det kan vara så. Jag tror inte att det ena automatiskt utesluter det andra, utan jag tror att det kan vara så att orsaken ibland är mentaliseringssvårigheter och ibland att man definierar orden olika, t.ex. för att man har olika sätt att tänka eller känna. Det är viktigt att komma ihåg att det inte bara är vi som har asperger som missförstår andra, utan att andra också kan missförstå oss. När jag var liten hände det t.ex. ganska ofta att jag blev missförstådd när jag sa att jag ”inte tyckte om” någonting. När de vuxna sedan frågade mig hur det kändes när jag visste att jag skulle göra någonting som jag inte tyckte om så visade det sig att ”inte tycka om” hade en betydligt starkare innebörd för mig än för de vuxna. Jag har alltid känt enormt starkt, något som förmodligen ofta är en bov i dramat. Andra människor – förutom sådana som känner mig väl – utgår ju ifrån sin egen definition av t.ex. ”glad”, men den definitionen är kanske så som jag känner när jag är ”lite lätt uppåt”.

      1. Jag skrev ett ordtest när jag skrev WAIS-testet under min utredning. Det gick ut på att förklara innebörden av olika ord har jag för mig. Aspergarnas resultat på det testet skulle kanske kunna avslöja om vi definierar ord på ett annat sätt än andra människor gör.

          1. Men visst har människor med Asperger syndrom problem med ordförståelsen:

            ”Även det verbala språket kan vara annorlunda. Röstläget hos personer med AS kan uppfattas som monotomt och brist på rytm och även ögonkontakten kan uppfattas som stel. Det är också vanligt att personer med AS har svårt med ordförståelse. Många har ett väldigt stort ordförråd, men svårt att veta exempelvis att ord kan ha olika betydelser i olika sammanhang. Även att tonfallet har betydelse för hur ord och meningar uppfattas kan vara svårt. Detta gör att ironi, ordvitsar och metaforer blir obegripliga (Gillberg/Ehler, 2004).”

            ”Semantiken handlar om begrepps- och ordförståelse. Det är ganska vanligt att barn och ungdomar med Aspergers syndrom har svårigheter med detta, enligt Marjana.” http://habilitering.se/autismforum/behov-och-insatser/kommunikation/spraksvarigheter-och-aspergers-syndrom/sprakets-fyra

            1. Nu när jag tänker på det så har jag faktiskt för mig att neuropsykologen sa att jag hade annorlunda definitioner av ord. Jag tror det var bland annat det som hon menade ingick i mina annorlunda refenrensramar.

              1. Intressant! 🙂 Jag fick göra ett test som handlade om ordförståelse samt ett annat test som handlade om abstrakt verbalt resonerande, men i mina papper står tyvärr ingenting om huruvida jag ansågs ha annorlunda referensramar eller inte. Ibland önskar jag att mitt utredningsutlåtande hade varit utförligare.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *