Om psykisk trötthet

En föreställning jag stött på är att psykisk trötthet är fysisk trötthet som har psykiska orsaker. När jag berättat att jag ofta måste vila efter att jag klätt på mig så har det hänt att folk uttryckt oro för min hälsa. De har ju trott att jag blivit utmattad i t.ex. ben och armar, när jag i själva verket blivit trött i hjärnan. Mina automatiseringssvårigheter gör att jag hela tiden måste tänka på vad jag gör, samtidigt som mina svårigheter att tolka synintryck gör att jag måste vara koncentrerad på var jag har armarna i förhållande till tröjärmarna etc. Påklädning tar helt enkelt tankekraft, och därför kan jag behöva vila hjärnan en stund efteråt.

Om man är ute och joggar kan det hända att man successivt blir allt tröttare i benen och p.g.a. det joggar allt långsammare. Till slut kanske man är så trött i benen att man får mjölksyra och måste sätta sig ner och vila. Själv upplever jag psykisk trötthet ungefär på samma sätt, fast i hjärnan. När jag håller på med en psykiskt ansträngande aktivitet blir jag efterhand allt tröttare i hjärnan och p.g.a. det så tänker jag allt långsammare. Till slut är jag så trött i hjärnan att jag får ”mjölksyra” (=kan knappt tänka alls) och då måste jag vila. Eftersom det går åt mycket mental energi varje dag så är det jätteviktigt att jag får ordentligt med vila, inte minst sömn. När jag sover vilar min hjärna som bäst och jag behöver tolv timmars sömn per dygn för att må bra.

Om jag har kraftig huvudvärk eller klåda på kroppen så syns inte det utåt, såvida jag inte väljer att t.ex. massera tinningarna eller klia mig. En gång var jag hemma hos en vän och spelade spel när jag insåg att jag inte borde ha tagit mina ulligaste strumpbyxor. De kliade något vansinnigt och efter en stunds rivande på benen så var jag tvungen att ta av mig strumpbyxorna och gå barbent. Jag stod helt enkelt inte ut med klådan. Eftersom jag var hemma hos en av mina närmaste vänner så visste jag att det var okej att jag både kliade mig och att jag tog av mig strumpbyxorna, men om jag suttit i ett möte så hade det inte ansetts okej att varken klia benen eller att plötsligt ställa sig upp och slita av strumpbyxorna. I det läget hade jag därför låtit bli att klia och behållit strumpbyxorna på – och då hade klådan inte märkts.

Samma sak är det med den psykiska tröttheten. Den syns inte heller utåt, såvida jag inte t.ex. går omkring i pyjamas för att jag inte orkar klä på mig, och har tovigt hår för att jag inte orkar borsta det. Pyjamas och tovigt hår skulle jag kunna ha om en familjemedlem eller nära vän kom hem till mig för en fika, men att ha pyjamas och tovigt hår på ett möte vore inte bra. Det beror på att de allra flesta människor fungerar som så att de tycker att kläder och utseende signalerar olika saker. Om jag kom till ett möte i pyjamas och med tovigt hår skulle det enbart bero på att jag varit så psykiskt utmattad att jag inte orkat klä på mig eller borsta håret. De övriga mötesdeltagarna skulle däremot kunna tolka det som ett tecken på totalt ointresse för mötets innehåll och bristande respekt gentemot andra människor. Dessutom är pyjamas – liksom mysbyxor – ett plagg jag bara känner mig bekväm i hemma, så det skulle inte kännas alls bra för mig att komma till ett möte klädd på det viset.

När jag varit på möten för att få stöd av olika slag har det ibland ändå hänt att personerna jag träffat inte riktigt har förstått min psykiska trötthet. När jag kommit välklädd och varit både koncentrerad och engagerad har jag visserligen framstått som mån om mötet, men istället har jag ibland haft svårt att få förståelse för min psykiska trötthet. Personerna i fråga har antagligen tyckt att jag sänt ut dubbla budskap genom att säga en sak och utstråla en annan, och jag kan förstå att de blivit förvirrade av det. Nu i efterhand har jag insett att jag – för att undvika missförstånd – alltid bör redogöra för den bakomliggande orsaken till att jag inte framstår som trött under mötet.

Anledningen är att jag faktiskt mycket sällan är trött under möten. Det beror på att möten som handlar om olika typer av stöd (t.ex. aktivitetsersättning) är väldigt viktiga för mig. Det är viktigt att jag kan redogöra för mina svårigheter och för den typ av stöd jag skulle behöva, svara på motpartens frågor och ställa frågor tillbaka, ta ställning till eventuella förslag som motparten kommer med etc. Detta kan jag inte göra om jag är trött i hjärnan och tänker sådär långsamt. Då hänger jag inte med, och om jag inte hänger med så får jag ju inte ut någonting av mötet. Det är ungefär som att gå på bio när man håller på att somna. Då hänger man inte med i filmen, varpå man heller inte får ut någonting av den. Därför försöker man troligen att vara någorlunda pigg när man ska gå på bio.

Likadant är det för mig när jag ska gå på möten. Om jag t.ex. har ett inbokat möte med Försäkringskassan så försöker jag spara så mycket energi som möjligt genom att avstå från andra saker. Exempelvis kanske jag, några dagar innan mötet, slutar att bädda sängen och att laga mat. Jag kanske också försöker att stanna hemma så mycket som möjligt så att jag minimerar de synintryck jag behöver tolka och slipper att ta upp nycklar och plånbok ur väskan etc. Kanske lägger jag också in en extra vilodag.

Detta gör jag inte för att mötet i sig kommer att ta mycket energi för mig, utan för att jag inte vill vara trött av andra saker när det är dags för mötet. Att min psykiska trötthet inte märks under mötet innebär inte att jag överdriver den, utan att den och mina andra svårigheter är så jobbiga för mig att jag är mycket mån om att få det stöd jag behöver. Därför har jag gjort allt jag kunnat för att försöka få ut så mycket som möjligt av mötet – för om jag inte orkar förklara mina svårigheter så kan jag ju heller inte få något stöd. Lika lite som en person som drabbas av ett epileptiskt anfall kan beskriva konsekvenserna av anfallet innan det är över, lika lite kan jag förklara konsekvenserna av min psykiska trötthet innan min hjärna är ordentligt utvilad.

Kommentarer till “Om psykisk trötthet

  1. Jag håller med om att andra människor kan ha svårt för att förstå det här med psykisk trötthet. Jag brukar iofs även bli fysiskt trött om jag har ansträngt mig psykiskt och inte hunnit återhämta mig ordentligt, men min fysiska trötthet syns inte heller alltid utåt. Det enda andra människor brukar kunna se på mig är om jag känner mig sömnig, men det är en annan sak.

    Jag förstår verkligen vad du menar när du säger att man kan sända ut dubbla budskap! Jag har lärt mig att jag inte ska ha på mig kjol, högklackade skor och alltför mycket smink om jag ska träffa läkare eller LSS-handläggare. Förut tänkte jag aldrig på vad jag hade på mig på sådana möten så jag brukade klä mig till sådana möten precis på samma sätt som jag i vanliga fall brukar göra, men sedan fick jag ibland kommentarer om att jag var extremt välvårdad och att jag verkade ha ork att sminka mig. Jag tror att jag sänder ut dubbla budskap om jag å ena sidan säger att jag inte orkar jobba eller städa men å andra sidan dyker upp välklädd och sminkad på möten. Jag tycker själv inte att det är motstridigt, men läkare och LSS-handläggare kan tycka det.

    1. Nej, fysisk trötthet behöver ju inte heller alltid synas utåt. Själv blir jag främst fysiskt trött om jag har sovit dåligt, men om jag är psykiskt trött orkar jag heller inte vara fysiskt aktiv (eftersom det kräver tankekraft att t.ex. knyta skorna, bedöma avstånd ute) så det hänger på sätt och vis ihop ändå.

      Vad tråkigt att du haft svårt att få förståelse för din psykiska trötthet p.g.a. att du varit sminkad och välklädd. Antagligen har personerna i fråga inte förstått att man dels kan ha ansträngt sig jättemycket för att orka se välvårdad ut på mötet, dels att man kan orka det ena men inte det andra, i synnerhet om man har en ojämn begåvningsprofil.

  2. Jag blir trött i hjärnan av stress och oro. Jättetrött nu över att socialen vill ta vår son! Stressad och orolig dagligen. Svårt att sova. Bara jag inte ”går in i väggen”. Har lyckats klara mig hittills. Livet är hårt med asperger………

    1. Jag blir också trött i hjärnan av stress och oro. Jag förstår verkligen att den rådande situationen gör dig trött, stressad och orolig. Det måste kännas som en mardröm. 🙁 Jag hoppas att allt löser sig till det bästa och att du inte går in i väggen!

    1. Vad kul att du brukar beskriva den psykiska tröttheten likadant! 🙂 Den känns verkligen som mjölksyra i hjärnan, åtminstone för mig (och för dig uppenbarligen ;)). För andra kan den säkert kännas på andra vis.

      1. Ja, ibland kan det nämligen vara så att om jag tar en paus på 10 minuter så kan det släppa och jag har fått ny energi av det jag gjorde under pausen.
        Likadant som när man joggar, får mjölksyra och sitter på en sten i 10 minuter.
        Hihi.

        1. Vad skönt att du kan fylla på energi genom att ta en paus och göra någonting annat i den pausen. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *