Att minska fördomarna om NPF

En fördom kan innebära att man tror att någonting är på ett visst sätt, fastän det i själva verket inte alls är så. Det kan också innebära att man tror att någonting alltid är på ett visst sätt, fastän det i själva verket bara är så ibland. Om man har en fördom är man inte heller medveten om att man tror att någonting är på ett visst sätt, utan man tror att man vet att det är så. Detta gör att man, när man berättar för andra vad man tror, får antagandet att framstå som sanning. ”Jag tror att alla från X-land är på det här viset” kan exempelvis bli ”Alla från X-land är på det här viset”. Om man har skrivit så på ett forum kanske inlägget hittas och delas av någon som också tror att alla från X-land är på det där viset, för att senare hittas och delas av en tredje person som är övertygad om samma sak o.s.v. I själva verket kanske upprinnelsen till det hela har varit att någon träffat en eller ett par personer från X-land och dessa har då betett sig på ett visst sätt, men i foruminlägget har en eller ett par blivit alla.

Precis som det förmodligen alltid kommer att finnas fördomar om människor från olika länder, så kommer det förmodligen alltid att finnas fördomar om människor som har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Däremot är jag övertygad om att det går att minska fördomarna, exempelvis genom att tänka på vilken information man väljer att sprida vidare. Detta kan man bl.a. göra genom att undvika att sprida information som är onyanserad, d.v.s. information där det står att alla med en viss funktionsnedsättning är på ett visst sätt. Exempelvis är det inte fel att skriva att många med Aspergers syndrom har specialintressen, för många har specialintressen. Däremot blir det väldigt onyanserat att skriva att alla med Aspergers syndrom har specialintressen, för alla har inte specialintressen. Sådan information tycker jag därför inte att man bör dela, eftersom man då sprider den onyanserade informationen vidare. Om man ändå vill berätta för någon om specialintressen – vilket jag tycker är jättebra – så är det bättre att länka till en sajt där det står att många med Aspergers syndrom har specialintressen. Då sprider man inte fördomar utan nyanserad information.

Om man har läst eller hört information som känns onyanserad, så kan man höra av sig till informatören och berätta det. Om informationen finns i en tidning eller på en organisations webbplats så brukar det stå vem som har skrivit artikeln. Då kan man kontakta personen i fråga och tala om att man tycker att informationen känns onyanserad och varför man tycker det. Om man hört den onyanserade informationen på en föreläsning så kan man ta reda på föreläsarens mejladress. Många föreläsare har egna hemsidor där kontaktuppgifter finns. Har man fått onyanserad information av någon inom sjukvården så kan man ta upp det direkt med personen i fråga, kanske vid nästa besök.

Ytterligare en sak man kan göra är att ge ett alternativ till den onyanserade informationen. Om man själv har ADHD och någon påstår att alla med ADHD är bråkiga i skolan, så kan man berätta för personen i fråga att man själv har ADHD och att man inte alls var bråkig i skolan. Om man har Aspergers syndrom och man får höra att alla med den diagnosen är ointresserade av andra människor, så kan man berätta om sin familj eller sina vänner o.s.v. En klick människor är så fästa vid sina övertygelser att de inte är mottagliga för nya infallsvinklar, men jag tror att de allra flesta är öppna och mottagliga. Fördomar handlar som sagt om att tro att man vet, men det är inte farligt att ändra sig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *