Aspergers syndrom och stress

Många personer med Aspergers syndrom är, i olika grad, extra känsliga för stress. Det kan t.ex. vara så att man blir stressad av sådant som de flesta andra inte blir stressade av, att man har svårt att skynda sig och därför blir stressad när det ställs krav på att arbeta i ett högt tempo, eller att den stress man känner är väldigt stark och därför blir övermäktig.

Mina svårigheter med automatisering och praktiska göromål gör att jag inte kan skynda mig, hur mycket jag än försöker. Försöker jag skynda mig så blir det helt enkelt fel. Jag behöver god tid på mig att tänka på hur jag ska göra, att göra, och att sedan tänka på hur jag gjort och vad jag eventuellt har missat. Detta gjorde att beställningarna, när jag jobbade på snabbmatsrestaurang, inte blev klara när de skulle varit klara – utan när jag hade tänkt klart, något som gjorde mig fruktansvärt stressad. Ibland hade jag så många beställningar att göra att jag blev blockerad av stress, varpå beställningarna inte blev klara alls.

Att jag gått in i väggen upprepade gånger har gjort att jag numera helt saknar stresströskel. Minsta lilla stressmoment kan sätta sig som en spärr i mitt huvud och göra mig totalt blockerad. Detta innebär att jag, när jag måste förlita mig på andra människor, kan känna mig så stressad att jag har svårt att tänka på något annat än det aktuella stressmomentet.

Till saken hör att det bästa sättet för mig att undvika stress är att ha ordning och reda. Jag vill öppna min post samma dag som jag får den, för att sedan ta hand om den så som den ska tas om hand beroende på vilken slags post det rör sig om. Jag vill förvara alla viktiga papper i rätt fack i mappen som är avsedd för just viktiga papper, och jag vill betala hyra och räkningar i samma stund som aktivitetsersättningen och bostadstillägget trillar in på kontot. Jag vill skriva listor i mobilen över sådant jag behöver göra och köpa, och så fort ett nytt stressmoment dyker upp vill jag omedelbart göra en steg-för-steg-plan för hur det ska lösas och när. Då känner jag mig lugn igen. Oftast. Men inte alltid.

För ibland måste jag som sagt förlita mig på andra människor, något som i sin tur innebär att jag måste släppa lite på mitt kontrollbehov och då känns det genast stökigt. På snabbmatsrestaurangen klarade jag inte av att ha kontroll, men när jag måste förlita mig på andra människor har jag inte möjlighet att ha kontroll. Det känns egentligen lika illa.

Exempelvis ska jag snart ansöka om förlängd aktivitetsersättning. Om det bara vore att skriva ut blanketterna för aktivitetsersättning och bostadstillägg, fylla i dem, kopiera alla papper som behövs för bostadstillägget och skicka in dem så skulle det inte vara några problem. Jag skulle förstås bli väldigt trött, men jag skulle veta att allt blev gjort och när. Jag skulle, med andra ord, ha fullständig kontroll över själva ansökningsprocessen. Nu är det tyvärr inte så enkelt, utan för att kunna ansöka om förlängning behöver jag även ha ett läkarutlåtande från psykiatrin och ett intyg från neurologen. Där måste jag förlita mig på andra människor och det gör mig stressad.

För det första måste jag få ett intyg från neurologen angående mina svårigheter att tolka synintryck. Jag pratade med henne i torsdags och hon skulle skriva ett intyg. Det innebär att jag måste förlita mig på att hon kommer ihåg det och att hon gör det i tid. Stress. Eftersom hon aldrig har skrivit intyg åt mig förut så vet jag inte heller hur hon skriver, d.v.s. jag vet inte om intyget kommer att vara bra eller inte. Stress. Eftersom jag, inför kontakterna med Försäkringskassan, vill veta exakt vad som står i mina papper så bad jag neurologen att skicka intyget hem till mig. Det innebär att jag måste förlita mig på att mottagningens sekreterare får iväg intyget med posten. Stress.

För det andra så har min läkare inom psykiatrin slutat, vilket innebär att jag måste få en ny läkare. Det har jag inte fått ännu. Stress. Den nya läkaren måste dessutom vara en person som jag känner förtroende för, något som ju är omöjligt att veta innan jag träffat personen i fråga. Stress. Dessutom vet jag ju inte heller hur denna läkaren skriver, eller om den här mottagningens sekreterare kommer att få iväg utlåtandet hem till mig. Stress och stress.

När väl ansökningsprocessen är avklarad kommer själva handläggningsprocessen. Här måste jag förlita mig på att min handläggare på Försäkringskassan tar tag i min ansökan i god tid innan min nuvarande ersättningsperiod är slut, så att jag slipper söka försörjningsstöd igen. Stress. Eftersom jag inte vet exakt när min handläggare kommer att ta tag i min ansökan så vet jag inte heller exakt när jag kommer att få ett beslut. Stress. Det innebär att jag, för att jag åtminstone ska kunna sova om nätterna, då och då måste ringa till min handläggare och kolla hur det går med min ansökan. Själva beslutet är jag inte så orolig över, eftersom jag tror att mina chanser att få förlängd aktivitetsersättning är goda, men ansöknings- och handläggningsprocessen bekymrar mig.

Vilken situation jag än befinner mig i så får det helt enkelt inte bli något krångel som jag själv inte kan råda över. Stress.

Kommentarer till “Aspergers syndrom och stress

  1. Stressmomenten känns igen. Och även ordningen och redan som ett sätt att reducera den lite. Jag gör precis likadant (men ibland börjar jag skriva listor över listorna, eller så blir mobilen så full att det skapar mer stress i stället). Bra att det går att hitta någon slags lösning i alla fall!

    1. Vad jobbigt att det blir lite för många listor ibland. 🙁 För mycket ordning kan ju också skapa stress. Förut hade jag t.ex. en massa olika appar i mobilen, men sedan märkte jag att det blev en stress i sig att använda alla de där apparna. Därför tog jag bort alla som jag absolut inte behövde, skapade struktur på andra sätt, och behöll de nödvändigaste apparna som t.ex. kalendern och budgetappen.

  2. Jag känner igen mig! Sådan är jag också. Tål ingen stress alls. Får magkatarr av stress och blir yr i huvudet, kan inte tänka, blir uppjagad, så stress är något jag ska undvika. Jag har hel sjukersättning. Skönt att slippa söka om efter en viss tid. Lycka till med din nya ansökan! Du förklarar allt så bra!

    1. Vad bra att du vet att du ska försöka undvika stress. Jag bör också undvika det, men ibland är det verkligen lättare sagt än gjort.

      Vad skönt att du har fått sjukersättning! Jag förstår att det är skönt att slippa ansöka på nytt efter en viss tid. Tack snälla för lyckönskningarna! 🙂

  3. ”Till saken hör att det bästa sättet för mig att undvika stress är att ha ordning och reda.”

    Jag undviker stress genom att ha orordning och oreda. Men det hade nog varit bättre med orning och reda istället.

    Vad är det värsta som kan hända om Försäkringskassan i slutändan nekar dig aktivitetsersättning? Du får gå till socialen och säga hej hopp här är jag? Det hjälper ibland mig att avdramatisera det hela.

    1. Om du blir mindre stressad av att ha oordning och oreda så tycker jag att du ska ha det. 🙂 Huvudsaken är ju att du har hittat ett sätt som fungerar för dig.

      Haha, nu låter du som min samtalskontakt. 😉 Hon brukar fråga just ”Vad är det värsta som kan hända om/när…” när jag är stressad över någonting. Ja, det värsta som kan hända är väl att jag får överklaga beslutet och söka försörjningsstöd under tiden.

      Vad bra att du blir hjälpt av att avdramatisera saker och ting. 🙂

      1. ”Om du blir mindre stressad av att ha oordning och oreda så tycker jag att du ska ha det. ”

        Det vet jag inte om jag blir men jag slipper städa iaf.

  4. Jag brukar säga att jag är allergisk mot stress. För min del så kom det av att jag fick ett nervsammanbrott i lägre 20års åldern. Då hade jag förmodligen varit deprimerad sen tonåren. Det hade skadat hjärnan såpass att jag inte tålde stress längre. Jag behöver ordning och reda omkring mig men klarar inte att ha det så. Jag har sänt ut en trevare till kommunen om boendestöd men känner mig ännu inte redo att släppa in dom här hemma.

    1. ”Allergisk mot stress” är en jättebra beskrivning, tycker jag! Vad tråkigt att den långvariga depressionen skadat din hjärna så att du inte längre tål stress. 🙁 Jag hoppas att du på något sätt kan få till den ordning och reda du behöver. Jag förstår dock att det känns svårt att släppa in boendestöd, det hade förmodligen känts likadant för mig. Jag har en väldigt stark integritet och släpper helst bara in människor som jag känner väl och som jag verkligen vill ha i mitt liv. Ibland händer det dock att jag måste släppa in andra människor, som t.ex. hyresvärden om någonting går sönder, men då känner jag mig aldrig bekväm och det hela tar väldigt mycket energi för mig.

      Jag tycker ändå att det är superstarkt av dig att prata med kommunen om boendestöd, trots att du inte känner dig redo för att släppa in dem! Kanske skulle du, om det känns lättare, kunna träffa boendestödjarna någon annanstans (t.ex. på ett fik) ett par gånger innan de kommer hem till dig? Alternativt så kanske du kan hitta andra strategier än boendestöd för att få ordning och reda?

      Själv hade jag, när jag var nydiagnosticerad, svårt att hitta fungerande strategier för flera hushållssysslor så då tog jag hjälp av en arbetsterapeut på habiliteringen. Vi brukade träffas på habiliteringscentret och gå igenom olika strategier som jag skulle kunna prova. En gång kom hon också hem till mig, men då hade vi träffats ett tiotal gånger tidigare, plus att jag visste att hon bara skulle komma max två gånger, så därför kändes det inte superjobbigt. I efterhand har jag även utvecklat en del egna strategier, som t.ex. att städa med en gång på morgonen istället för att vänta till senare på dagen när jag hunnit bli trött av annat. Dessa strategier har fungerat väldigt bra för mig, men om man behöver mycket stöd i sin vardag är kanske boendestöd ett bättre alternativ.

  5. Håller med att det finns massa stressmoment i livet och många av dem svåra att råda över själv. Står just nu inför ansökan om sjukersättning då jag blir 30 nästa höst och vill få in ansökan i god tid så att Försäkringskassan säkert hinner handlägga den. har precis fått kallelse till läkartider hos både psykiatrin och hörselvården, men känslan av att inte veta exakt vad de kommer att skriva i intygen gör mig stressa. Jag föreslog halvt på skämt och halvt på allvar att jag skulle skriva intygen och läkaren bara skriva under 🙂 Vi kom överens om att jag i alla fall skall skriva ner lite vad jag tycker är viktigt att de får med och hur jag tänker. Men är ett stort stressmoment.

    Även som du tar upp alla vardagliga saker stressar oss så mycket mer än människor utan diagnoser och människor som inte gått in i väggen. För fyra år sedan hade jag mycket högre toleransnivå mot stress, men efter två perioder av utbrändhet och eventuellt en tredje på väg så känns det tufft. Har tack och lov hjälp av boendestöd sedan ett halvår tillbaka vilket gör att jag inte behöver tänka lika mycket på städning etc. utan detta får jag stöd med. Men även lite kämpigt att släppa in andra i mitt liv som skall hjälpa till..

    Hoppas att det löser sig med alla dina ansökningar och att alla intyg kommer in och allt går bra

    1. Vad bra att du har fått kallelser både till psykiatrin och till hörselvården! Det är en bra början. 🙂 Jag förstår dock att du blir stressad över att inte veta vad som kommer att så i dina utlåtanden, sådant stressar mig också, framför allt när det kommer till läkare som är nya för mig. Då vet jag ju inte hur de skriver – eller hur bra/dåligt de skriver.

      Tråkigt att höra att även du varit utbränd. 🙁 Jag hoppas att den tredje perioden av utbrändhet går att stoppa innan den bryter ut. Om det är jobbet som gör dig utbränd kanske du kan bli sjukskriven, antingen på heltid eller deltid? Vad bra att du har boendestöd så att du får hjälp med de vardagssysslor som tar energi för dig. Jag förstår dock att det känns jobbigt att låta andra människor hjälpa till.

      Tack, jag hoppas också att det kommer att gå bra att ansöka om förlängning av aktivitetsersättning. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *