Allt beror inte på funktionsnedsättningen

Pelle är 85 år och bor ensam i en lägenhet. Han har vissa hjärtproblem och lite svårt att gå, men är i övrigt frisk och pigg. Pelles son hjälper till med tyngre hushållssysslor så som tvätt och dammsugning, men i övrigt klarar Pelle sig själv. Han tycker mycket om att laga mat, baka och att delta i pensionärsföreningens aktiviteter.

Under en promenad med rullatorn råkar Pelle halka på en isfläck. Han faller olyckligt och bryter ena benet. Han hamnar på sjukhus, och när han kommer hem behöver han plötsligt hjälp med alltifrån toalettbesök till matlagning. Pelle är även mycket trött och har dålig aptit, någonting som inte tycks bli bättre. Efter tre veckor blir sonen väldigt fundersam och ber hemtjänstpersonalen att hålla lite extra koll på Pelles trötthet och aptit. Han förklarar samtidigt att Pelle innan fallolyckan var pigg och aktiv, och att han ofta ägnade sig åt matlagning och bakning. Skillnaden mot innan olyckan är, förklarade sonen, så stor att det är svårt att förstå att det är samma person. reagerar hemtjänstpersonalen på Pelles trötthet och dåliga aptit. Tidigare har de inte reagerat nämnvärt, eftersom de vet att det är vanligt att mycket gamla människor är trötta och har dålig aptit.

För att personalen skulle reagera på tröttheten och den dåliga aptiten i Pelles fall, krävdes därför att sonen förklarade att Pelle – trots att han är 85 år – inte alls brukar vara trött eller ha dålig aptit. När Pelle kommer till läkare visar det sig att symtomen beror på att hans hjärtsvikt blivit sämre och han läggs återigen in på sjukhus. Några veckor senare – och med en ny medicinering – är Pelle piggare igen.

På samma sätt som vissa symtom hos äldre ibland riskerar att bortförklaras med att personen i fråga är just äldre, finns det en risk att vissa symtom hos oss med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar bortförklaras med att vi har just en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Om en person utan Aspergers syndrom säger: ”Jag är så himla ljuskänslig” när hen träffar en ny person inom vården, är det troligt att vårdpersonalen frågar: ”Har du alltid varit ljuskänslig?” Om däremot en person med Aspergers syndrom säger: ”Jag är så himla ljuskänslig”, kan det hända att vårdpersonalen istället svarar: ”Jag förstår det. Det är vanligt när man har asperger”. Detta naturligtvis under förutsättning att vårdpersonalen känner till att personen har Aspergers syndrom. 

Även om ljuskänslighet är ett vanligt symtom hos personer med Aspergers syndrom, så har inte alla detta symtom. Om en 35-åring med Aspergers syndrom, som alltid älskat att sola och som tidigare bott på Mallorca, plötsligt har blivit ljuskänslig så är det ju troligt att ljuskänsligheten beror på någonting annat än asperger.

Därför är det viktigt att vi, när vi berättar för ny vårdpersonal om symtom som vi vet inte beror på funktionsnedsättningen – men som hos andra kan göra det –  är extra tydliga med att framhålla att vi inte brukar ha dessa symtom. Vi kan även behöva vara noga med att berätta hur det var innan symtomen dök upp. Det är också viktigt att vårdpersonalen inte automatiskt utgår från att symtomen har sin grund i funktionsnedsättningen, utan att de faktiskt ställer samma frågor och gör samma undersökningar som de skulle ha gjort om vi inte haft någon funktionsnedsättning. Vi kan ju drabbas av fysiska och psykiska åkommor precis som alla andra. 

Kommentarer till “Allt beror inte på funktionsnedsättningen

  1. Det kan också bli motsatsen. Dålig förståelse av hur saker hänger ihop hos specialister kan leda till att man får en mängd olika diagnoser när det kanske egentligen bara borde varit någon enstaka diagnos.

  2. Jag vet flera personer som har gått till t.ex. husläkaren för något fysiskt problem och blivit avfärdade för att de har funktionsnedsättning/psykisk diagnos. Personen var alltså inte värd att tas på allvar utan det utgicks ifrån att det fysiska problemet kom av det psykiska.

    Det kan vara svårt för en person att veta vad som beror på funktionsnedsättningen och vad som inte gör det, så då är det ju verkligen viktigt med kompetent läkare, psykolog osv. som ställer rätt frågor och gör ordentliga undersökningar.

    1. Det är verkligen olyckligt när det blir så. 🙁 Det är superviktigt att alla som jobbar inom vården tänker på att vi som har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning, och/eller psykisk ohälsa, inte automatiskt är förskonade från fysiska åkommor. På samma sätt är vi med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar inte automatiskt förskonade från psykiska sjukdomar eller åkommor, som t.ex. bipolär sjukdom och utmattningssyndrom.

      Jag håller helt med om att det är viktigt att vårdpersonalen ställer de frågor som krävs och att de gör ordentliga undersökningar. Det är ju faktiskt inte säkert att patienten alltid vet vad som är vad.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *