Hjälp – personen har bytt frisyr

På mitt dagis fanns en personal som jag tyckte mycket om. Till skillnad från många andra så pratade hon inte med såhär-pratar-man-med-barn-rösten, och dessutom kunde hon skämta och säga roliga saker. Jag tyckte om henne för att hon var rolig och inte tillgjord. Men – en dag ville jag plötsligt inte vara i närheten av henne längre och ingen förstod varför. Det hade ju alltid fungerat jättebra tidigare och hon kunde inte minnas att hon hade sagt eller gjort något särskilt. Ändå var jag i det närmaste rädd för henne.

Till slut kom anledningen fram. ”Fröken” hade långt hår som i vanliga fall brukade vara utsläppt, men just den här dagen hade hon det uppsatt i knut. För andra var det en liten och obetydlig förändring, men för mig var det en gigantisk förändring som innebar att fröken inte längre såg ut som fröken. Jag upplevde att hon helt plötsligt hade bytt skepnad, något som var mycket skrämmande. Därför ville jag inte vara i närheten av henne förrän hon hade släppt ut håret igen och därmed ”blivit sig själv”.

Om ett barn som fungerar annorlunda plötsligt inte längre vill träffa en person som hen tidigare tyckt om, behöver det inte betyda att personen i fråga sagt eller gjort något fel. Det kan lika gärna handla om att personen genomgått någon form av förändring som känns skrämmande för barnet. Personen kan exempelvis ha bytt frisyr, färgat håret eller ha andra kläder än hen brukar. Kanske hade mormor kjol senast hon träffade barnet, fastän hon alltid brukar ha byxor, och nu är barnet rädd att mormor ska ”se konstig ut” igen? Kanske har den äldre kusinen börjat sminka sig?

Förändringen behöver inte alltid vara direkt kopplad till den person som barnet tycker om. Det kan istället vara så att det är någon annan i närheten som genomgått den läskiga förändringen. Att barnet inte längre vill gå hem till kompisen och leka kanske inte alls har med kompisen att göra. Det kanske är så att kompisens förälder, som alltid brukar ha jeans och t-shirt, har bytt jobb och nu kommer hem iklädd uniform. Eller så vill barnet inte sitta bredvid sin kompis vid matbordet på dagis eftersom en i personalen, som brukar sitta på andra sidan om barnet, har börjat använda linser och därför inte längre har några glasögon på sig.

Om man vet om att man kommer att genomgå någon form av utseendeförändring kan det vara bra att tala om det för barnet i förväg, så att barnet hinner förbereda sig. Det kan också vara bra att prata med barnet om vad det egentligen är som händer, så att barnet förstår situationen. Det är inte säkert att barnet automatiskt förstår att någons utseendeförändring beror på att personen ”bara” har satt upp håret eller ”bara” har kjol istället för byxor. Barnet kanske ser att personen ser annorlunda ut, men inte varför, eller så upplever barnet att hela personens yttre har förändrats, som om personen hade fått en helt ny kropp.

Om man har håret uppsatt fastän man brukar ha det utsläppt, kan man släppa ut håret för att sedan sätta upp det igen. Det kan göra att barnet dels förstår att man inte har bytt kropp utan ”bara” satt upp håret, dels att barnet förstår att den person hen känner igen och är van vid finns kvar. Det kan vara bra att släppa ut håret först och söka kontakt med barnet sedan, så att inte barnet känner sig trängd av den ”förvandlade” personen. Därefter kan man försöka sätta upp håret igen, när barnet är med.Det är som med maskeraddräkter. Att vara nära ett monster kan vara väldigt otäckt för många barn, men det kan kännas mindre otäckt om man vet att det bara är syskonet eller grannen som har klätt ut sig och om man får vara med när dräkten tas på.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *