Att styras av känslor eller logik

Gemensamt för alla människor är att vi har olika personliga egenskaper. Exempelvis styrs vissa av oss till stor del av våra känslor, medan andra styrs av vad som förefaller logiskt i situationen. Personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar utgör inget undantag. Däremot har vi ofta en ojämn begåvningsprofil, vilket hos vissa av oss kan innebära att glappet mellan känslor och logik är större än hos många andra människor. Detta kan t.ex. göra att en del personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har svårt att förstå sina egna eller andras känslor om man inte hittar något uppenbart logiskt samband, medan andra istället fastnar i jobbiga tankar och känslor, eftersom man är så känslostyrd att man inte klarar av att försöka tänka rationellt. 

När mina känslor är som starkast tar de över helt, vilket gör att jag har en tendens att fastna i olika tankar och känslor. Jag har ofta svårt att inte låta känslorna ta överhanden.

I flera års tid var jag extremt rädd för att ha olika fysiska sjukdomar. En av de stora rädslorna gällde lymfkörtelcancer, men trots att jag trodde mig ha den sjukdomen en längre tid så försämrades inte min fysiska hälsa. Min omgivning försökte då få mig att tänka rationellt genom att säga: ”Om du hade haft den sjukdomen så hade du mått riktigt dåligt vid det här laget”. De dagar då min ångest inte var så jättestark, kunde jag tänka så. Jag kunde tänka att jag nog inte hade sjukdomen och jag kunde även hitta andra, mer troliga, förklaringar till mina symtom. 

När rädslan för lymfkörtelcancer däremot var riktigt stark tog känslorna över fullständigt, och då kunde jag inte längre tänka rationellt. När andra människor i en sådan situation försökte få mig att reflektera, fortsatte jag därför på sjukdomsspåret. Jag tänkte: ”Ja, om det hade varit ett snabbt förlopp så hade jag antagligen mått riktigt dåligt vid det här laget. Alltså måste det röra sig om ett långsamt förlopp. Jag måste läsa om…”

När mina känslor är som allra starkast är det ingen idé att försöka få mig att ändra mitt tankesätt. Jag är helt enkelt inte mottaglig för den hjälpen i dessa situationer, eftersom mina känslor ”äger mig” då. Vad som däremot hjälper i en sådan situation är tydliga tips på vad jag kan göra.

I samband med rädslan för lymfkörtelcancer var jag mycket fäst vid min febertermometer. När ångesten var som starkast plockade jag fram den flera gånger varje dag, för att kontrollera om jag hade någon feber. Feber skulle nämligen – enligt mig – vara ett säkert tecken på att sjukdomen trätt in i nästa stadium, något jag fruktade. Min närmaste omgivning försökte få mig att tänka att jag, om jag hade haft feber, skulle ha känt mig dålig, men det hjälpte inte alls. Till slut var det någon som sa: ”Släng febertermometern!” vilket jag gjorde. Och det hjälpte. När jag inte hade någon febertermometer slapp jag oron för vad termometern skulle visa, och kunde på så vis inte ägna mig åt det som förstärkte ångesten. När jag sedan gick i terapi för min sjukdomsångest och sjukvårdsrädsla, fick jag olika uppgifter. De flesta uppgifterna handlade om att göra – eller inte göra – olika saker, och med tiden minskade ångesten.

När känslorna helt har tagit över kan det också kännas väldigt skönt att någon talar om att hen förstår att man har det jobbigt. Små saker, som t.ex. att en vän kommer över, kan betyda jättemycket. När det gäller att hjälpa personer som fungerar som jag är mitt tips att dels visa medkänsla (men utan att bekräfta irrationella tankar som t.ex. att personen i fråga är svårt sjuk), dels ge tydliga förslag på vad som kan göras åt problemet. Att en person tänker väldigt irrationellt kan vara frustrerande för omgivningen, men att försöka få en känslostyrd person att, i en extremt känsloladdad situation, tänka annorlunda kan vara väldigt svårt. Personen kan vara så styrd av sina känslor att dessa helt tar över.

På samma sätt kan en mycket logiskt lagd person vara så logikstyrd att hen, i en situation som är känslomässigt jobbig för omgivningen, reagerar på ett sätt som omgivningen uppfattar som annorlunda på ett negativt sätt. Detta behöver inte alls betyda att personen i fråga inte bryr sig om andra människor. Personen kanske vill hjälpa, men gör det genom att komma med förslag på logiska lösningar, när omgivningen istället hade önskat en kopp te och en kram. Det logiska tänkandet har helt enkelt övertaget.

Kommentarer till “Att styras av känslor eller logik

  1. Jag är som dig, låter känslorna ta över. Då gör jag misstag. Med åren har jag lärt mig att tänka mer logiskt. Men ibland tar känslorna över. Nu är det extra jobbigt efter att socialen tagit sonen 🙁 Jag hade problem med sonen men fick inte rätt stöd. Jag känner mig som en jättedålig mamma 🙁 Ångesten har satt sig i magen (har IBS).

    1. Jag förstår verkligen att det är lätt hänt att känslorna tar över. Jag vet precis hur det är.

      Att dina känslor har tagit överhanden efter att socialtjänsten placerat din son är ju inget konstigt alls. Det är klart att man som förälder vill vara nära sitt barn. Har du fått någon hjälp att bearbeta placeringen av sonen? Har du någon att prata med om det som hänt?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *